Bidrag 1: Tidig gryning

Det var tidig gryning då jag började min vandring på den slingrande, orenoverade delen av kinesiska muren uppe vid Simatai. Det var hisnande att vandra helt ensam denna vackra sommarmorgon, det kändes som en unik upplevelse. Tidigare besök på muren mindes jag som översållad av turister och försäljare men nu var muren helt öde. Viruset SARS hade lamslagit hela turismen i Kina. Vart jag än tittade så såg jag bara muren, bergen, och de gröna träden.
Efter en stunds vandring började solen bli het och glittrade mot den ljusa muren. Jag lade mig ned på murens varma stenar och blundade, allt var tyst. Bit för bit plockade jag bort det som fanns i mitt huvud, tills bara en frihetskänsla återstod. Jag kände mig fri i ett land där frihet inte är självklart. Denna sanningsparadox fick mig att le och tänka, så mångfasetterat livet och sanningarna ändå kan vara…
Ulrica Lundin
Jönköping

Bidrag 2: En mexikansk avstickare

Mitt bästa reseminne kommer ifrån Cancún, Mexico. För ett par år sedan var jag där tillsammans med fem vänner ifrån det college som jag då studerade vid. En vecka främst ämnad åt sol, bad och fest fick sig en avstickare när vi en dag bestämde oss för att åka till Chichén Itzá, en uråldrig mayastad, cirka 10 mil inåt landet. Dessa ruiner som nu finns med bland världens sju nya underverk var en fantastisk upplevelse. Men det som etsat sig fast i mitt minne var när vi på vägen dit stannade till vid ett 30 diameter stort hål mitt ute på den mexikanska landsbygden. Enligt vår guide var detta en gammal religiös källa. En smal stig ledde oss ner till vattnet. Guiden berättade att denna källa skulle vara så bra för ens hälsa att man efter badet skulle se tio år yngre ut. Detta gladde givetvis de äldre delarna av vårt sällskap. Vi å andra sidan blev dock mest oroliga att vi skulle få problem med att komma in på nattklubbarna senare på kvällen. Trots detta fick vi oss verkligen en otrolig upplevelse.  Att simma runt i kristallklart vatten i vad som sades vara en bottenlös källa var en fantastik känsla. Denna avstickare gav verkligen den sista touchen till en i övrigt underbar resa.

Erik Johansson 
Jönköping

Bidrag 3: Natt vid Area 51

Bortsett från billyktornas sken är det mörkt som i graven. Inte en enda gatlykta, inte ett enda hus lyser upp natten. Jag befinner mig bara ett stenkast från det ökända Area 51, i ödsliga Nevada.
Jag har kört i tre timmar men inte mött mer än två bilar. Natten flimrar framför mina ögon. Siluetten av någonting högt men smalt uppenbarar sig mitt på vägen. Tvärnit! Mitt hjärta är på väg ut ur bröstet då den benigaste ko jag någonsin sett lugnt traskar över vägen. Bakom djuret skymtar en vit trafikskylt. ”Little A'Le'Inn” står det med lysande bokstäver. Bakom skylten står ett vitt, gammalt hus.
Huset är både en restaurang och ett motell. En blond kvinna står bakom bardisken.
– Hi, säger hon glatt medan hon häller upp en öl till en äldre man i cowboyhatt. Det finns ingen annan människa i lokalen.
Jag sätter mig på en barstol och blir serverad en Alien Burger. Mellan tuggorna pratar jag med kvinnan. Hon kommer från New York. Efter High School åkte hon mot Las Vegas för att hitta sitt drömliv. Nöjt konstaterar hon att drömmen fanns i hennes lilla husvagn utanför Little A'Le'Inn.
– The American Dream, skrattar hon.
Jag beställer en öl och stannar över natten, min första natt i Nevadas stillhet.

Andreas Söderlund
Norrahammar