Gängledare. Usha Vishwakarma, 26, blev själv utsatt för ett våldtäktsförsök och startade då ett kvinnligt gäng där medlemmarna skyddar varandra. De kallar sig Röda brigaden. Foto: Martin Von Krogh/Expressen
Gängledare. Usha Vishwakarma, 26, blev själv utsatt för ett våldtäktsförsök och startade då ett kvinnligt gäng där medlemmarna skyddar varandra. De kallar sig Röda brigaden. Foto: Martin Von Krogh/Expressen

Röda brigaden vill ta tillbaka Indiens gator

Publicerad

LUCKNOW/DELHI. Indien har skakats av flera uppmärksammade överfallsvåldtäkter de senaste åren.

Men kvinnorna vägrar låta sig skrämmas.

Gänget som kallar sig Röda brigaden tänker ta tillbaka gatorna - med våld om det krävs.

- Varför lär ni er att slåss? skriker Usha Vishwakarma, 26.

- För att skydda oss själva, svarar en av flickorna och ger slagkudden en kraftig spark.

Smällen ekar i det enkla träningsutrymmet som ligger i utkanten av staden Lucknow i norra Indien.

- Igen, skriker Usha Vishwakarma och en ny smäll ekar.

Den korta kvinnan med en lång tjock fläta som slår längs ryggen är ledare för den indiska gräsrotsorganisationen Red Brigade - Röda brigaden.

Medlemmarna har fått nog av att indiska kvinnor utsätts för våldtäkter, sexuella trakasserier och glåpord när de rör sig på gatorna.

- Vi kan inte fortsätta vara tysta när män trakasserar oss. Vi måste slå tillbaka, säger Usha Vishwakarma.

Slog ner ett par män

Hon tror inte på att artighet kommer att ge indiska kvinnor samma rättigheter som män eller att godhet kommer att få män att sluta slå sina fruar. Hon tror på att ta tillbaka gatorna med våld om det krävs.

- När vi slog oss samman i gänget slog vi ner ett par män som trakasserade några kvinnor, nu räcker det att vi visar oss så backar de. Hårt mot hårt, säger hon.

Usha Vishwakarmas starka engagemang har en mörk bakgrund. Hon blev själv, under sin tid som lärare, utsatt för ett våldtäktsförsök 2006.

- Först var det en 11-årig flicka som våldtogs i skolan där jag undervisade och senare blev jag själv överfallen av en annan lärare. Bara tack vare att jag slog tillbaka och hade jeans på mig undvek jag att bli våldtagen men det satte ändå sina spår.

I över ett år höll Usha Vishwakarma tyst om incidenten och hatet växte inom henne.

- Jag började känna att alla män var odjur, säger hon.

Till slut brast det och hon berättade för en vän vad som hade hänt. Efter det försökte hon polisanmäla händelsen. Men i stället blev hon hånad, ombedd att hålla tyst och slutligen anmäld för ett kidnappningsförsök av mannens familj. Hon tog då kontakt med fler kvinnliga vänner och till hennes förvåning hade de flesta varit med om något liknande. De bestämde sig för att skydda varandra och startade ett gäng inspirerat av den numera avlidna indiska gangsterhjältinnan Phoolan Devi.

Gruppvåldtagen

Hjältinnan blev bortgift som 11-åring och senare gruppvåldtagen av ett kriminellt gäng. Hon hämnades genom att starta ett eget gäng och döda våldtäktsmännen.

- Hon är vår förebild, indiska kvinnor är starka och det vill Röda brigaden visa, säger Usha Vishwakarma.

Tjejerna började hålla samman och gå längs gator i röda tröjor, eftersom färgen symboliserar fara. Så småningom började folk på gatorna att kalla dem Röda brigaden och till slut blev det gruppens officiella namn.

Även om rörelsen startade för flera år sedan var det först efter 2012 som gänget fick uppmärksamhet och växte från att vara en lokal grupp till att numera ha tränat över 3 000 indiska flickor i självförsvar.

Bakgrunden till att de uppmärksammades var en mycket grov gruppvåldtäkt på en 23-årig läkarstudent som åkte buss i södra Delhi.

Sex män våldtog henne med bland annat ett järnrör medan busschauffören bara fortsatte att köra. Efter våldtäkten slängdes flickan ut på gatan och chauffören försökte köra över henne. När hon till slut kom till sjukhus var hennes sår svårt infekterade. Hon var så förstörd att en stor del av tarmarna fick tas bort. Trots operationer och vård utanför Indien dog hon ett par veckor senare.

Protester

Fallet ledde till upprörda protester och krav på strängare lagar, bättre poliser och stöd åt utsatta kvinnor. Demonstrationerna var massiva och polisen anklagades för övervåld. Eftersom fallet fortfarande pågår rättsligt har familjen inte kunnat gå ut med flickans namn, men händelsen kallas för Nirbhaya, vilket betyder "den orädda".

Nu har det gått ett och halvt år sedan överfallet och vi möter föräldrarna Badri Nath Singh och Asha Devi i en enkel lägenhet i Delhi. På väggen hänger en stor bild av en ljuslåga. Det är ett minne av deras dotters riktiga namn som betyder glimma. Trots att det är smärtsamt vill de fortsätta att berätta om sin dotter.

Pappan Badri Nath Singh stänger ögonen och börjar prata om den 16 december 2012, en kväll han aldrig kommer att glömma.

- Jag kom hem ganska sent från mitt jobb på flygplatsen. Klockan var runt 22 och jag blev arg för att min dotter inte var hemma. Hon reste ofta själv och var aldrig rädd, men när klockan var 23 var jag riktigt förbannad. Hon borde ha varit hemma långt tidigare.

En kort stund senare ringde polisen och berättade att dottern varit med om en olycka och var på sjukhuset. Föräldrarna åkte genast dit och fick veta att deras enda dotter gruppvåldtagits av flera män och sedan lämnats att dö på vägen.

- Hon var vid medvetande men så svårt misshandlad att hon inte kunde prata. När hon såg mig började hon gråta. Jag bara upprepade att jag var där och att allt skulle bli bra, säger pappan Badri Nath Singh.

Efter operationen, som följdes av flera, tillbringade hennes mamma två veckor vid sin dotters sida.

- Hon kunde inte prata, men hon visade med sitt kroppsspråk hur de misshandlat henne och hon pekade på sina blåmärken och sår. Jag tänker på hur ont ett slag kan göra och vilken smärta hon måste ha haft med alla sina sår. Hon var så stark som lyckades överleva så länge och som slogs så våldsamt mot de där männen, säger Asha Devi långsamt som om varje ord är en plåga att uttala men ändå måste ut.

- Jag vill att folk över hela världen ska minnas min dotter och hur hon kämpade. Jag vill att hennes öde ska hjälpa andra kvinnor. Vi kunde inte rädda henne, men vi kan rädda andra flickor, säger mamman.

Dog

Sedan händelsen har fem män ställts inför rätta, den sjätte dog i häktet. Familjen har varit med under rättegången och sett dem i ögonen.

- Jag kände avsky när jag såg dem, säger pappan.

Alla utom en minderårig pojke dömdes i första instans till dödsstraff.

Nu väntar familjen på hovrättens besked.

- Jag kommer inte att vara nöjd förrän jag ser dem hängda, säger mamman.

De är besvikna över att inte fler lagar ändrats och att de sociala möjligheterna för utsatta kvinnor inte har förbättrats.

- Alla över hela världen pratade om Nirbhayafallet. Folk protesterade och lagförslag skrevs, men inget har hänt i praktiken, säger pappan.

När jag frågar om deras starkaste minne av dottern är de överens:

- Hennes blåmärken. Det är det jag tänker på när jag minns min dotter, säger mamman blek i ansiktet och pappan nickar med slutna ögon.

Nu har de bestämt sig för att starta en organisation till dotterns minne och vill försöka samla in pengar till andra utsatta kvinnor.

- Jag vill ha en ny lag som jämställer kvinnor med män och som skyddar dem. Jag vill att den ska heta Nirbhayalagen, säger pappan.

Röda brigadens ledare Usha Vishwakarma säger att Nirbhayafallet öppnade omvärldens ögon för sexuellt våld mot kvinnor i Indien.

Röda brigaden har demonstrerat flera gånger till hennes minne. Men Usha Vishwakarma påpekar att det inte får stanna där.

- Vi vill visa att det här händer många flickor, att det inte bara är ett enskilt fall i Delhi utan överallt. Bara ett fåtal av dem som utsatts vågar gå till polisen och ofta ignorerar polisen det i alla fall, säger hon.

Varit utsatta

I stort sett har alla kvinnor i Röda brigaden själva varit utsatta för någon form av förnedring eller överfall. En av dem är Afriin.

- Min bror försökte ständigt våldföra sig på mig och när jag klagade inför min mamma sade hon åt mig att vara tyst, säger Afriin.

Till slut gick hon med i Röda brigaden för att få vara en del av det skyddande systraskapet. Det gav henne mod, och när en man fattade tag i henne på gatan slog hon ner honom med en påk.

- Det var innan vi ens hade börjat lära oss självförsvar. Nu vet jag hur man ska slåss, men har aldrig fått chans att använda det. Men man behöver inte kunna så mycket teknik, det mesta sitter i självförtroendet. Det har jag fått tack vare Röda brigaden, säger hon.

- Jag har ingen familj som skyddar mig, men Röda brigaden har blivit som 15 systrar för mig. De är mitt bästa skydd, säger Joyti som också är en av grundmedlemmarna.

I takt med att Röda brigaden fått uppmärksamhet och tilldelats en rad utmärkelser har allt fler kontaktat dem för att få hjälp.

Under vårt besök kommer en kvinna för att tala med Usha Vishwakarma. Röda brigaden har fortfarande ingen lokal så kvinnorna kryper upp på en av familjens sängar. Hunden Angel lägger sig snällt vid besökarens fötter. Hon berättar att hennes mans familj slår henne och att hon vill skiljas. Hon drar upp sin kjol för att visa sitt misshandlade ben som ett bevis på sin berättelse.

"De gjorde inget"

Usha Vishwakarma skakar på huvudet och frågar varför hon inte lämnar mannen. Kvinnan svarar att om hon lämnar honom kommer hon att förlora allt, även den egendom som hon har rätt till.

- Jag har varit hos polisen men de gjorde inget. Vad ska jag göra? säger hon.

Usha Vishwakarma förklarar att skilsmässor kan vara svåra såväl juridiskt som socialt i Indien, och att kvinnan framför allt behöver juridisk hjälp för att hitta en överenskommelse. Hon hänvisar henne till en annan organisation som erbjuder juridisk rådgivning.

Röda brigaden är helt inriktad på att lära ut självförsvar till så många indiska kvinnor som möjligt.

- Många har motarbetat oss. De tycker att kvinnor ska vara tysta och inte slåss. Röda brigaden är skamligt, menar de. Men vi ger inte upp och åtminstone här i Lucknow börjar vi bli accepterade, säger Usha Vishwakarma.

Ett bevis är att allt fler andra organisationer anlitar dem.

Under de dagar vi är på plats åker de bland annat till en flickskola i centrala Lucknow för att under fem dagar träna 7-15-åringar i självförsvar.

- Vissa av dem är för små och vi kan inte prata om sexuellt våld. Men det viktiga är att de får självförtroende att säga nej och slå tillbaka om någon är dum mot dem, säger hon.

Under de första 20 minuterna av lektionen är flickorna försiktiga. De höjer inte rösten och slår inte för hårt i sandkudden. Men efter två timmar har de fått mod och slår allt de kan.

- Jag gör det här för att kunna skydda mig själv. Ibland är pojkarna i skolan dumma och om de är det igen, tänker jag slå tillbaka, säger Sirvana, 12.

En annan flicka pekar på en pojke som nyfiket spanar in över muren runt träningsområdet.

- Han där brukar vara dum, säger hon.

När pojken ser att han är utpekad springer han snabbt därifrån.

- Han kommer inte att retas mer, säger flickorna och skrattar.

Röda brigaden och Usha Vishwakarma har ett intensivt schema de kommande månaderna. Med anledning av den internationella kvinnodagen 8 mars har hon tilldelats ytterligare priser. Under våren ska hon resa till såväl Australien som USA för att berätta om sitt arbete.

- Det är nervöst att vara borta så länge, men det är inte bara indiska kvinnor som är utsatta, säger hon. Jag vill att kvinnor över hela världen ska våga försvara sig själva. När vi kan röra oss på gatorna utan att vara rädda, då är mitt mål nått.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Expressens app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag