Pickle och Peanut var så illa medtagna att bönderna som hittade dem på palmoljeodlingen trodde att de var döda. Deras mammor var försvunna - antagligen dödade av tjuvjägare.
- Varken Pickle eller Peanut hade fått tänder, alltså hade de inte fyllt tre månader. Peanut fick sitt namn eftersom hon inte var mycket större än en jordnöt, säger Lone Droscher Nielsen, grundare av världens största räddningscenter för orangutanger i Nyaru Menteng.

Djungeln skövlas

Om arbetarna inte larmat Lone hade Pickle och Peanut aldrig klarat sig. Orangutangerna är ett av världens mest utrotningshotade djur. Ungarna säljs på svarta marknaden och används som sällskapsdjur. För att komma åt ungen dödas mamman. Dessutom försvinner deras hem - regnskogen - i rasande fart, för att man vill ge plats till palmoljeplantager.

"Mycket kramar"

Men på Nyaru Menteng är det tryggt. Skötarna pysslar om orangutangungarna som om de vore bäbisar.
- De tar hand om dem på samma sätt som deras mödrar skulle göra i det vilda. Det blir mycket kramar och skratt. Vår regel är att vi måste få dem att skratta minst en halvtimme varje dag, säger Lone Droscher Nielsen.

Får gå i skogsskola

Rehabiliteringen går ut på att djuren ska klara ett liv i det fria. Orangutangungarna får därför gå i skogsskola - ofta i sexsju år - för att lära sig att klättra i träd, hitta mat, bygga bon och upptäcka faror som ormar.
- Peanut har börjat lämna sin skötare för att gå i väg och leka. Men Pickles gillar tryggheten. Killarna brukar ofta vara mammas pojkar.