Bidrag 1: Dålig start i Belarus

”What is this monument, Slavenka?”
“It iz a måånjument from second world war”.
Jag försöker hålla igång konversationen i minibussen med kvinnan som är vår guide. Vi har just anlänt och det vitryska landskapet utanför fönstren lämnar en hel del att önska. Det är platt och grått - som Holland, fast utan kuster.
Något de däremot har mycket av är monument. Och samtliga monument handlar om andra världskriget. Början, slutet, viktiga slag, stora uppoffringar, 50-årsminnet av (osv).
Så svaren blir desamma.
”Another måånjument from second world war”.
Stämningen i bussen förämras dock efter ett tag. Vår guide pratar allt mindre med mig och istället allt mer i sin mobiltelefon. Vid det femtielfte betongkomplexet gör jag ett nytt försök.
”What is this monument, Slavenka? It looks really...big”
Då bryter till slut min resekompis sin tystnad och säger:
”Hon heter inte det du säger…hon heter det man har under armarna.”
Under armarna? Vadå? Hår? Svett? Svett..lana. Svetlana…Fan.
Jag inser mitt misstag och försöker rätta till det direkt vid första bästa tillfälle.
“What is this beautiful monument, Svetlana?”
Men hon svarar inte längre.
Låtsas inte höra.

Steven Ekholm
Örnsköldsvik

Bidrag 2: Sol och snö

Alarmet gick igång 5.30. Jag befann mig på Nya Zeeland med 3 vänner. Idag var det dags att vandra upp till Mueller Hut där vi skulle spendera nästkommande natt. Vädret skulle visst bli bra med blå himmel och plusgrader men det vackra vädret lyste med sin frånvaro när vi 6.30 började den branta vandringen från Mt Cook Village.
När vi 2 h senare hade vandrat in i de låga, tjocka molnen började vi fundera på om det var någon ide att fortsätta. Då hände det, solen bröt igenom och Mt Cook visade sig för första gången och vilken syn det var. Som en ö i ett hav av moln stack toppen av berget upp.
Den medhavda lunchen bestående av tonfiskmackor intogs i ett soligt och snötäckt landskap. Vi hade då världens vackraste utsikt med Mt Cook i norr, Lake Tekapo med sitt turkosa glaciärvatten i öster och i söder hördes det ibland muller när solen värmde glaciären, som fanns där, och laviner rullade nedför berget.
Efter 9 h och 1000 höjdmeter kom vi trötta men lyckliga fram till stugan där vi skulle tillbringa natten. Vi ställde ifrån oss ryggsäckarna och meddelade via radio basstationen att vi nått fram. Middag följdes av kortspel och sedan var det dags att krypa till kojs.
Dagen avslutades med ett g’nite.

Daniel Hallgren
Umeå

Bidrag 3: Om dopade åsnor

”Kära dagbok… Så har en månad förlupit, fyra händelserika veckor i detta gudsförgätna land Afghanistan.  När jag går igenom mina bilder så ser jag att jag fotat ganska mycket åsnor härnere. Åsnorna måste vara dopade på något sätt. Vi snackar Belgian Blue, fast på afghanska. Vi snackar Aretha Franklin i högform. Ihopmixat till de mest välutvecklade åsnestämbanden i hela världen. Nog fasen har jag hört åsnor förut. Turkiska åsnor, makedonska åsnor, grekiska åsnor, Gran Canarianska åsnor, afrikanska dito och kanske en och annan på Skansen hemma i Svedala. Men jag kan inte komma ihåg att dom kommer upp i decibelvärden som motsvarar ett JAS som står och taxar in på startrakan, Kallax Airport, med EBK:n påslagen. Att dom dessutom resonerar med varandra dygnet runt är också nytt för mig. Ljudmiljön är sjukt skön här på nätterna! Hundar står och diskuterar med åsnor som i sin tur samtalar med katter. Allt i en underbar kakofoni av knasiga ljud. När dessa ljud därtill börjar blandas ut med böneutroparna kl fem på morgonen, så är orgasmen nära!”

Peter Gille
Luleå