Solen sken över Välabadet i centrala Tomelilla. Strax efter lunch anlände Rasmus med tre fritidsledare och tolv barn från Lindesborgsskolans fritidshem. Sex av barnen kunde inte simma och den ansvarige fritidsledaren förklarade att dessa inte fick vara i den djupa delen av bassängen eller hoppa från hopptornet.
De tre fritidsledarna placerade sig uppe på läktaren medan barnen stojade och plaskade i vattnet. I vanliga fall finns det två badvakter på Välabadet, men den ena var på lunch och den andra gick vid ett par tillfällen i väg för att sälja simmärken och simglasögon. När badvakten kom tillbaka efter den andra vändan verkade allt lugnt. Men plötsligt ropade en pojke till.

Låg på botten

Rasmus låg på botten av den djupa delen i bassängen. Badvakten kastade sig i. Tillsammans med vaktmästaren gjorde hon hjärtlungräddning till dess att ambulansen kom. Men det var för sent.
- Det här är en dröm som förföljer mig, att jag ser Rasmus drunkna och att jag hålls tillbaka och av någon annan anledning inte kan rädda honom, berättar mamma Alexandra Månsson.
Hon och hennes döttrar hade just kommit hem från stranden när fritidsledaren den där eftermiddagen den 4 juli 2007 fick tag på henne. Alexandra hade frågat om Rasmus också ville följa med till havet, men han ville så gärna åka med fritids till Välabadet att hon inte ville neka honom det.

Älskade att bada

Två dagar före utflykten hade Alexandra varit hemma från jobbet med Rasmus som hade växtvärk.
- Vi pratade om att Rasmus inte kunde simma och kom överens om att han skulle lära sig det i sommar.
Rasmus älskade att bada, men någon simskola hade han inte gått i. Han gick i ettan och varken han eller storasyster Emelie i trean hade fått träna simning i skolans regi. Föräldrarna tog däremot ofta med barnen till stranden och Alexandra hade en stor pool i trädgården där barnen plaskade.
Kvällen före utflykten sov Rasmus hos sin pappa, men via MSN önskade Alexandra Rasmus en trevlig dag på Välabadet. ”Älskar dig”, skrev mor och son till varandra.
Alexandra minns hur hon hemma i villan fick beskedet av fritidsledaren att man gjort återupplivningsförsök och att Rasmus var på väg i ambulans till Lunds universitetssjukhus.
- Jag säckade ihop och det blev totalt svart. Men jag bestämde mig för att jag skulle till min son oavsett om jag skulle behöva köra dit själv.

Dödförklarades

Rasmus låg kopplad till en massa slangar. Han var naken för att hållas nedkyld och minimera risken för hjärnskador. Kontraströntgen visade att han hade 0,1 procents chans att överleva.
- Men jag kan säga att jag klamrade mig fast vid den lilla möjligheten.
Till slut tvingades läkarna konstatera att Rasmus liv inte gick att rädda och klockan 01.20 på torsdagsmorgonen den 5 juli 2007 dödförklarades han.
Läkarna berättade att Rasmus måste ha varit under vattnet i 8-10 minuter för att få så stora skador på hjärnan.
- Jag undrade förstås hur Rasmus hamnade ute på den djupa delen av bassängen där han inte fick vara och hur kan kunde ligga på botten så länge. Varför såg ingen honom?
Ovissheten om vad som verkligen hände på utflykten plågar Alexandra.
- Rasmus var inte medvetslös när han drunknade och jag undrar så vad han tänkte. Han måste ju ha undrat var jag och hans pappa var när han som bäst behövde oss...

Dömdes

Två år och fyra månader efter olyckan dömdes fritidsledaren i december till villkorlig dom och 15 000 kronor i böter för vållande till annans död. ”Det är anmärkningsvärt att de tre fritidsledarna befann sig på samma ställe och inte utövade tillsynen från olika strategiska platser”, står det i domen. Kommunen dömdes att betala 178 205 kronor i skadestånd.
- Vi kan inte få Rasmus tillbaka, men vi vill berätta om det som hänt så att ingen annan ska behöva råka ut för samma sak. Man tror att barnen är i trygga händer när man lämnar dem i skolan och på fritids, men det är de uppenbarligen inte, säger Alexandra.
- Mitt råd till andra föräldrar är att dubbelkolla allting. Kolla att barnen har förstått reglerna om skolan ska på utflykt och simma så mycket ni bara kan med barnen.

Blir ständigt påmind

Efter ett halvårs sjukskrivning återvände Rasmus mamma till jobbet som undersköterska på ett demensboende. Rasmus pappa kämpar fortfarande för att komma på fötter och Emelie är rädd för vatten och vägrar att delta i den simundervisning som Tomelilla kommun nu har infört.
I det lilla samhället blir familjen Larsson-Månsson ständigt påmind om vad som hänt. En av fritidsledarna som var med på badet började exempelvis jobba på Alexandras två yngsta döttrars förskola och för att slippa möta den personen varje dag har barnen bytt dagis.
- Min sambo Christian Stridh har varit ett enormt stöd. Jag vet inte hur jag skulle ha orkat utan honom, säger Alexandra.
Familjen bodde tidigare så nära Välabadet att de hörde varje gång någon hoppade på trampolinen. Det blev för jobbigt. För ett halvår sedan flyttade därför Alexandra, Christian och barnen till en lägenhet i Spjutstorp utanför Tomelilla.