Ringde hem till mormor
Jessica Josefsson
2009-06-03
-2
5
0
De var framgångsrika kvinnor mitt i karriären. Med livet framför sig. Laura Rahal, 28, klev ombord på planet på väg hem från sin första egna arbetsresa till Brasilien. Christine Badre Schnabl, 34, hade med sig sin femårige son Philippe. Laura ringde sin pojkvän och sa att hon älskade honom. Christine och Philippe ringde till mormor och önskade sig ärtsoppa när de kom fram till Sverige. Nu befaras alla ha omkommit när Air France 447 försvann över Atlanten.
Klockan 00.30 svensk tid lyfte Air France 447 från do Galeao-flygplatsen i Rio de Janeiro.
Men före avgång ringde svenskarna hem till sina familjer i Sverige.
- Philippe sa att han ville ha ärtsoppa när han kom hit. Han tyckte så mycket om det, berättar mormor Annika Badre som pratade med sitt barnbarn precis före han steg ombord.
Philippes mamma, Christine Badre Schnabl, 34, sa att hon längtade hem.
- Snart är vi tillsammans igen, sa hon.
Och 28-åriga Laura Rahal ringde pojkvännen Martin Andreasson. Till sommaren skulle de ha varit tillsammans i sju år.
- Hon längtade hem till vår lägenhet i Oslo. Vi avslutade med att säga att vi älskade varandra, säger Martin Andreasson.
"Hon hade alla förutsättningar"
Laura Rahal var på väg till Oslo efter tio dagars arbete i Sydamerika.
- Hon var här hemma innan hon reste till Brasilien, kom på torsdagen och åkte söndagen den 24 maj. Jag och min fru skjutsade henne till flygplatsen. Det var sista gången vi såg henne, säger Lauras pappa Youssef Rahal.
Laura hade genomfört sin första egna resa på försäljningsavdelningen och var nöjd med sitt arbete.
- Det var hennes första arbetsresa där hon själv hade hand om allt. Hon såg det som en stor utmaning, men sa att allting hade gått jättebra, säger hennes pojkvän Martin Andreasson.
Efter en femårig civilingenjörsutbildning på Chalmers i Göteborg och utbytesstudier på tekniska universitet i München fick Laura snabbt jobb och karriären gick bra. Hon hade varit anställd i tre år på det norska företaget Hamworthy Gas Systems AS.
- Hon arbetade med utveckling och att skaffa fram nya uppdrag åt företaget. I Brasilien skulle hon på möten med oljebolaget Petrobras och till olika verkstäder för att, om möjligt, skapa nya uppdrag åt oss, säger Tore Lunde, administrativ direktör till den norska tidningen Dagbladet.
Hon hade en hög befattning på företaget. Och Tore Lunde lovordar hennes arbetsinsatser:
- Hon har gjort ett fantastiskt jobb här och hade alla förutsättningar för att lyckas och komma vidare.
Tillsammans med två andra kollegor var hon i Brasilien för att arbeta med ett projekt inom gasindustrin. Men kollegorna tog ett tidigare plan hem.
"Christine ställde alltid upp"
Christine Badre Schnabl var på väg till Paris med sin femårige son Philippe. Hon och maken skulle åka olika plan till Paris. Han med deras treåriga dotter och Christine med Philippe.
I Frankrike skulle de gå på en kusins bröllop. Därefter väntade en månads semester med Christines föräldrar i Sverige.
- Vi skulle möta upp i Paris. Sedan skulle vi gemensamt åka hem hit till Sverige för en månads semester, säger Annika Badre, Christines mamma.
34-åriga Christine hade bott i Brasilien i tio år och arbetat med PR och kommunikation på olika storföretag, men också på svenska konsulatet. Tidigare ambassadören Margareta Winberg anställde henne.
Nu arbetade hon som civilingenjör vid Norska handelskammaren i Rio de Janeiro.
Margareta Winberg minns Christine Badre med värme.
- Hon jobbade under en ganska kort period på konsulatet i Rio. Jag intervjuade henne själv. Det var en lite annorlunda intervju. Jag hade pratat med några olika och plötsligt så stod hon där. Hon var så kompetent i konkurrens med de andra så hon fick jobbet.
När Christine sen tillträdde tjänsten var hon gravid.
- Hon blev ganska snabbt mammaledig. Sen har hon fått ett barn till, säger Winberg.
Christine började arbeta på norska konsulatet i Rio, men hennes och Winbergs vägar korsades flera gånger. De var båda aktiva i en stiftelse som stöttade unga hemlösa mödrar i Rio de Janeiros slumområde. En organisation där drottning Silvia är hedersordförande.
- Christine ställde alltid upp och var alltid där om vi skulle göra något för dessa kvinnor.
Elsystemen slutade fungera
De 228 personerna ombord på Flight 447 kom aldrig fram till Paris. 65 landmil nordöst om Brasiliens kust - drygt fyra timmar efter avresan fick flygplanet på problem.
Något stod inte rätt till. Klockan 04.14 i måndags morse, svensk tid, hade planet sin sista radiokontakt med flygledartornet i Paris. En kort tid därefter sändes det ett dussin automatiska felmeddelanden. Enligt Air France-chefen, Pierre-Henry Gourgeon hade flera olika elsystem brakat ihop på flygplanet.
I Sverige vaknade anhöriga till nyheterna om att planet försvunnit över Atlanten.
I går uppgav brasilianska flygvapnet, enligt AFP, att man bland annat hittat vrakdelar - flygplansstolar, vita metallbitar och en flygplansturbin i Atlanten.
"Vår tid tillsammans var som en saga"
Lauras pojkvän Martin Andreasson hoppades in i det sista att det inte var Lauras flygplan som störtat.
- Jag blev jätteorolig. Ringde Air France och checkade om det fanns någon mer flygning från Rio den kvällen, men det fanns det inte. Då förstod jag, säger han bestört över det som hänt.
- Det är fruktansvärt. Men vår tid tillsammans har varit som en saga.
Lauras pappa Youssef Rahal berättar om oron och ångesten när familjen fick veta att flygplanet försvunnit.
- Jag försökte ringa henne, men hon svarade inte. Då skickade jag ett sms.
Han är förtvivlad och har svårt att acceptera att hon inte finns längre.
- Jag måste tro att hon kommer tillbaka, men jag förstår samtidigt att det är omöjligt. Vi har förlorat henne.
- Hon var så vänlig, så glad och ambitiös. Så medveten och beslutsam. Det här är som en stor mardröm, säger Youssef Rahal.
"Alla är bestörta över det som hänt"
På flygplatsen i Charles de Gaulle väntade Christines man och Philippes pappa hela måndagen på besked.
- Det är fruktansvärt. Christine var så full av liv och oerhört omtyckt av alla. Hon var fantastisk, säger Christines mamma Annika Badre.
Mor och dotter hade en mycket nära relation. För en månad sedan återvände Annika Badre från Rio de Janeiro efter att ha bott hos sin dotter i sex månader.
- Det är jag tacksam över i dag. Christine och jag sa alltid att navelsträngen inte var klippt mellan oss, för vi hade en så nära relation.
Familjen har själv valt ut bilden på femårige Philippe.
- Den röda tröjan och skorna hade han fått i julklapp. Han var så gullig, säger Annika Badre, till Expressen.
Blommor har under gårdagen strömmat in till Christines familj i Ängelholm.
- Alla är bestörta över det som hänt.
I måndags kväll hämtade Annika Badre Christines man och deras treåriga dotter vid flygplatsen i Köpenhamn.
- Vi åt ärtsoppa i dag. Det hade jag lovat Philippe att vi skulle göra.