Livsmedelskedjans nya reklamfilm har väckt starka reaktioner. Vad tycker ni?
JESPER: Det är genialt att ta in en funktionshindrad person. I förlängningen är det bra för jämställdheten att funktionshindrade får vara med i sådana här sammanhang.
PAUL: Nu har bara en film visats och det kommer fler i den här serien. Vissa tror att vi driver med förståndshandikappade, men det handlar inte om det. Och som Jesper säger, det är viktigt att funktionshindrade också får ta plats i medierna.
JESPER: Ica satsar ju på att anställa funktionshindrade.
CHARLOTTE: Ja, jag förstår inte varför man blir så upprörd. Det komiska är ju de övriga anställdas reaktion, deras fördomar. Det är ju de som blir de dumma. Jag tror att folk är ovana att se funktionshindrade i en reklamfilm, de blir rädda och vet inte hur de ska hantera det. Jag tror att de som reagerar negativt själva har problem med hur de ska förhålla sig till funktionshindrade.
JESPER: När jag slog igenom som komiker på 90-talet blev det en del reaktioner. Folk trodde att jag fejkade min cp-skada, att jag satt i rullstol och drev med cp-skadade. Det är väldigt känsligt det här. Men jag tycker det är bra, det är bara att fortsätta.
Men vad är okej att skoja om?
JESPER: Jag brukar säga att man kan skämta om allt man har anknytning till. Det tar bort fördomar till slut.
Får man skoja om funktionshindrade om man inte själv är funktionshindrad?
JESPER: Ja, jag tycker det. Jag har komikerkollegor som dragit skämt om funktionshinder. Men det är förstås väldigt svårt. Sitter jag med i publiken tittar folk på mig och ser hur jag reagerar. Och om jag skrattar, då vågar de andra skratta också. Så jag sitter och skrattar hela tiden.
Finns det något som är tabu?
CHARLOTTE: Nej, jag tycker inte det. Men skämt är inte alltid roliga. Ett bra skämt är roligt och är det roligt får man skratta.
Jesper Odelberg. Foto: Anders Ylander JESPER: Men det får inte bli plumpt.
CHARLOTTE: Nej, men då är det ju inte kul heller.
Men när blir det plumt?
JESPER: Jag kan bara prata utifrån mig själv. Man får inte sparka nedåt utan måste sparka uppåt. Om man ska skämta om en funktionshindrad måste den funktionshindrade "vinna" på slutet.
CHARLOTTE: Annars är det inte komik utan bara elakt.
Har ni själva blivit ledsna eller upprörda när någon skojat med er?
JESPER: Ja, det har jag upplevt. Det var en kollega som skämtade med mig på ett plumpt sätt. Han härmade mitt sätt att prata på ett sätt som inte var roligt, mina anhöriga tog illa upp. Nu är jag ju väldigt lyckligt lottad som kan prata över huvud taget och pratar nästan normalt.
PAUL: Det har säkert hänt. Folk kan ju göra sig lustiga över en eller säga något elakt men det rinner ju av en eftersom man är i samma bransch. Har någon lagt ned energi på att skämta om mig tar jag det positivt.
Har humor-Sverige blivit råare?
PAUL: Gränserna har luckrats upp, det är okej att skämta om det mesta.
JESPER: Ja, det har blivit råare, till och med i Parlamentet. Annika Andersson frågade ju partiledaren Lars Ohly om han var välhängd, men i andra ordalag.
CHARLOTTE: Men man ska veta att det finns skrivna manus i sådana här program. Deltagarna vet vad som ska komma.
Varför är fördomar tacksamt att driva med?
JESPER: Publiken skrattar ju inte åt mig utan åt sig själva, åt sina egna fördomar.
Paul Tilly. Foto: Anna Hållams CHARLOTTE: När jag kan skratta åt mina fördomar får jag distans och kan se dem klarare. "Ja, så är ju jag, herregud." Det är väldigt befriande.
JESPER: Jag har en fördom jag villigt kan erkänna. Så fort jag ser en ung thailändsk tjej med en gammal svensk gubbe ringer fördomsklockorna. Det kan inte vara äkta kärlek.
PAUL: Ja, det stämmer, man tänker ju så. Om hon är 22 och han 50...
JESPER: Så fort jag får de där tankarna försöker jag slå bort dem.
CHARLOTTE: Jag tror jag kommit en bit med att inse att jag har så mycket fördomar. Jag roar mig själv med mina fördomar. Jag brukar sitta på caféer och studera folk och bestämma hur de är. Sen vet jag att jag förmodligen har totalt fel, det är ju inga sanningar.
Vilken är favoritfördom att driva med då?
PAUL: Jag försöker driva med det mesta.
JESPER: Maud Olofsson, men det finns ju inga fördomar mot henne. Hon är ju sån.
PAUL: Fniss.
CHARLOTTE: Man har ju alltid drivit med politiker, det är ju befriande i lokalrevyer.
JESPER: Jag såg på riksdagsdebatten på tv i går och det slog mig att politiker har samma upplägg som oss stand up-komiker, med punchlines. De var skitvassa både Lars Ohly och Jan Björklund, det var riktigt roligt. Humorn har spridit sig in i riksdagshuset.
PAUL: Man samlar plus-poäng om man är rolig, även i riksdagshuset. "Fasen vad hon eller han var skön".
Charlotte Strandberg. Foto: Peter Knutson CHARLOTTE: Och Ulf Adelsohn som dansade i bastkjol med bananer på 80-talet, det blev ju uppståndelse.
JESPER: Det är väl det enda roliga han gjort. Politiker har också insett att humor är ett vapen.
Kommer vi att få se fler funktionshindrade i medierna framöver?
JESPER: Jag har en dröm, nu låter jag som Martin Luther King, men jag skulle vilja se en nyhetsuppläsare som sitter i rullstol. Då har vi kommit långt. När jag skulle söka scenskolan skulle man vara så akrobatisk så jag kom inte in. Jag blev tvungen att bli autodidakt, lära mig själv.
PAUL: Och att det blivit sådan debatt om reklamfilmen, jag tycker folk är så snabba på att reagera. Någon kan göra något jättejättebra 100 gånger, men så fort man gör något som kanske sticker ut, undrar folk direkt vad fan man håller på med, innan man ser vart det tar vägen.
CHARLOTTE: Det löser sig med fler filmer där den här killen medverkar, man måste vänja sig bara.
JESPER: Jag är gärna med i nästa reklamfilm, hälsa Ica det Paul!
PAUL: Ja, det ska jag göra.
