Du har kallat vård, skola och försvar för skit som man har pratat om i 40 år...
(Skratt) ...i tidskriften Fokus, men är inte det här ganska viktiga frågor?
– Ja det kan bli så när man har druckit ett par öl med journalister att man säger dumma saker. Jo, det är viktigt. Det är absolut viktigt. Det som gör mig frustrerad och gör att jag säger sådana saker är att man säger inte speciellt mycket nytt i den här debatten, utan det är samma argument som återkommer gång på gång. Det är samma argument som har återkommit mer eller mindre under de senaste 40 åren. Det största som hände var väl kanske att Kalla kriget tog slut '89-90. I övrigt har det väl inte hänt så speciellt mycket i de här debatterna så det vi säger är att vi måste in ett nytt perspektiv. Det måste in ett medborgarrättsperspektiv i det här, det måste in ett informationspolitiskt perspektiv i debatten. I alla debatter.
– Det är ungefär som när Miljöpartiet kom en gång i tiden, och politikerna ville bygga en fabrik. Miljöpartiet frågade "men hur påverkar det här klimatet?" och politikerna förstod inte frågan, därför att "vadå klimatet?"... "det här är ju en ekonomisk fråga, det här handlar ju om jobb, vi ska ju bygga en fabrik". På samma sätt så ställde vi frågan, om allting: "Ja, men hur påverkar det här mänskliga rättigheter då?" "Hur påverkar det här integritet, informationspolitik". Vi kanske inte tar ställning till om a-kassan ska vara 89 eller 90 %, eller 78 eller 80 % som det var i förra valet, som förra valet handlade om. Men, däremot kommer vi att ställa till ett väldans liv ifall a-kassan vill börja samköra sina register med alla andra myndigheter. Vi lägger oss i de här frågorna, men vi lägger ett nytt perspektiv på dem.

Den här formuleringen, jag tolkar det som att du ångrar den här formuleringen?
– Ja, vi satt och pratade i flera timmar och det var en formulering av många. Jag är fortfarande väldigt frustrerad över att debatten inte har tillfört något speciellt nytt fält de senaste 40 åren. Det är så man egentligen ska läsa den kommentaren.

Kommer ni att före valet berätta för väljarna hur ni ser på politiska frågor som till exempel arbetslösheten eller Sveriges roll i Afghanistan? Finns andra frågor som ni planerar att ta ställning i tydligt före valet?
– Det vi gör är att lägga på det informationstekniska perspektivet, vi lär oss mer och mer vad det innebär. Vi börjar att titta i ett ganska snävt perspektiv på medborgarrätt, på rätten att dela med sig av kunskap och kultur men vi märker mer och mer vilket stort fält informationspolitik egentligen är. Ta till exempel SJ:s utspel nu om att deras (eller utspel, psykbryt är ett bättre ord) om att man måste ha legitimation för att få resa inrikes. Det är ju en återinförsel av de gamla inrikespassen!
– Det borde vara en mänsklig rättighet att få färdas i sin vardag utan att behöva visa legitimation, annars är vi på väg tillbaka till ett "Papieren-bitte"-samhälle. Så det är en sådan sak som jag kan se framför mig. Att vi kanske kommer att kräva att till exempel, bara myndigheter och banker har rätt att kräva legitimation. Alla andra skulle få nöja sig med någon förenklad legitimation som bara visade ålder till exempel, på Systemet.  

Det krävs en integritetsvinkel på de olika sakfrågorna för att ni ska engagera er.
– Exakt.

Men det informationspolitiska perspektivet som du pratar om, det går väl att lägga på alla frågor egentligen? Eller hur? Feministiskt initiativ till exempel, de har ju hittat en feministisk vinkel på i princip varenda fråga, så de har ju ett väldigt brett program, om man ser till ämnen. Är ni inte beredda att bredda ert program hur mycket som helst egentligen och bara lägga på den här vinkeln?
–Jo, det är precis det jag menar, att vi är ju fortfarande i processen att förstå. Förstå hur stort informationspolitik egentligen är. Hur stor integritets- och mänskliga rättighetersvinkeln egentligen är i politiken, hur stor rätten till information, rätten till kultur, det går igen i ganska mycket. Precis som du säger. Jag kan aldrig se att vi tar ställning mellan höger och vänster. I och med det kommer vi aldrig att ta ställning till om a-kassan ska höjas eller sänkas - i alla fall inte det Piratparti som existerar i dag och som kommer att existera inom överskådlig framtid. Men, precis som du säger, det betyder inte att vi inte lägger ett informationspolitiskt perspektiv på hur a-kassan är utformad. Så... ja, vi kommer med största säkerhet att börja ställa en väldig massa obekväma frågor, som politikerna inte har tänkt på. Det var ju därför vi grundades en gång i tiden, därför att politikerna förstår över huvud taget inte att det här är en fråga. 

Så man kan förvänta sig att programmet helt enkelt breddas...
–Jag skulle väl snarare säga fördjupas. Fördjupas och nyanseras. Vi kommer att fortsätta prata om informationspolitik, men vi kommer att förstå mer och mer om vad innebär informationspolitik.

Du har på DN Debatt jämfört Piratpartiet med den tidiga arbetarrörelsen och Miljöpartiet när ni har kallats enfrågeparti. Tror du att ert partiprogram kommer att breddas med tiden?
– Ja, även arbetarrörelsen.

Arbetarrörelsen heter ju Socialdemokraterna och Facket i dag, och Miljöpartiet har ju åsikter i alla frågor. Så de här partierna och rörelserna började ju smalt, men blev sedan breda.
– Precis, de valde ju att bredda sitt program i stället för att fördjupa och nyansera det.

Tror du att ni kommer att gå samma väg då?
– Det är väldigt svårt att säga i dag. I dagsläget måste vi vara helt vänster- höger-oberoende, för att kunna få inflytande i det som vi faktiskt vill förändra.

Men ni kan väl bredda utan att bli vänster- höger?
– Det är inte så lätt. Så fort du går utanför det som vi faktiskt har som är nytt, att tillföra, så tappar vi mycket av vår identitet. Vi är 50 000 aktivister som har samlats kring att vi vill förändra ett visst område, åt ett visst håll och vår energi och vårt fokus är det dyrbaraste vi har. Utan det så kan vi inte förändra. Utan det kommer vi inte att lyckas i riksdagsvalet nästa år. Och utan det hade vi inte riktigt lyckats i Europaparlamentsvalet. Så det viktigaste där är att vi stannar kring det som förenar oss som en rörelse i stället för att vi tittar på "vad kan vi mer kasta in i den här hinken". Där tror jag att det viktigaste är att vi fortsätter att driva det som politikerna har misslyckats med att ta upp, misslyckats med att förstå, och misslyckats med att anpassa politiken efter helt förändrade förutsättningar.

Du menar att det finns en risk om ni blir för spretiga i er politik?
– Att vi tappar momentum - ja, absolut!

Finns det några åsikter ni inte kan tänka er att stödja, även om ni får igenom era hjärtefrågor?
– Frågan är ju lite motstridig, finns det någonting som vi inte kan tänka oss att stödja, även om vi får igenom det som vi kräver...
– Det finns ju en massa saker som ligger inom gråzonen, att det här vore trevligt om vi fick igenom. Men det är inget som vi står och faller med. Men det finns en sak som vi aldrig kan kompromissa med, och det är grundläggande medborgarrättigheter, vi kräver rättssäkerhet, till exempel att man inte stängs ut från nätet, utan en domstolsprövning, som faktiskt våra egna ministrar försöker få igenom nere i Europa.
– Grundläggande, det är egentligen så att det som vi kräver, det är det som står i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Den är en del av svensk grundlag, men av någon anledning så har man väldigt lite respekt för grundlagen i det här landet. Den betraktas närmast som ett rättshaveristinstrument när någon vill vara bråkig mot myndigheter.
Skulle du kunna ge ett exempel på saker som ni aldrig skulle kunna tänka er att stödja?
–FRA! Vi kräver brevhemlighet. Vi kräver att staten har inte rätt att gå in och avlyssna allas kommunikation - det är ovillkorligt!