Sten Berglind.

Sigge Ågren och Nacka Skoglund.

Tala om rubrikernas män. Nacka skapade dem, Sigge såg till att de kom i tidningen. Här möts de två vid en skrivmaskin på Expressens centralredaktion i Marieberg i Stockholm. Året var 1964, hela svenska landslaget i fotboll kom på besök, redaktionschefen Sigge Ågren hälsade välkommen och berättade för Nacka & Co hur det gick till att i flygande fläng göra kvällstidningen Expressen. Om det var någon som visste, så var det Sigge. Han var med från början. Notischef vid starten 1944, några år senare redaktionssekreterare och slutligen redaktionschef fram till 1969. Det var en tid en som torde sakna motstycke i svensk tidningshistoria.Noll i upplaga 1944, sju år senare största kvällstidning, 14 år senare störst i hela Norden. Mitt i framgångsvågen - Sigge Ågren. Han kom från Vegagatan i Göteborg. Son till en brädgårdsarbetare, yngst i en syskonskara på tolv, den första på hela gatan som lyckades ta studenten och komma vidare. Det glömde han aldrig. Sitt ursprung, klassklyftorna, orättvisorna som drabbade hans pappa och vetskapen om att vad de styrande än sa, så var det skillnad på folk och folk. Jag tror att det var detta mer än något annat som gjorde att det bar som det gjorde för Sigge Ågren. Jag tror också att det var det som i mångt och mycket kom att bära Expressen. Skvaller var nog bra, skandaler och stora sensationer. Men det andra var säkert lika viktigt - tidningens starka engagemang för alla som saknade talan och som behövde en röst. Då var han där - brinnande och bäst. Kanske var det också därför Sigge såg ut att gilla Nacka så mycket. Inte heller Nacka kom ju raka vägen från Beverly Hills. Men Söders stolthet verkade också gilla Expressen. Jag tänker på ett gammalt brev från Nacka som finns i tidningens arkiv. Det är avstämplat i Milano och lyder: Hej Söderbröder! Hyfsat att det gick helbra mot Milan i dagens match. Hoppas att stjälkarna håller ihop ett tag framåt så man kan peta in en och annan glugg i mellanåt. Så länge alla polare på Expressen. Nacka

Brevet är från 1950

, året då Lennart "Nacka" Skoglund gjorde succédebut i italienska Inter. Två mål och seger mot självaste Milan redan i första matchen. Hyfsat var ordet. Och så en dag 64 kom han alltså upp på Expressen, tillsammans med polarna i landslaget. Det var inför en landskamp mot Polen på fotbollsstadion i Råsunda. Om han fick titta i tidningens arkiv vet jag inte. Men där om någonstans kan man se att han redan tidigt var en rubrikernas man mer än de flesta andra.

I tidningens sportarkiv

finns i dag hela 16 klippkuvert fyllda med Nacka Skoglund. Tvåa är Kurre Hamrin med 15. Sen kommer resten - Gunnar Gren, Gunnar Nordahl, Nisse Liedholm och Agne Simonsson. Störst än i dag, alltså. Tyvärr finns jag själv i det sista kuvertet. I juli 1975 fick jag nämligen det tunga uppdraget att skriva om Nackas tragiska död hemma på Katarina bangata 42. Så minns vi trollkarlen från Söder, löd rubriken på Expressens mittuppslag den 9 juli 1975. Sigge Ågren dog den 6 augusti 1989. Också han en trollkarl, om än på en annan arena. På begravningen den 25:e sa Expressens chefredaktör Bo Strömstedt: - Temperaturen har stigit i himmelriket. Det finns många orättvisor att röja i däruppe. Säkert är Sigge i farten. Det tycker jag var bra sagt. Två och en skrivmaskin - Sigge Ågren och Lennart Nacka Skoglund. FOTNOT Landskampen Sverige-Polen slutade oavgjord 3-3. Det tredje svenska målet på en smörpassning från - just det - Nacka.