Det är tidig

morgon den 30 mars 2005. Hela natten har Lennart Persson drömt otäckt och vaknat gång på gång ute i sin friggebod i Furuvik. - Det var mycket blod och död. Jag var aggressiv när jag vaknade och jag ville skada någon, säger han i polisförhören. Hans erkännande pendlar mellan förtvivlan och äckel över sig själv till iskall redogörelse över hans blodiga tankar. Samlat berättar han hur han bestämmer sig för att ta bussen till Sätra och träffa Anna Norell, som bott i hans familj som fosterbarn. Han ville träffa hennes nyfödde son. Först tar han bussen till Gävle. - Och sen åker jag till Sätra med lokalbuss, säger han i polisförhören.

Så långt är allt

tämligen normalt. Men i sin rutiga jacka har han en kniv. - Jag är alltid beväpnad eftersom jag är rädd för människor säger han. Jag har social fobi. När han kommer fram till hyreshuset öppnar Anna för sin fosterbror. - Hon hade bara ett nattlinne på sig. Vi pratade, jag minns inte riktigt vad vi sa, det var mest om henne. Medan de står i köket drar Lennart Persson plötsligt fram kniven och hugger mot sin fostersyster. Flera gånger tills hon trillar samman. Annas pojkvän Tommie Karim kommer in i köket. Han blir rädd och flyr. - Han borde ha gjort något. Han är feg, säger Lennart Persson. - Men då hade jag dödat honom också. Lennart Persson berättar hur hans lust att döda tar över hans kropp. - Jag kunde inte sluta. Jag bara högg och högg. Sen gjorde jag det värsta av allt. Jag böjde mig ner över henne och drack hennes blod. Och så skar jag upp delar av henne. Lennart Persson förklarar i polisförhören att han plötsligt inser att Anna är på väg att dö. - Jag tar tag i henne och försöker rädda henne, jag kramar henne. Slutligen släpper han henne och börjar leta efter hennes lilla barn. - Jag hade dödat honom också. När han inte hittar honom virrar han sig ut genom korridoren. En kort stund går han vilse ner i källaren men lyckas ta sig ut och hoppa på bussen. - När jag sitter på bussen hör jag ambulansen. När han kommer fram till Skutskär, där han ska byta buss, springer han in på biblioteket och tvättar av sina blodiga händer. Han tänker att det är ett under att ingen upptäckt hans blodiga kläder på bussen. När han kommer hem gör han sig av med kläderna, men behåller en bit tyg från jackan för att kunna lukta på blodet. - Första natten kunde jag inte sova utan jag tror hela tiden att polisen ska komma och gripa mig. Men de kommer aldrig.

Lennart Persson

har ingen förklaring till varför han valde att döda Anna. - Hon var min lilla syster och jag älskade henne. Han menar att om Anna inte öppnat dörren hade han gått ut i Gävle och letat efter någon annan att döda. - Jag behövde skada någon allvarligt. Jag behövde blod, jag behövde känna någons kropp. När Lennart Persson upptäcker att polisen gripit Annas pojkvän för mordet andas han ut och börjar göra nya planer.

I sin handgjorda

kalender ringar han in datumet han mördat Anna på och ringar också in ettårsdagen. - Då tänkte jag åka dit och hedra Annas minne. I kalendern är också den 30 oktober inringat. - Det är halloween och då tänkte jag mörda någon. Han skär dessutom en bild av Anna i små bitar.

Den 25 oktober

kan han inte längre hindra sig själv. Han har då under en längre tid hindrat flera vredesutbrott och varit nära att skada sin familj eller barn i området flera gånger. - Jag tror att det här första mordet tog bort all respekt för mänskligt liv. Och när polisen kom en dag för att prata om Anna började mina otäcka drömmar igen. - Demonerna började prata igen och jag började känna den där blodtörsten.

Lennart Persson

berättar hur han började åka runt och leta efter någon att mörda. - Dagen det hände, åkte jag omkring i Skutskär och letade efter en människa jag kunde döda och dricka blod ur. Jag tittade på barn först men det var alltid föräldrar där och det är jag glad för. Så kom jag på att Camilla var ensam. Camilla Lifvendahl är hans andra fostersyster, lärarstudent och mamma till en liten flicka.

Lennart Persson

tar sin havsblå cykel till Camilla som står och diskar när han kommer. Hennes dotter är i skolan. - Kommer du och besöker mig så här helt plötsligt? säger Camilla förvånat. Han drar fram sin nyköpta kniv och hugger. Flera gånger. Camilla håller upp händerna för att skydda sig och vädjar att han ska sluta. Men han gör bara ett uppehåll för att gå in i badrummet och tvätta av kniven och sina händer. - Kniven var alldeles för hal, säger han. Slutligen dödar henne. - Då börjar jag leta efter flickan. När han inte hittar henne springer han fram till Camilla. - Jag dricker blod. Sen går jag in i badrummet och tvättar av mig. Efter en stund går han ut och tar sin cykel och åker hem. Lycklig. - Jag har uppfyllt det där, jag har fått blodet, jag har tillfredsställt mig, demonerna har lämnat mig. När han kommer hem bränner han precis som förra gången upp de blodiga kläderna.

På kvällen är han

igen övertygad om att polisen ska komma och hämta honom. Men de kommer inte. - Jag blir rädd att jag ska mörda igen. I ren desperation för att inte döda någon mer, för att inte skada något barn, så försöker jag ta livet av mig. Lennart Persson försöker begå självmord genom att dricka skurmedel och skära sig i handlederna. När han väldigt svag tumlar ut på gräsmattan står polisen där. - Det är som en befrielse, säger han. Efter gripandet har Lennart Persson genomgått en rättspsykiatrisk utredning och har diagnostiserats som allvarligt psykiskt störd. Han befinner sig nu på rättspsykiatriska kliniken i Säter.

På torsdag börjar

rättegången mot Lennart Persson. -Åtalet bygger dels på hans berättelse men vi har också DNA vid båda tillfällena. Det här är den värsta mordutredning jag har varit med om, säger kammaråklagare Christer Sammens. Expressen har sökt Lennart Perssons advokat, men inte fått kontakt.

I friggeboden bodde Lennart - och det var här han greps av polisen efter det andra mordet.