För drygt en vecka sedan avslöjade Expressen att ett gäng toppolitiker satte sig på ett privatjet tillsammans med den svenska kändiseliten och åkte ned till ett lyxhotell på Mallorca för att fira festfixaren Micael Bindelfelds 50-årsdag.
Händelsen skapade rubriker i svenska medier och flera politiker som deltog hamnade i blåsväder. S-ledaren Mona Sahlin tvingades förklara varför hon valt en lyxig kändisfest i Medelhavet framför det pågående kyrkovalet, och integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni fick stark kritik för att hon låtit sig bjudas på kalaset. Även kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth blev uppmärksammad för att hon deltog.
Det är inte första gången politiker och kändisar springer på varandra i minglet. De senaste åren har det blivit allt vanligare att ministrar, partiledare och riksdagsledamöter syns på biopremiärer, galafester och andra kändistäta evenemang.

Men det har inte alltid varit så. Marianne Djudic, festfixare och VD på PR-byrån Taste PR, har varit värd för kändismingel i snart två decennier. Hon berättar hur det som är självklart i dag, var väldigt ovanligt för 10- 15 år sedan.
- Jag kommer ihåg när filmen "101 dalmatiner" hade premiär i mitten av 90-talet. Då kom Mona Sahlin, och det var första gången vi hade en politiker som gäst. Det var verkligen "Wow, Mona Sahlin kommer". Men nu är det vardagsmat, säger hon.
Hon tror att utvecklingen till stor del beror på att medielandskapet har förändrats, framför allt i samband med att internet slog igenom på allvar runt sekelskiftet.
- Det handlar mycket om att mediebilden har förändrats. Nu finns det mycket mer medier, och medierna är mycket snabbare, vilket gör att det är lättare för en politiker att profilera sig, säger hon.
Stig-Björn Ljunggren, S-märkt statsvetare, drar samma slutsats.
- Minglandet har ökat med det moderna medias genomslag. De politiska partierna är inte längre folkrörelser, utan det har blivit allt viktigare att bygga sitt eget varumärke, säger han.
Och även om både Mona Sahlin, Thomas Bodström och Leif Pagrotsky, alla Socialdemokrater, är några av de mest frekventa premiärlejonen, så tror han att borgerliga politiker är mer mingelsugna än sina kollegor på vänsterkanten.
- Synen på mingel skiljer sig åt mellan de politiska partierna. Borgerliga politiker är mer glada i premiärer än vänsterfolk. Min hypotes är att man är mer puritansk och försiktig ju längre ut på vänsterkanten man befinner sig, säger Stig-Björn Ljunggren.

Men allt är inte bara glitter och glamour. Det finns också risker för en politiker med att synas för mycket på den röda mattan.
- Politikerna hoppas nog på att fånga lite av stjärnglansen. Men det finns alltid en risk för överexponering. Den risken är särskilt stor om man exponeras i sammanhang där man kanske inte naturligt hör hemma. Det är svårt för en politiker att överexponeras i "Rapport", men i andra delar av medieutbudet kan det bli för mycket. Det kan framstå som att man är en linslus, vilket kan sänka seriositeten och väcka lite löje, säger Jesper Strömbäck, professor i medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning mot politisk kommunikation, vid Mittuniversitetet i Sundsvall.
En annan risk med för mycket champagne och för många snittar är att politikerna fjärmar sig från sina väljare.
- Att synas på biopremiärer spelar nog ingen roll i det perspektivet, men att delta på kändisfester i exotiska miljöer dit många inte har råd att åka, då kan det definitivt uppfattas som att man inte har kontakt med verkligheten. Kanske framför allt för politiker som står för saker som handlar om jämlikhet och rättvisa. Vänsterpolitiker, i korta drag, säger Jesper Strömbäck.

En som kan skriva under på att det gäller för politikerna att noggrant välja sina mingel är Marie Söderqvist, vd för omvärldsanalysföretaget United Minds och krönikör i Expressen. Hon har just givit ut boken "Status, vägen till lycka", där hon undersöker hur svenskar ser på status.
Studierna som ligger till grund för boken visar att det inte alls är positivt för beslutsfattarna att frottera sig med kändiseliten. Det är snarare helt andra värden som väljarna vill förknippa med politikerna.
- Vill man få respekt som politiker ska man inte gå på premiärer och kändisfester. Att mingla runt, äta snittar och hänga på Stureplan, det skapar inte respekt. Att synas på Operan och Dramaten är bättre. Det indikerar allmänbildning, kunskap och engagemang. Generellt tycker folk att politiker ska jobba hårt och ta hand om sina familjer, säger hon.
Men trots detta blir det alltså allt vanligare att våra mest välkända politiker poserar för kamerorna på kändisfesterna.
- De tycker nog själva att det är glamoröst och roligt. De har ingen koll på vad som är rätt att göra. Om man är en blond, söt modebloggare är det möjligtvis bra att synas på premiärer, men inte för en seriös politiker, säger Marie Söderqvist.

Sajten Stureplan.se listade nyligen de tio mest kändisfestande politikerna. Högst upp på listan, enligt sajten "ohotad etta", kom tidigare kulturministern Leif Pagrotsky, numera riksdagsman och kulturpolitisk talesman för Socialdemokraterna. Han har fått ge ett ansikte åt kändisminglande politiker, en bild han inte har några problem med.
- Det rör mig inte ryggen. Jag jobbar med kulturfrågor, och då ingår det på ett naturligt sätt i mitt arbete att gå på evenemang inom teater, musik och film. Det är självklart för mig att uppmärksamma viktiga premiärer och få chansen att träffa yrkesverksamma i den sektor som jag är ansvarig för. Och det här äger ofta rum i en offentlig miljö, där det finns medier, säger han till Expressen.
Men också politikens mingelmästare ser risker med ett flitigt premiärminglande.
- Det finns en risk att det upplevs som att man inte har en bra balans mellan premiärmingel och det hårda riksdagsarbetet på tråkiga kontor till sent på kvällen. Det här har jag tänkt på mycket, och även fått kommentarer kring. Men när jag var näringsminister gick jag inte alls lika ofta på sådana evenemang, och det var sällan som det dök upp fotografer när jag träffade företag i den svenska exportnäringen, säger Leif Pagrotsky.
Han känner också igen att inbjudningarna blivit fler de senaste åren.

En som brukade kasta inbjudningarna i papperskorgen är den tidigare Centerledaren Olof Johansson. Han har levt i den politiska hetluften under flera årtionden. Redan 1976 tog han steget in i regeringen som energiminister, och lämnade inte politiken förrän strax innan valet 1998, då han hoppade av uppdraget som partiledare för Centerpartiet.
Han känner inte igen sig i det kändisminglande som flera nutida politiker ägnar sig åt. När han var aktiv fick han på sin höjd någon inbjudan i månaden till en biopremiär. Och dem han fick, de struntade han i.
- Jag höll mig borta från sånt. Jag har aldrig brytt mig om det i annat fall, så varför skulle jag göra det när jag var partiledare? Jag är en annan sorts politiker, som inte tror på det där att man ska synas hela tiden, oavsett vad man håller på med, säger Olof Johansson.

Sverige var inte först med att placera politikerna och kändisarna på samma röda matta. I USA har kändisar länge varit ett självklart inslag i politiken, och bekanta ansikten från musik- och filmvärlden hjälper ofta till med röstfisket i valkampanjerna.
Den trenden har spridit sig till Sverige. I förra valet använde Moderaterna artisten och före detta "Just D"-stjärnan Wille Crafoord, som värmde upp publiken innan Fredrik Reinfeldts tal i Almedalen 2006. Mona Sahlin har haft både komikern Henrik Schyffert och popsångerskan Marit Bergman som dragplåster, och KD-ledaren Göran Hägglund hyrde in Carola Häggqvist för att sjunga under partiets kommundagar i Uppsala 2008.

Och precis som i Sverige syns de amerikanska politikerna på kändistäta premiärmingel och galafester. Erik Ohlsson har bevakat storpolitiken i Washington för Dagens Nyheter under både George Bush-tiden och efter Barack Obamas valseger i fjol. Han berättar hur systemet med personval i USA tvingar politiker att hela tiden synas - eller i vissa fall - inte synas alls.
- Amerikanska politiker är måna om att hänga med och synas offentligt, eftersom de i allmänhet bedriver personvalskampanjer. Och de kampanjerna kostar pengar, så då måste de se till att få in de pengarna. Det är inte ovanligt med stängda insamlingsevenemang, där en rik person bjuder in politiker och kändisar, och ser till att ett kuvert kostar 20000 dollar, pengar som tillfaller politikern, säger han.

Fenomenet med mingelpolitiker finns också i grannlandet Norge. Och även där har det skapat rubriker. Martine Aurdal, chef för samhälls- redaktionen på norska Dagbladet, berättar om Norges svar på Leif Pagrotsky.
- Kulturminister Trond Giske kallades ett tag för "festivalministern", för att han gick på så många premiärer och rockfestivaler. Ministern Karita Bekkemellem fick kritik för att hon ville dra av på skatten för de kjolar som hon använde på festerna, säger han.
Och det finns ingenting som tyder på att statsmakten tänker sluta sällskapa med kändiseliten.
Vi får nog se en och annan folkvald traska fram på den röda mattan även i framtiden. I alla fall om man får tro politikerna själva.
- Jag kommer fortsätta att gå på premiärer, och det tänker jag inte be om ursäkt för, säger Leif Pagrotsky.