Bidrag 1: Goldfield - Nevada

Efter två intensiva nätter lämnar vi Las Vegas i gryningen och styr Highway 95 nordväst ut.  Målet är Lake Tahoe, vägen rak och naturen karg och vacker. Betagande vacker och ute är det 28 plus.
I Beatty serverar en tandlös servitris Meatloaf till lunch och vi ser endast en vilsen katt i spökstaden Rhyolite. I gruvstaden som försvann är det varmare, 35 grader behaglig ökentorr värme.
AC:n i Pontiacen jobbar för högtryck, countrymusiken flödar och vi njuter av att vara ensamma på vägen. Detta är livet. Livet är som bäst en hyrbil i Death Valley!
Här i Nevadaöknen lever folk enkelt och långsamt. Hillbillies och Rednecks i gamla slitna pick-up:er talar sin släpande dialekt lika enkelt och långsamt och de är vänliga. Ytterst vänliga.
I fjärran ser vi henne. Staden som gud verkligen glömde eller gömde. Goldfield i Esmeralda County, Nevada, USA. Här står tiden stilla. Övergivna fallfärdiga hus som vittnar om svunnen guldrush varvas med mindre förfallna men bebodda enkla bostäder ty här bor det fortfarande folk och det är 46 grader varmt.
Endast Posthuset är nybyggt. Kassörskan bor norrut, i Tonopah och du kan läsa massor om Goldfield på nätet. Innan du kör hit i hyrd bil!
Jan Nyberg, Helsingborg

Bidrag 2: En bild av paradiset

Det är vida känt att vi svenskar inte reser till något utan bort ifrån något. Exakt vad detta beror på eller vad det är som vi reser ifrån är inte helt klarlagt, men det torde vara en kombination mellan olika faktorer, svenskt väder och matkultur inkluderat. Väl utomlands tenderar vi att vara flockdjur och horder av svenskar syns ofta tillsammans runt poolanläggningen framför de väldiga hotellkomplexen. Den svenske turisten söker ett liv som inte finns i Sverige, ett kravlöst liv bestående av sol och bad, fint väder och god mat. Det är denna bild av paradiset som den svenske turisten söker och ibland finner. I mitt fall fanns bilden av paradiset på en fjärran karibisk strand, mitt bland överviktiga golfbilscruisande amerikaner och festande collegestudenter. Bryggan i Cancun ledde inte främst till något utan bort ifrån något. Bort ifrån allt det där som den svenske turisten vill slippa: stressen, regnet, blåsten och mörkret.
Anders Persson, Landskrona

Bidrag 3: Resan tillbaka

För snart två år sedan reste jag till New Delhi i Indien. Detta färgsprakande, mångsidiga och kontrastrika land lämnar sannerligen ingen resenär oberörd men för mig hade resan helt andra dimensioner än för en vanlig turist. Jag är nämligen adopterad från New Delhi i Indien och kom till Sverige när jag var två månader gammal. Jag har oerhört många minnen från denna resa men det starkaste minnet är när jag besökte barnhemmet som jag är adopterad från. Jag har under hela mitt liv fantiserat och undrat över hur min bakgrund ser ut, och även om jag inte fick svar på alla mina frågor så fick jag i varje fall se hur barnhemmet såg ut. Jag fick även träffa föreståndarinnan som kände kvinnan som hjälpte mina föräldrar adoptera mig.
Jag hade med mig 100 stycken nallebjörnar som jag delade ut till barnen. För dessa barn var detta deras första egna leksak och det var en obeskrivlig känsla att se deras glädje!
Therese Savbring, Helsingborg