Eva Håkansson är psykolog med stor erfarenhet av krishantering och vet vad det är som sker med en människa som utsätts för den här typen av livshotande övergrepp. Det trauma som en kidnappad person utsätts för kan delas upp i flera skeden. 1. Under själva kidnappningen. – Då är man mest inställd på att överleva och klara sig ur situationen. – På ett sätt kan man bli känslomässigt avstängd just då, även om det finns ett stort obehag inombords. 2. Tiden efteråt. – Det som händer när man blir fri är dels att man minns det man varit med om på ett annat sätt. Då är man inte avstängd känslomässigt längre, då är alla undertryckta känslor påkopplade fullt ut. – Det kan yttra sig i en stor rädsla och skräck, ångest, ilska och att man känner sig kränkt. I inledningsskedet kan det kännas som att man är kvar i traumat, att man inte blivit fri. Enligt Eva Håkansson är det flera faktorer som är viktiga i bearbetningen av händelsen: Tryggheten – Det som påverkas starkt i sådana situationer är känslan av att tryggheten är förlorad och att man inte känner att man kan lita på någon över huvudtaget. Man kan bli rädd för att gå ut eller att röra sig i miljöer som på något sätt liknar den miljö där händelsen påbörjades. Minnesbilderna – De är ofta plågsamma, men också en väg till att kunna bearbeta det som hänt. De hjälper en att få en större förståelse av vad det faktiskt var som hände. Helhetsbilden är inte riktigt hel i början och man behöver ha hela förloppet klart för sig. Tid – Man måste få en chans att förstå sina egna reaktioner i samband med minnesbilderna och lära sig att det som har hänt inte händer längre. Det tar tid att komma dithän, oerhört mycket längre tid än själva händelsen i fråga. Rättskipning – Det är väldigt betydelsefullt om förövarna grips och blir straffade, det underlättar läkningsprocessen. Det är också viktigt att samhället erkänner betydelsen av händelsen, alla ifrågasättanden är skadliga för den utsatta personen.