ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
KOM SNABBT MED I INNERSTA KRETSEN. Expressens Sofia Hartung tog jobb som valarbetare åt socialdemokraterna. Under dessa veckor fick hon inblick i ett parti i kris. Valarbetare är missnöjda med valmanifestet och Göran Persson får hård kritik.
KOM SNABBT MED I INNERSTA KRETSEN. Expressens Sofia Hartung tog jobb som valarbetare åt socialdemokraterna. Under dessa veckor fick hon inblick i ett parti i kris. Valarbetare är missnöjda med valmanifestet och Göran Persson får hård kritik.

Rapport från socialdemokraterna: "Hela Görans strategi har ju varit fel"

ANNONS:
Läs mer
Visa flerVisa färre
Expressens Sofia Hartung tog jobb som valarbetare i social-demokraterna - här är hennes rapport om tvivlet, kritiken mot Göran Persson och om oron över att förlora makten.
  • Socialdemokraterna vågade i början av valrörelsen, till skillnad från övriga partier, inte ha sin partiledare Göran Persson ensam på sina valaffischer. En ombudsman i Stockholms arbetarekommun förklarar: - Han har en von oben-attityd med sin nya livsstil. Han tittar ner på folk.
  • En av arbetarekommunens demokratiambassadörer sågar sitt partis valmanifest sönder och samman: - Vi gör bort oss hela tiden, så inget kommer att chocka våra väljare. Göran Perssons strategi är fel.
  • Många valarbetare är bekymrade över den stora arbetslösheten: - Vi har helt enkelt inga lösningar, säger en demokratiambassadör missmodigt.

    Det är den 23 augusti

    och jag har nu varit medlem i det socialdemokratiska partiet i över två månader. Jag arbetar i Stockholms arbetarekommuns så kallade Valcentrum, navet i valarbetet. Valcentret är inrymt på Västmannagatan i Stockholm. Personalen här jobbar normalt på partihögkvarteret på Sveavägen 68. Nu står jag och kopierar kampanjmaterial tillsammans med en av arbetarekommunens så kallade demokratiambassadörer. Han ansvarar för kampanjmaterialet som riktar sig till invandrare. Tidigare var han ledamot av Stockholms kommunfullmäktige. Vi kopierar materialet på sju olika språk.

    Medan vi står där

    vid kopiatorn frågar jag honom om det är ett problem att många väljare uppfattar att socialdemokraterna inte har några konkreta lösningar för att öka sysselsättningen. Han svarar: - Det är ett stort problem. Det finns inga lösningar i manifestet eftersom vi helt enkelt inte har några. - Det mesta i manifestet syftar till att behålla grupper som vi håller på att förlora. Många äldre har det tufft och är mycket missnöjda. För att behålla dem som väljare drar vi till med tandvårdsreformen. Han riktar hård kritik mot arbetslivsminister Hans Karlsson, före detta LO-man: - Kommer man från facket värnar man om arbetaren, den som redan har arbete. Karlsson kommer från facket och vågar inte tänka nytt. Börjar han tänka på dem som inte har arbete riskerar det att gå ut över dem som har jobb. - Problemet är att facket fortfarande har de grupper som redan har jobb framför ögonen. De ser inte problemet, att det finns folk som aldrig har kommit in på arbetsmarknaden, såsom invandrare och ungdomar. - Göran Persson borde ha valt någon från näringslivet i stället på den posten. På punkt efter punkt underkänner han sitt eget partis politik. Om partiets valslogan "Arbete åt alla - alla ska med" säger han: - Det rimmar dåligt med vår politik. Hela Göran Perssons strategi har varit fel. Vi gör bort oss hela tiden, så inget kommer att chocka våra väljare. Vi fortsätter att prata om arbetslösheten och han säger: - Visst är det konstigt. Staten lägger ner en massa miljarder på Ams. Och Ams kan inte skapa några jobb. De jobb som Ams kan skapa finns inte längre. Förr i tiden kunde man bli vaktmästare, få småjobb. Den typen av jobb finns inte nu. - - -

    Almedalen, Visby, torsdagen den 6 juli:

    Vi befinner oss på en bakgård med låga stenhus och en prunkande trädgård. Här ordnar Stockholms arbetarekommun en grillfest. Festen är strikt partiintern, inga journalister släpps in. Stämningen är uppsluppen, mat och öl serveras. För ett ögonblick stannar festen upp för nu anländer Stockholms finansborgarråd Annika Billström med sitt hov av sekreterare och pressfolk. Hon verkar måttligt nöjd med dagens debattduell med oppositionsborgarrådet Kristina Axén Olin (m): - Hon lyckades i alla fall inte psyka mig den här gången som hon brukar göra. Olika grupperingar bildas snabbt, fackliga företrädare håller sig på sin kant (medelålders och äldre män), medan politiker och politiska sekreterare från stadshuset och landstinget blandar sig med tjänstemän från partihögkvarteret på Sveavägen 68. En vattenpipa går runt, sådana som finns på libanesiska restauranger. Den söta doften sticker i näsan.

    När jag, den nya medlemmen,

    presenteras blir reaktionen mycket positiv: - Oj, att du på så kort tid lyckats ta dig ända in i kärnan av Stockholms arbetarekommun! En landstingsrådssekreterare säger att han är imponerad av min karriär i partiet: - Du har hoppat över några led och gått förbi föreningsverksamheten vilket är mycket ovanligt. De flesta verkar uppriktigt glada över min snabba karriär som socialdemokrat och vill värva mig till olika projekt i partiet: kvinnoprojekt, integrationsprojekt, demokratiprojekt. - - -

    Kvällen går, volymen ökar,

    de glada skratten blir fler. Jag förvånas över hur lite politik man faktiskt pratar, men så fort jag ställer frågan om vem som kommer att efterträda Persson vaknar det politiska intresset till liv. En valkretssekreterare från partihögkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm säger bestämt att det denna gång måste bli en kvinna som efterträder Göran Persson: - Mona (Sahlin) var ju på gång och skulle ha tagit över. Men det var manlig härskarteknik och etablissemanget som fick bort henne. Alla medier började leta skit. Man hittade två Toblerone. Hon var tvungen att gå för en skitfråga. En manlig landstingsrådssekreterare inflikar ödmjukt att finansminister Pär Nuder kunde vara en kandidat, något som kvinnorna inte vill hålla med om. En valkretssekreterare säger: - Det kommer aldrig att gå att tillsätta Pär. Det finns en stark vind i partiet att det måste bli en kvinna. Annars blir det revolution i partiet! - Vilken kvinna kan man tänka sig? frågar jag. - Margot Wallström och Wanja Lundby-Wedin, svarar en ombudsman från LO. - Carin Jämtin är ett jättenamn, tillägger en annan. Göran Perssons tal i Almedalen summeras. En valkretssekreterare säger: - Han verkar mer taggad än på länge. Han har varit trött länge, egentligen ända sedan Anna Lindh mördades. - Han fick nog aldrig sörja klart henne. Dessutom var han på väg att avgå. Nu var han tvungen att sitta kvar trots att han inte tänkt det. - Göran har varit helt oregerlig ibland. Han har utan vidare kunnat ställa in presskonferenser trots att vi redan skickat ut pressmeddelanden. Statsrådsberedningen ringer bara och säger att presskonferensen är inställd och att Persson inte kommer. Det har hänt många gånger.

    En landstingsrådssekreterare säger

    att han tror att Persson nu för första gången på länge känner att han har en värdig motståndare i moderatledaren Fredrik Reinfeldt: - Bo Lundgren var aldrig något hot mot oss. Alla instämmer. - - -

    ABF-huset i Stockholm, den 19 augusti:

    Det under dagen offentliggjorda valmanifestet gås igenom med Bosse Ring-holm, arbetarekommunens ordförande och tillika vice statsminister. Valarbetarna peppas. Stämningen är spänd, oro ligger i luften. Opinionsmätningarna de senaste dagarna är dystra för partiet. Valmanifestet uppfattas som klent, innehåller inte något om partiets - i den officiella retoriken - viktigaste fråga: sysselsättningen. Vi börjar prata om Göran Persson. Partihögkvarterets medarbetare kallar alltid statsministern vid förnamn, LO:s medarbetare vid efternamn. Jag frågar en ombudsman från Sveavägen 68: - Vem tror du efterträder Göran den dag han avgår? Han har ju själv nämnt justitieminister Thomas Bodström. - Aldrig! Det tror jag inte ett skit på! Det säger han bara för att förvilla. Det måste bli en kvinna. - Vem? - Mona är bra och otroligt kompetent. Titta på hennes meriter. Tyvärr finns det många som kommer att säga att det måste bli en man om man ska välja någon som är kompetent. Tro mig det är många som tycker så. - - -

    Jag blir nu inbjuden

    till partihögkvarteret på Sveavägen 68, in i det allra heligaste, vars dörrar på de övre planen alltid är stängda för journalister. Öppet kontorslandskap. Huvudsakligen kvinnor som sitter försjunkna i arbete. En tv hänger från taket och när 18-nyheterna kommer ökar någon ljudvolymen. Folk tystnar. Några ställer sig upp, alla lyssnar spänt. SVT:s Jarl Alfredius kommenterar valmanifestet. Några suckar över kritiken som framförs. Andra kommenterar surt bildsättningen som anses vara förlöjligande.

    Centerledaren Maud Olofsson

    kommer i bild och kritiserar avsaknaden av konkreta lösningar för att minska arbetslösheten. Nu blir måttet rågat för en av medarbetarna på informationsenheten på partihögkvarteret. Hon skriker: - Jävla kärring! Fan vad du ljuger! En ombudsman försöker lugna henne: - Det är inte centern som är den stora fienden, det är moderaterna!

    Jag diskuterar några dagar senare

    valmanifestet och arbetslösheten med en landstingsrådssekreterare och en LO-ombudsman. De är mycket bekymrade. - Valmanifestet är klent och det är ett stort problem för oss att jobben inte kommer, säger LO-ombudsmannen. - Våra politiska beslut kanske kan påverka lite grand, men inte mycket, säger landstingsrådssekreteraren. - Vi har inte fått signaler från våra väljare att jobben är en viktig fråga. Därför har vi ingen anledning att lyfta fram den frågan. Vilken valfråga som är viktigast verkar ingen av dem kunna svara på. Att till varje pris vinna valet överskuggar det politiska innehållet. - - - Vi befinner oss nu på arbetarekommunens Valcentrum, valrörelsens hjärta för socialdemokraterna i Stockholm. Rummen är indelade efter "funktion". LO, ombudsmän, SSU, informationsenheten. Luften står stilla, det är varmt och kvavt. På väggarna hänger inramade affischer på gamla företrädare och slagord från förra seklet. Samtliga aktiviteter som torgmöten med ministrar eller riksdagskandidater och borgarråd styrs från dessa lokaler. På en närliggande gata finns förrådet för allt kampanjmaterial. Övriga partier exponerade redan i början av valrörelsen respektive partiledare på affischerna. Inte socialdemokraterna detta val. - Varför, frågar jag. En ombudsman från Sveavägen 68 förklarar: - Nej, vi ville inte ha Göran ensam på affischerna. Vi var rädda för att väljarna skulle uppfatta honom som att han då står och tittar ner på folk. Men det kommer säkert i valspurten. - Men varför? - Göran är ett problem sedan han köpte den här gården. Tanken var ju att han skulle ha flyttat in nu, sedan han avgått som statsminister. Men mordet på Anna gjorde att han blev kvar. Hans nya livsstil ligger för långt bort från våra väljare, det är ett problem för oss. - Kan du utveckla det? - Göran ser upp till akademiker och utbildat folk eftersom han har dåligt självförtroende och komplex. - Han är arbetarsonen som kommit upp sig och glömt sin bakgrund. Det uppfattar många här som ett problem.

    Ombudsmannen fortsätter

    att prata om Persson: - Jag höll i en minnesstund för Olof Palme. Jag ville att Göran skulle komma och tala om sitt föredöme Palme. Men statsrådsberedningen sa nej, där är man livrädd för journalister. Görans strateger ville inte att medier skulle börja jämföra honom med Palme, det skulle inte vara bra med tanke på hans nya livsstil. - Palme kunde precis som Göran vara rent av för jävlig mot sina medarbetare, men Palme levde i alla fall som han lärde. - - -

    Vi är på fest

    i LO-borgen. I centrum finns LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin. Samtalet glider så småningom in på den sparkade partifunktionären Mats Lindström som sände anonyma mejl till tidningar. I mejlen smutskastades moderatledaren Fredrik Reinfeldt, det påstods bland annat att han anlitade svart arbetskaft. Lindström, som tjänstgjorde på Sveavägen sparkades den 24 februari i år sedan han erkänt.

    Nu på denna LO-fest

    säger plötsligt en informationsombudsman: - Det Mats gjorde var inte något större problem, media gjorde en höna av en fjäder. Det enda problemet var att Mats blev avslöjad. - Mats är välkommen tillbaka, men just nu skulle det inte se bra ut. Några dagar senare är jag på Valcentrum igen. Några socialdemokratiska ordföranden för stadsdelsnämnder samlas i ett av mötesrummen. Själv befinner jag mig i rummet bredvid. Dörrarna är halvöppna så jag kan inte undgå att höra vad som sägs på mötet. Dessa ordföranden börjar nu baktala politiker i sina egna nämnder. En ordförande säger om en folkpartist: - Han är så jävla, han är så jävla svår. En annan ordförande pratar om en moderat i nämnden: - Han är så äcklig, jag tror han har en släng av Aspergers syndrom. En tredje ordförande kallar en fp-politiker i sin nämnd för "galen" och alla skrattar. Jag blir stum av förvåning av det grova ordvalet och svordomarna som dessa ordföranden till synes ogenerat sprutar ur sig. De oroas starkt över att de borgerliga tar makten i Stockholm men konstaterar alla att de personligen skulle vinna på det - eftersom de är höginkomsttagare. - - -

    Sent på eftermiddagen

    den 24 augusti ringer telefonen på Valcentrum. Det är kulturminister Leif Pagrotskys sekreterare som undrar om vi inte kan dra ihop någon aktivitet som Pagrotsky kan vara med på. Det är snabba ryck och några timmar senare står kulturministern vid Sergels torg med en mikrofon i handen. Han håller torgmöte i kulturens namn. Själv delar jag ut flyg-blad till alla som vill ha. Ett fåtal stannar och lyssnar till Pagrotsky som desperat försöker göra sig hörd bland alla springande människor. Pagrotsky, som alla här kallar "Paggan", verkar inte nöjd med sin insats. Han säger irriterat till mig: - Några bord med broschyrer och affischer hade varit bra. Som tur är har du i alla fall en röd skjorta på dig så att vi syns lite grann. Han fortsätter: - Att hålla torgmöten för så här få människor kan snarare skada än gagna. Det kan framstå som om vi är på väg neråt. När jag pratar med mina nya partivänner om Paggan får jag snabbt klart för mig att han är den mest fåfänga ministern i regeringen. Han älskar att sola sig i medieglansen. En ombudsman säger att Paggan själv anser att hans skägg ger honom 50 procents mer uppmärksamhet i medierna. - - -

    Samma kväll på Valcentrum:

    Morgonens möteslokal för strategiplanering förvandlas på kvällen till en ringcentral. Valarbetare ringer upp folk och argumenterar för s-politiken. Just denna kväll deltar ett av de socialdemokratiska borgarråden i Stockholm. Jag frågar henne om vem hon tror blir Göran Perssons efterträdare och hon svarar: - Jag tror inte på Thomas Bodström. Visserligen bjöd han Perssons till sitt hus på Fårö i somras och det satte fart på mediernas spekulationer, men mer än så var det inte. En ombudsman kommenterar: - Jag tror på Pär Nuder. Han har länge varit kronprinsen. Borgarrådet svarar upprört: - Nuder? Över min döda kropp! Jag kommer att göra allt för att han inte ska ta över. Jag känner honom och jag gillar honom inte. Han trampar på folk och det tycker jag inte om. Han är riktigt äcklig och går över lik för göra sig ett namn. Han är hemsk och riktigt vidrig! - - -

    Ett par dagar senare

    deltar jag i styrelsen för Stockholms arbetarekommuns möte i högkvarteret på Sveavägen 68. Flera gånger om dagen nu i valrörelsens slutskede samlas delar av denna styrelse, informationsavdelningen, pressansvariga, valkampanjledare och andra viktiga funktioner av partiet till avstämning och strategiplanering. Nu får jag möjlighet att gästa detta annars så slutna möte. När jag äntrar rummet vänder sig folk undrande mot mig. Jag känner de misstänksamma blickarna i ryggen. Jag får senare höra att folk mycket riktigt undrat vem jag var.

    Under detta möte

    diskuteras arbetslösheten. Människorna här är smärtsamt medvetna om den höga arbetslösheten. Nu bestämmer mötet att partiet ska göra allt för att hålla kvar medieuppmärksamheten på de nya jobb man i dagarna ska redovisa. Strategin är rätt enkel: bristen på jobb är ett problem för partiet. Därför ska man pumpa ut budskapet att "jobben kommer". I denna strategi är medierna mycket, mycket viktiga. - - -

    Det är nu fredagen den 8 september

    , valrörelsen är inne i sitt slutskede och jag hjälper partiordföranden Göran Persson med valarbetet vid ett offentligt möte på Stockholms central. Det är vi i Valcentrum som arrangerat detta möte. I väntan på Persson delar vi ut röda rosor till de förbipasserande. Anneli Rydé sjunger sin hit "Underbara karl" och i samma stund glider Persson in och äntrar scenen likt en kunglig. Överallt står livvakter och blickar ut över folket som har samlats för att lyssna till statsministern. Han möter min blick och ler tacksamt mot mig där jag står i partiets vita T-shirt med röd ros.

    Efter mötet

    börjar några med-arbetare på Valcentrum spekulera om fp-intrånget i socialdemokraterans interna nät. - Partiet måste ha känt till detta en tid, vi har bara inväntat rätt tillfälle att släppa bomben, säger en medarbetare. En annan kommenterar: - Ja, så måste det ha varit eftersom vi gick ut med presskonferens bara två timmar efter utfrågningen av Fredrik Reinfeldt i tv. Den förste medarbetaren säger: - Ja, det skulle ha varit tjänstefel att inte hålla på skandalen. Det var rätt att invänta Reinfeldtintervjun.
    Mejla Skriv ut
    Rätta text- och faktafel
    ANNONS:
    ANNONS:
    ANNONS:
    ANNONS:
    ANNONS:
    ANNONS:
    ANNONS:
    REBECCA STELLA SIMONSSONS BLOGG
    ANNONS:
    ANNONS:

    Rapportera textfel

    Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

    Felaktigt mejl
    Du måste fylla i en kommentar: