Läs alla delar

Drömmen om makt och rikedom slutade i graven

Gängledarnas uppgång och fall

En sköts ned av okända utanför Ica Maxi.

En annan av en barndomsvän.

En tredje hittades naken i skogen.

En fjärde lurades in i en fälla.

På kyrkogårdar runtom i Stockholm möter vi den yttersta konsekvensen av gängkriget. Nygrävda gravar åt män i 20-årsåldern som valde ett liv de trodde skulle ge makt och rikedom.

Publicerad 1 jul 2017 kl 04.07
Annons:
Annons:

Några hundra meter bort pulserar E4 mot Arlanda, en av Sveriges mest trafikerade motorvägar. Men inne på Norra begravningsplatsen hörs bara fågelkvitter.

Det är försommar, allt är grönt och Lars Sandström promenerar i sina sandaler mot den katolska delen av kyrkogården.

 

Han är civilekonom med examen från Handelshögskolan, framgångsrik företagare och ordförande i basketklubben Järva BK. Lokalt har han genom åren blivit känd som en eldsjäl engagerad för att aktivera ungdomar.

Idrotten sägs vara den bästa vägen till integration och ett liv utanför kriminalitet. För många. Men inte för hans egen son.

Lars Sandströms son Tobias var social, aktiv i elevrådet och spelade basket. Nu finns han inte mer.

Som pojke var Tobias full av energi, en talangfull basketspelare, fysiskt stark, orädd. Hade lätt att få vänner men svårt att sitta still i skolan.

Nu är han död.

Tobias, som sköts ihjäl i en natt i september förra året, var inte enbart ett offer. Under den senare delen av sitt 29-åriga liv dömdes han återkommande för bland annat narkotikabrott, grovt vapenbrott, olaga hot, dopningsbrott och försök till utpressning.

Under de sista åren var han ledare för det kriminella gänget Brödraskapet Wolfpack.

Lars nickar mot det vita kapellet femtio meter bort. I samband med minnesstunden samlades ett 60-tal vänner där. En av Tobias barndomsvänner kom från USA.

Annons:
Annons:

Ingen gängkamrat var där.

– De ”vännerna” var inte välkomna.

Norra begravningsplatsen är en av landets största kyrkogårdar. Längs alléer med rejäla lindar på båda sidorna går huvudstråk med namn som Stora Gravkorets väg, Norra Krematoriets väg och Solregnsvägen.

Här vilar inte bara Tobias Sandström, utan också flera av hans vänner och fiender. Om makt och snabba pengar är ena sidan det kriminella gänglivet, är detta den andra: att alltid se sig om bakom axeln, nojan inför att bli sviken av sina vänner, fruktan för att när som helst hamna här, två meter under jord.

Merhawi Aregai och Ahmed Ali är två av namnen på gravstenarna i närheten, båda var ledande i ett känt gäng i en av Stockholms förorter.

På andra kyrkogårdar runtom i Stockholm är det likadant.

Två bröder som mördades i Rinkeby i december är begravda på Strandkyrkogården i Tyresö.

Två unga killar vilar på Skogskyrkogården söder om stan.

Ännu en på begravningsplatsen i Råcksta.

Gemensamt för nästan alla är att de skjutits ihjäl i uppgörelser senaste åren. Flera av morden är ouppklarade.

– Säkert en handfull personer som jag känt väl är döda. Ihjälskjutna, säger polismannen Patrik Zanders som i tio års tid arbetat mot grov brottslighet.

– Varje gång har jag mött syskonen, föräldrarna och sett den obeskrivliga sorgen. Det här är unga människor i dryga 20-årsåldern som egentligen ska leverera i samhället.

Han suckar.

– Det går en skröna om att poliser tycker det är bra att de skjuter bort sig själva. Så är det absolut inte. För varje skottlossning vet vi att riskerna ökar för fortsatt hämnd.

Hur förklarar man hur det är att leva som gängkriminell? Fattig och utsatt enligt alla offentliga register, men rik på våldskapital och prylar. På samma gång mäktig och sårbar, jägare och villebråd.

Tobias Sandström, Ahmed Ali, Merhawi Aregai och "Tok-Abdul". Fyra unga män. Alla fyra döda.

Det är fredagskväll i Bromma, ett annat Bromma än Äppelvikens lummiga villaträdgårdar.

Annons:
Annons:

I en vägkorsning slår trafikljuset om till rött.

Tobias Sandström stannar sin gamla Merca och väntar på grönt när dörren på förarsidan slits upp. Kanske har han noterat den grå Volvon strax bakom, kanske inte.

Från Tobias Sandströms facebooksida.

Nu är de över honom, flera män, med knivhugg och slag. Blodet stänker över bilens inredning.

När Tobias Sandström kommer till Karolinska universitetssjukhuset antecknar en läkare att han har ”multipla knivskador” över hela kroppen. Ett av huggen har gått snett uppifrån, genom vänster näsborre, och skurit överläppen i två delar.

Men vilka är männen som attackerat honom? Till polisen säger Tobias Sandström:

– Jag har ramlat.

Lars Sandström slutade till sist att stötta vid sonen Tobias rättegångar. De blev för många.

Villa i Vällingby, god ekonomi. Basket, hockey, fotboll, karate på fritiden. Pappa Lars kom från Luleå, mamma Haydee hade rötter i Filippinerna.

Lars Sandström som nyligen flyttat letar upp bilden på honom och Haydee i en låda med andra fotografier.

Tobias Sandströms barndom skulle kunna beskrivas som idyllisk. Men tidigt går familjen igenom en kris.

Haydee lämnar Lars för en vän till familjen, en ex-polis.

Tobias och mamman är ofta osams. Han tycker att hon svikit familjen.

Den 4 augusti 2000 försvinner Haydee. I sambons bostad hittar polisens tekniker spår av hennes blod. Ex-polisen åtalas för mordet men döms bara för grov misshandel, vållande till annans död och brott mot griftefriden.

Annons:

Kroppen hittas aldrig.

Tragedin sätter djupa spår i Tobias och hans syn på rättsväsendet, säger pappa Lars.

– Efter det hatade han polisen.

Tobias Sandström i högstadieskolans elevråd.

Det börjar på allvar i sjunde klass. Tobias sköter inte studierna, utan flyttas till en specialklass. Efter skolans slut försvinner han med sina kompisar. Lars, som ofta är ute och letar på kvällarna, har regelbunden kontakt med socialtjänsten.

Tobias är 16 när han får sin första dom. Brottet är relativt harmlöst – han har använt falskt id – men det blir snabbt värre: grov stöld, misshandel, narkotikabrott, dopingbrott, vapenbrott, försök till utpressning, rån.

Han hoppar av gymnasiet för att avtjäna ett fängelsestraff. Det första av många. Ute i friheten jobbar han sporadiskt som kock och i flyttbranschen, men det är bara tillfälliga avbrott.

De stora pengarna finns på annat håll.

Rättegångarna blir till slut så många att Lars Sandström slutar gå dit för att stötta. Och sonen förbjuder i sin tur honom att komma på besök i fängelset.

På grund av att han skäms, säger han till Lars.

Efter muck från ett av många straff börjar Tobias Sandström bära tröjor med en varg på – medlemsmärket för Brödraskapet Wolfpack, Sveriges första fängelsegäng. Han har blivit ledare för den lokala falangen med sin bas i nordvästra Stockholm, även kallad ”Vargarna”.

Ungefär samtidigt börjar historien om ”Lejonen”.

Tobias Sandströms rygg.

I januari 2008 har en äldre generation kriminella genomfört ett uppmärksammat rån mot postterminalen vid järnvägsstationen i Göteborg. Bland de tretton som döms till långa fängelsestraff är många från Hässelby-Vällingby i nordvästra Stockholm.

Under deras frånvaro uppstår ett maktvakuum i området. Yngre kriminella tar de äldres plats, och de med lojaliteter till båda grupperna tvingas välja sida.

När en av ledarna börjar kalla sig ”Simba”, efter huvudkaraktären i Disneyfilmen ”Lejonkungen”, får gänget sitt namn:

”Lejonen”.

Polisen hittar tröjor med lejonmärken på och långt senare, när flera gängmedlemmar dömts till fängelsestraff, upptäcker fängelsepersonal att ”Lejon 165” står klottrat på deras cellväggar. Samma signatur hittar polisen också undertecknat på handlingar i samband med razzior. 165 är postnumret i Hässelby.

I mitten av september 2012 blir en av de frigivna postrånarna beskjuten efter att ha kommit tillbaka till Hässelby. Polisen tolkar händelsen som en markering från ”Lejonen”: området tillhör dem.

– Lejonen högg först innan de blev bitna, säger en person som sett konflikten på nära håll.

”Vargarna” väljer att göra motstånd.

Den hösten sker ett stort antal skjutningar mellan ”Lejonen” och ”Vargarna”. Striderna gäller bland annat droghandeln. Och Tobias Sandström har en framträdande roll i konflikten.

I slutet av oktober möter han flera medlemmar i ”Lejonen” på Shellmacken i Vällingby. Båda sidor drar kniv. Och kvällen därpå sker överfallet vid rödljuset i Bromma, då ”Vargarnas” ledare blir svårt knivskuren.

Polisens tekniker hittar Tobias Sandströms blod både utanpå och inne i gärningsmännens Volvo, tillsammans med blodspår från en 19-åring som kallas "Tok-Abdul" eftersom han anses vara orädd på gränsen till galenskap.

Abdul, som egentligen heter något annat, kom till Sverige från Irak 2006, men hade problem med språket och valde tidigt den kriminella banan. Stor, stark och skräckinjagande får han respekt, men också många fiender. Kroppen är täckt av ärr från knivskärningar och flera skotthål.

När han grips för det misstänkta mordförsöket på Tobias Sandström har Abdul redan samlat på sig ett långt brottsregister: rån, stölder, vapenbrott, försök till utpressning, hot mot tjänsteman.

När bevisen blir alltför övertygande erkänner han att han varit inblandad i överfallet. Men vilka mer var med?

Abdul gör som Tobias. Håller tyst.

Hässelby, sommaren 2013. Det går bra för kompisgänget som går under namnet "Lejonen" – pengarna flödar in från narkotikaförsäljningen runt Stureplan. Men de befinner sig det här året samtidigt i krig mot flera rivaliserade grupperingar. Omgivna av familjemedlemmar och vänner syns här Merhawi Aregai (i vit tröja) och Ahmed Ali (i svart adidaströja), båda döda. Pietro Ghebru (i mörkblått), tvillingbrodern Michael Ghebru (i röd tröja) och Kasra Ashrafi (i blått) är i dag misstänkta för inblandning i ett människorov. Miko Josuf (i ljusgul tröja) dömdes nyligen till ett längre fängelsestraff för grov stöld och hot mot tjänsteman.

Det ser ut som en lycklig familjebild. Kärnan i gänget samlad, en varm sommardag i Hässelby 2013.

# I mitten, i mörk Adidaströja: Ahmed Ali.

Ahmed Ali i klass 7.

Som femåring flydde han kurdiska Erbil i norra Irak och hamnade i Stockholmsförorten Rinkeby. Som tolvåring, efter att pappan dött i cancer, axlade han den traditionella mansrollen i familjen. Tidigt började han med inbrott och stölder av p-automater för att ha råd att köpa Red Bull, cigg och mat på McDonald’s. Fortsatte med narkotikaförsäljning.

Efter att ha tvingats tillbringa några månader i Irak – en konflikt om knarkpengar som behövde kallna – har Ahmed Ali hamnat hos en släkting i Hässelby. Där har han blivit en del i det gäng som nu är ”Lejonen”.

# Längst till vänster, i vit tröja: Merhawi Aregai.

Merhawi Aregai i klass 8.

Välkänd av socialtjänst och polis, har varit tvångsomhändertagen efter nionde klass och bott på behandlingshem över hela landet. Avbrutna gymnasiestudier, förekommer upprepat i domar gällande rån, misshandel, narkotika och vapenbrott.

I en personutredning inför ett av sina fängelsestraff berättar Merhawi Aregai om sina svårigheter att kontrollera våldsamt beteende. Han visar intresse för att genomgå en adhd-utredning.

Merhawi Aregai är en av tre som misstänktes ha hjälpt "Tok-Abdul" vid överfallet på Tobias Sandström i oktober 2012. Han fälldes i tingsrätten, men friades i hovrätten. Då var han bara en gängmedlem i mängden. Mindre än ett år senare, när gruppbilden tas, är Merhawi Aregai på väg att bli en ledande inom ”Lejonen”.

Sommaren 2013 befinner de sig i krig mot flera rivaliserande grupperingar. En konflikt som drabbar även oskyldiga som hamnar i vägen för deras attacker. Mellan maj och oktober det här året misstänks ”Lejonen” ha öppnat eld vid minst sex tillfällen i Tensta, fiendens territorium.

Några år senare är både Ahmed Ali och Merhawi Aregai döda, och flera av de andra på bilden är dömda till långa fängelsestraff eller är misstänkta för grova brott.

LÄS MER: Här är medlemmarna i "Lejonen".

***

Snett mitt emot Systembolaget på Hässelby torg ligger Nisses krog. Ett hak som skulle kunna ligga i vilken svensk småstad eller bruksort som helst: inredning i mörkt trä, sittdynor och ryggstöd i slitet grönt läder, rejäl bardisk av tegel, flera spelmaskiner, en svensk flagga på väggen. Starköl för 35 kronor.

Ofta är det här medlemmar i "Lejonen" samlas.
En sommardag 2013 har två gängmedlemmar stämt träff utanför krogen för att sluta fred. Abdul – han som tog på sig skulden för överfallet på Tobias Sandström knappt ett år tidigare – har blivit osams med flera av sina tidigare vänner.
Alltihop sägs ha börjat med att Abdul förolämpat en medlem i "Lejonen".
Det är de båda som nu ska ses vid Hässelby torg. Inne på Nisses krog sitter flera medlemmar i "Lejonen". Personer i sällskapet ska senare beskriva stämningen som märklig, laddad, som om alla visste att något skulle hända.
När Abdul syns utanför restaurangens fönster går en av dem – han som ska ha förolämpats – fram för att möta honom. Han klappar Abdul på ryggen och säger:
– Bror! Kom, jag vill prata med dig.
Sedan, berättar en av dem som var på plats, tar han fram en kniv och hugger Abdul i bröstet. Han förs till sjukhus med djupa skärsår.
Inte heller den här gången pratar han med polisen.

Patrik Zanders är polis inriktad på grov brottslighet. "Säkert en handfull personer som jag känt väl är döda."

Polisinspektör Patrik Zanders kom in i yrket som 37-åring, för drygt tio år sedan. Från sitt tidigare jobb, på ett behandlingshem, hade han med sig en lärdom: det var en tillfällighet att han själv befann sig på rätt sida om lagen.

– Det är därför jag ofta kan få kontakt med de här killarna. Vi är ganska lika.

Flera av de unga männen som figurerar i det här reportaget har Patrik Zanders jagat, förhört, övertalat att ge upp. Abdul sa en gång till polismannen att han ville lämna livet som kriminell. Så är det med många, enligt Zanders.

– 99 av 100 mår egentligen skit. Jag har suttit med killar som har bilar för miljoner och halskedjor för en halv miljon. Utåt har det sett ut som att de lyckats jättebra med sin kriminalitet. Men man ska veta vilket skitliv de egentligen tycker att det är.

– De vill inget hellre än att leva ett Svenssonliv, det har flera av dem sagt till mig med tårar i ögonen. Men de vet att om de går ut i byn så får de nästan skriva autografer.

***

I en PM med rubriken ”Gänghistorik”, daterad augusti 2014, konstaterar polisen att antalet anmälda händelser mellan ”Lejonen” och Brödraskapet Wolfpack har minskat under 2013.

Det har sina förklaringar.

Tobias Sandström har avtjänat fängelsestraff nästan hela året. Ett flertal medlemmar i ”Lejonen” har samtidigt suttit inlåsta för narkotikabrott – däribland Merhawi Aregai som dömts till två år och sex månaders fängelse för grovt narkotikabrott, ringa dopningsbrott, medhjälp till grovt vapenbrott, vapenbrott och olovlig körning.

Vapenvilan blir kort.

I juni 2014 släpps en av ledargestalterna i ”Lejonen” från fängelset, och ”Vargarnas” ledare Tobias Sandström planerar att utkräva hämnd.

LÄS MER: Här är medlemmarna i "Vargarna".

***

Tidig kväll den 9 juli 2014 kliver Tobias Sandström ut från sin flickväns lägenhet för att ”softilera”. Han brukar säga så. Flickvännen vet att det kan betyda allt mellan himmel och jord.

En stund senare går han in på Nisses krog. Klädd i röd tröja, ansiktet delvis dolt bakom en vit mönstrad halsduk.

I handen: en kulsprutepistol av typen Uzi.

Måltavla: den nyligen frigivna ”Lejonen”-ledaren som håller hov där inne.

Men Tobias Sandström hinner aldrig trycka av. Någon inne i restaurangen är snabbare och skjuter sex skott. Tobias Sandström träffas av flera, i bålen och högra foten. Köksgolvet täcks av blod. Han springer ut, hoppar upp på en motorcykel och lyckas ta sig bort från Hässelby. Svårt skadad förs han senare till S:t Görans sjukhus på Kungsholmen.

Någon har satt motorcykeln i brand för att radera alla spår.

En medlem i ”Lejonen” misstänks för mordförsök på Tobias Sandström, men ingen döms. Varken personal eller gäster på Nisses krog har sett vem som sköt.

Själv hävdar Sandström att han haft en attrapp med sig in på restaurangen. Därför döms han i den följande rättegången bara för olaga hot och ringa dopningsbrott. Det sistnämnda för att polisen hittat ampuller med den anabola steroiden nandrolon i hans garderob.

Tobias Sandström skadades svårt vid två konfrontationer med "Lejonen". Till vänster när han klev in på Nisses krog med en Uzi (blodet på bilden tillhör en kvinna som träffades av rikoschetter) och i sin bil ett och ett halvt år tidigare.

I ett trapphus i västra Stockholm ber en kvinna för sin sons liv. Inne i lägenheten gömmer sig Abdul, som har en skuld på 100 000 kronor efter en affär med anabola steroider. Utanför dörren står en av hans barndomsvänner, en påtänd 22-åring med pistol i handen.

– Jag har bara en enda son, döda honom inte.

Så säger Abduls mamma enligt polisförhören. Det är tidigt på morgonen den 6 oktober 2014, och till slut veknar 22-åringen och ger sig iväg.

22-årige Ahmed Hassan.

De gör upp om att träffas nästa kväll. Abdul ger 22-åringen en kram när de ses vid Blackebergsgrillen i Bromma, sedan gör han vad som ska bli hans sista beställning: kakaodryck till sig själv och läsk till mannen som har en skuld att driva in.

De sätter sig i en bil för att prata. Några minuter senare ekar flera höga smällar mellan hyreshusen.

Abdul har träffats av två skott i huvudet och ett tredje i ryggen.

Ytterligare två personer – en vän till Abdul och en man som råkar befinna sig vid grillen – blir också träffade. Vännen skadas svårt, men i förhör med polisen har han ingen aning om vem som kan ha hållit i vapnet.

Mördaren identifieras ändå genom teknisk bevisning. 22-årige Ahmed Hassan – mordoffrets barndomsvän – döms till livstids fängelse.

LÄS MER: Offret Åke Nord kom i vägen för Ahmed Hassans uppgörelse.

***

Augusti, 2015. Det är en solig dag och mycket folk trängs längs vattnet vid Hornsbergs strand på Kungsholmen.

Det har gått knappt en månad sedan Merhawi Aregai blev villkorligt frigiven. Nu håller han en pistol i vänster hand, rör sig längs gatan och uppträder hotfullt.

En boende i området filmar skeendet från sin balkong.

När polisen kommer kastar Merhawi Aregai iväg en axelväska med pistolen i. I polisförhör påstår han att han höll i en batong. Mannen som enligt vittnen hotats, säger i förhör:

– Jag har varken sett någon pistol eller kniv och har absolut inte blivit hotad.

Mannen ingår i ett kriminellt nätverk bestående av 15–20 personer med anknytning till Hagsätra, Rågsved och Östberga i södra Stockholm. Nätverket verkar lokalt och ägnar sig bland annat åt narkotikaförsäljning.

Tack vare filmen kan Merhawi Aregai dömas för grovt vapenbrott.

I gängvärlden skapar händelsen oreda. Men att slå tillbaka mot Merhawi Aregai kan ha ett högt pris.

Bernard Khouri, ledare för Södertäljenätverket, sitter på Kumlaanstaltens säkerhetsklassade Fenixavdelning. Han avtjänar livstidsstraff för att ha beordrat tre mord i en gänguppgörelse med Bandidos undergrupp X-team 2009–2010.

Khouri kallar Merhawi Aregai ”lillebror”. I sin cell har han har han bilder där medlemmar i ”Lejonen” poserar tillsammans med Hells Angels för att visa honom sitt stöd.

Efter händelsen vid Hornsbergs strand markerar Bernard Khouri att Merhawi Aregai och ”Lejonen” står under hans beskydd.

”Det var jag som fick gå in och sätta vissa tyngre pjäser i Sthlm på plats för hans del i denna fråga. Att Sthlm skulle veta vem dessa står under. Jag tror du fattar”, skriver Khouri i ett brev till Expressen.

  En dag står dörren till hans lägenhet öppen, med en lapp till grannarna där de uppmanas att ta vad de vill där inne.

I november 2015, en vecka före sin 24-årsdag, släpps Ahmed Ali från Karlskogaanstalten. Han fick en av de strängaste domarna i det så kallade ”Taxi Tony”-målet, där tiotalet personer med kopplingar till ”Lejonen” dömdes till fleråriga straff för att ha organiserat narkotikaförsäljning.

Före domen missbrukade han cannabis och kokain nästan dagligen. Under fängelsetiden har han fått hjälp med sitt drogberoende och läst matematik, svenska och engelska. Han får adhd-diagnos och börjar ta medicin, samtidigt som mamman och systern ställer ultimatum: ”Om du fortsätter umgås med samma vänner kommer vi aldrig att prata med dig igen”.

Inför fängelsetiden önskar Ahmed Ali sig en placering långt ifrån huvudstaden eftersom han har "fiender som befinner sig i Stockholmsområdet".

Systern ordnar en lägenhet i byn Sågmyra i Dalarna och möblerar inför frigivningen så han ska känna att han har ett riktigt hem att komma till.

Ahmed byter namn till Albert och påbörjar en vårdutbildning. Kontakten med ”Lejonen” avtar, sakta verkar han få ordning på sitt liv.

Sedan åker han fast för olovlig körning, och Ahmed Ali börjar känna sig förföljd. En dag står dörren till hans lägenhet öppen, med en lapp till grannarna där de uppmanas att ta vad de vill där inne. Han återvänder till Stockholm och flyttar in i en väns lägenhet i Stockholm, där han täcker för ett fönster med insyn.

Efter att ha hälsat på en vän i Uppsala den 18 december är Ahmed Ali försvunnen. Sista spåret är telefonen som är kastad i en papperskorg.

På nyårsafton hittas han död i en skogsdunge i utkanten av Uppsala. Ahmed Ali har bara underkläder på sig och ser ut att ha lagt sig ned för att sova. Polisen misstänker först brott, men den rättsmedicinska utredningen visar spår av det beroendeframkallande och smärtstillande läkemedlet tramadol tillsammans med ämnen från hans adhd-medicin.
Det går inte att slå fast en exakt dödsorsak.

Men Sara Ali är övertygad om att hennes storebror mördats.

– Jag kommer aldrig i mitt liv tro att han förfrusit. Aldrig. Jag pratade med honom någon timme tidigare, då var allt så bra.

Tobias Sandström hittas döende på gatan i Barkarby.

Tobias Sandström har lovat sin flickvän att han ska bättra sig och byta livsstil. Paret har diskuterat att skaffa barn.

Det är september 2016 och han har nyss muckat från Norrtäljeanstalten där han suttit av ett år och fyra månader för grovt vapenbrott, grov olovlig körning, rattfylleri och narkotikabrott.

Brödraskapet Wolfpack är kraftigt försvagat.

Tobias Sandström ringer sin pappa för att be om ett lån.

– Då får du komma hit och hämta pengarna, svarar

Lars Sandström.

Han vet att det är bästa chansen att få träffa sonen. Men de hinner aldrig ses.

Vid tiotiden på kvällen den 15 september får Tobias Sandström ett samtal från en vän som vill lämna över proteinpulver. De stämmer träff vid Ica Maxi i Barkarby.

Tobias Sandström lämnar lägenheten och går mot mötesplatsen. Där ute väntar två maskerade personer på honom, och gängledaren skjuts i bakhuvudet med två skott.

Flickvännen hittar Tobias Sandström döende på gatan nära Ica Maxi.

Samma dag har Merhawi Aregai släppts från fängelset. Polisen arbetar efter teorin att mordet är en gänguppgörelse och spåren har enligt källor pekat mot ”Lejonen” som i flera år haft Tobias Sandström och ”Vargarna” som uttalad fiende.

En person med kopplingar till Brödraskapet Wolfpack beskriver mordet som "en muckpresent till Merhawi Aregai".

Tre personer anhålls misstänkta för skjutningen, men släpps i brist på bevis. Tio månader senare har mordet kallnat och är numera ett så kallat ”spaningsärende”. I klartext: det krävs nya, avgörande uppgifter för att polisen ska börja jobba aktivt med utredningen igen.

***

Den utpekade ledaren för ”Lejonen” – Merhawi Aregai – håller sig undan. Det är så det uppfattas, när han vintern 2017 undviker sina vanliga adresser och i stället flyttar runt mellan olika hotell.

En natt i februari hyr han en svit med sjöutsikt för 3 500 kronor på Elite Hotel Marina Tower i Nacka. Några dagar senare: Elite Eden Park vid Humlegården.

Det finns de som bestämt hävdar att Merhawi Aregai är på flykt från sina egna. Han anklagas för att några veckor tidigare ha lurat en allierad från Järvaområdet in i en fälla. Mannen hade lockats till en lägenhet i Fagersjö i södra Stockholm i tron att han skulle möta vänligt sinnade, men hamnade i ett bakhåll. Han sköts med flera skott, men flydde genom att hoppa från en balkong och lyckades sen gömma sig på toaletten inne på en pizzeria.

Gängledaren från Södertälje hävdar att hela C-huset på Hall hade sorg i tre dagar för Merhawi Aregai.

Merhawi Aregai? Han flyttar vidare.

Snart hamnar han och sex andra på hotellkedjan Elites lista över oönskade gäster. De sägs ha uppträtt aggressivt, festat och använt droger på rummen. Dessutom misstänks de ha betalat med stulna kreditkort.

Den 7 mars i år hittas två män i en bil i Kista. Båda är skjutna i huvudet. Vittnen har hört fyra till sex skott. Det är fjärde och femte mordet i Stockholmsområdet inom två dygn.

Männen i bilen är Merhawi Aregai och en vän, en 20-åring som inte är lika kriminellt belastad.

Flera källor med insyn i gänguppgörelserna i Stockholm säger att så som dubbelmordet i Kista gått till måste det vara ”någon nära, nära”.

– Merhawis egna lejon har ätit upp honom, säger en källa.

***

I Bernard Khouris cell på Kumla är väggarna täckta av fotografier på Merhawi Aregai.

”Jag sörjer Honom hårt”, skriver Khouri i ett brev.

”I landet talas det om att det är Bernos soldat och lillebror som dött.”

Gängledaren från Södertälje hävdar att hela C-huset på Hall hade sorg i tre dagar för Merhawi Aregai.

”Det fick jag meddelat. Ingen musik eller annat i 3 dagar.”

Merhawi Aregai ska innan han mördades enligt flera andra personer ha försökt rekrytera nya anhängare och bygga allianser i Husby, Kista och Tensta. Vissa hävdar att han var på väg att skapa en ny gruppering, utan sina barndomsvänner i ”Lejonen”, och att hans maktambitioner fick konsekvenser.

Bernard Khouri:

”Det finns alltid en baksida och en kall sanning bakom saker och ting. Så är denna bransch.”

Lars Sandström saknar avslut. Utredningen av mordet på hans son Tobias har hamnat i en återvändsgränd. Det krävs nya bevis för att polisen ska arbeta aktivt med det igen.

Lars Sandström rör inte en min där han står framför gravstenen.

Tobias Sandström

26-5-1987 † 15-9-2016

Lars har en äldre son som det gått bra för. Kunde han ha gjort på något annat sätt med Tobias? Kunde han ha funnits där mer för honom? Vad är hans ansvar som pappa för att det slutat så illa?

– Det frågar jag mig varje dag.

Både hans exhustru och hans son har blivit mördade. Två tragedier som på olika sätt saknar avslut, både själsligt och juridiskt. Sonens mördare går fri och exhustruns kropp har fortfarande inte återfunnits.

Lars är klädd i en blå munkjacka med Järva BK på tryckt på bröstet, och man förstår att engagemanget i basketklubben hjälpt honom att skingra tankarna när det varit som tyngst.

Men varje kväll när han kör hem till lägenheten i Kista kommer frågorna. Han förstår sig inte på ”den värld” som sonen var en del av. Och han har svårt att acceptera att mordet ska hamna i en hög med ouppklarade brott.

Vem sköt Tobias?

Varför sätter de som vet något om mordet en heder i att inte berätta sanningen för polisen?

Tobias orsakade lidande för andra, men var det verkligen nödvändigt att ha ihjäl honom. Hade det inte räckt att slå honom med knytnävarna?
 

 

Fotnot 1: Reportaget bygger på intervjuer med ett 20-tal personer; anhöriga, vänner, poliser, anställda inom Hässelby-Vällingby stadsdelsförvaltning, åklagare som utrett brott som personerna i reportaget dömts och varit misstänkta för samt kriminella med insyn i gängkonflikterna. Ytterligare ett antal personer har avböjt att medverka. Vi har läst personutredningar från frivården, handlingar från Kriminalvården samt förundersökningar och domar där personerna i reportaget förekommit under flera års tid fram till sin död.

Fotnot 2: Abdul heter i verkligheten något annat.