År 1996 får polisen nya detaljer om Thomas Quicks mordturnéer i Norge. Det gäller två unga flyktingpojkar, 17 och 18 år gamla. Sju år tidigare hade de försvunnit spårlöst från en asylmottagning i norska Skullerud.
Plötsligt berättar Quick att han har mördat pojkarna.
Han redogör för hur han lockat in dem i sin bil och åkt mot svenska gränsen. I byn Mysen ska han ha strypt ihjäl en av pojkarna bakom ett virkeslager.
Liket placeras i bagageutrymmet på bilen innan mardrömsfärden går vidare. I Sverige dödar Quick även den andre pojken, styckar liket och gräver ner kroppen i trakterna kring Lindesberg och Guldsmedshyttan.

Quick vallades runt

Polisen tvivlar först på den fasansfulla berättelsen. Men eftersom Quick kan peka ut sina offer på bild, fortsätter utredningen.
Den nu pensionerade poliskommissarien Ture Nässén var en av dem som reste runt och vallade Quick.
- Quick pekade ut områden där liken skulle dumpats. Vi grävde men hittade förstås ingenting, säger han.
- Jag insåg redan då att, nej, det här stämmer inte.
När polisen dubbelkollade med svenska Invandrarverket kröp sanningen fram: flyktingpojkarna var inte alls döda.
Den ene hade utvandrat till Kanada, och den andra bodde utanför Stockholm.
Vintern 1989 hade de unga männen mycket riktigt försvunnit från flyktingförläggningen i Skullerud - men för att söka politisk asyl i Sverige i stället.
Quick hade de aldrig hört talas om.
- Vi tog kontakt med den svenska polisen och fick identifiera oss. De tog fingeravtryck för att kunna säkra vår identitet, berättar en av männen i dag.

"Vill lägga det bakom mig"

Han är i 40-årsåldern nu, och vill helst inte förknippas med händelserna. Hans familj vet inte ens om att han en gång varit Thomas Quicks påstådda offer.
- Thomas Quick sa att han hade dödat mig och min vän, säger han.
- Det är gammalt nu. Jag vill inte prata mer om det jag har varit med om. Jag vill lägga det bakom mig och gå vidare.
Det visade sig senare att Quick fått information om de båda pojkarnas försvinnande via norska medier.

"Han hade läst på bra"

Med hjälp av foton i tidningarna hade han kunnat beskriva deras utseenden och flyktingförläggningen - trots att han aldrig satt sin fot på platsen.
Efter att polisen konstaterat att Quick hittat på storyn lades utredningen snabbt ner.
- Man hittade tidningar med fotona i Quicks rum på Säter. Han hade läst på bra, säger kommissarie Ture Nässén i dag.