Fredrik Reinfeldt väger sina ord på guldvåg när Expressen ställer frågan om Palmes betydelse för svensk politik. Han funderar först en stund och tar avstamp i en reservation.
- Det faktum att Palme blev mördad på öppen gata i Stockholm och att nationen inte kommit till ro med vem som egentligen utförde detta mord har bidragit till svårigheten att tala om Olof Palmes politiska gärning och internationella gärning. Det tror jag inte bara är sant för det socialdemokratiska partiet utan det gäller nog även för hela det svenska samhället.
- Det blir lätt att så fort man säger något som kan uppfattas som kritik mot Palme är det som att man inte visar respekt för det hemska som hände.
Med detta sagt väljer Reinfeldt ändå att lägga ut texten om det politiska arvet efter Olof Palme.

- För mig var Olof Palme ett brott på den socialdemokratiska traditionen. Men det var också en tidsanda, vi pratar inte bara om en person. Jag upplevde att han radikaliserade socialdemokratin på ett sätt som förklarade varför de förlorade regeringsmakten 1976 och i realiteten skapade förhållningssätt till en lång rad frågor som jag än i dag inte är säker på att de löst ut.
Vad är det som hänger kvar fortfarande?
- Jag tror säkert att en del minns hur Olof Palme for ut väldigt hårt mot privata alternativ inom den skattefinansierade välfärden. Han jämförde detta med snabbmatskedjor, det var hans jämförelse med idén att man kunde ha privata utförare bland annat när det gällde barnomsorg.

Tidigare i veckan reflekterade även Joakim Palme över det politiska arvet efter fadern i en intervju. Han påpekade bland annat för Expressens Lotta Gröning att Olof Palme inte ville förstatliga bolag och att han såg den fria företagsamhetens fördelar.
SVÅRT. Fredrik Reinfeldt tvekar en stund på frågan om Palmes betydelse för svensk politik. "Det blir lätt att så fort man säger något som kan uppfattas som kritik mot Palme är det som att man inte visar respekt för det hemska som hände. Foto: Jan DüsingMen Joakim Palme noterade också att fadern varit "motståndare till att vanliga vinstmaximerande företag skulle sköta barnomsorg, av typ "Kentucky fried children".
- Jag tror att det fortsatt är oerhört svårt att förhålla sig till för Socialdemokraterna.
Den svenska kapitalflykten har ju varit aktuell med Kamprad. Vad hade Palme för betydelse där?
- Det som fick svenskar att lämna där och då var beskattningar där och då som inte längre finns.
Hur ser du Palmes betydelse för utrikespolitiken?
- Det var också en radikalisering i den internationella rollen. Det fanns de som tyckte att det var rätt och riktigt och som än i dag talar nostalgiskt om en Olof Palme som uttalade sig om världsorättvisor och var en röst i världen. Men även det var en form av radikalisering och ett brott mot en tradition att indirekt jobba mot den västra delen av världen i den tidens kalla krig. Palme bröt detta.
- Det är intressant att han innebar ett skifte men det har varit svårt att prata om det och diskutera om det var rätt.

På senare år har Fredrik Reinfeldt återvänt till Olof Palmes företrädare Tage Erlanders politiska gärning i tal: "Det Sverige som växte fram var inte så annorlunda mot andra utvecklade länder som socialdemokraterna ofta påstått, men inte heller så dåligt som den borgerliga kritiken ibland velat göra gällande."
- Med radikalisering följer ökad konfrontation men det var inte Palme ensam om, det bidrog även borgerliga politiker till. Det var en stegrad konfrontation till följd av detta som inte riktigt rimmar med svensk konsensustradition och samförståndsanda. Det fanns en bredare enighet i välfärdsambitioner under Erlanders dagar och övrig efterkrigstid.
- Individer driver politisk debatt. Det finns en nostalgisk bild av det här och jag har noterat att den finns en del kommentatorer som tycker att en bra debatt ska innehålla många invektiv och stor upprördhet. Det är en reaktion som jag aldrig får från väljare, de letar efter lugna reflekterande ledare. Kommentatorernas syn är delvis en nostalgi kring Palme och den stora konfrontationen som följde av hans person men där bidrog även Gösta Bohman och andra.