Pirjo Stråte är ordförande för Stockholmsavdelningen av föreningen Spes, som erbjuder stöd och hjälp till efterlevande.
Hon kom själv i kontakt med Spes när hennes son Johan tog livet av sig 1997.
Fyra år senare begick även hennes man självmord.
Pirjo Stråte menar att den som förlorar en nära anhörig har ett stort behov av hjälp för att orka gå vidare.
- Anhöriga är en stor riskgrupp för att ta sitt liv. Chocken sitter i flera månader, säger Pirjo Stråte.

Viktigt att få stöd

Hon rekommenderar efterlevande att ta kontakt med Spes.
På Stockholmsavdelningen erbjuder man stödgrupper för samtal varje vecka, vilket man är ensam i Europa om.
- Det är viktigt att få stöd hos andra anhöriga. Jag har hört folk som kommit hit som säger: Vad jag har längtat efter att få komma hit och känna mig normal.
Pirjo Stråte menar också att det är viktigt att skaffa sig en professionell samtalspartner med tystnadsplikt.
- Man behöver en sund samtalskontakt. En anhörig som begår självmord väcker alla tidigare trauman i livet. Jag brukar säga att du behöver en spyhink där du kan ösa ut allt det här, säger hon.

Ta kontakten

Som vän till en person vars anhörig tagit livet av sig är det viktigt att hela tiden finnas närvarande.
- Den första tiden ska de se till det praktiska fungerar omkring och bara finnas till. Det räcker inte med att säga: Ring om du behöver hjälp. Man orkar inte ringa, de måste ta kontakt. När man behöver hjälp som mest så orkar man inte skaffa den.
Vad du säger spelar mindre roll.
- Den ordlösa trösten att bara finnas närvarande räcker. Inga ord tröstar, säger Pirjo Stråte.

"Framtiden går sönder"

Enligt Pirjo tar det tre till fyra år innan tillvaron stabiliseras och man "kommer ut på andra sidan", som hon säger.
För många förändras värdegrunden helt. Det är inte ovanligt att man vill byta jobb.
Terapi är viktigt under denna process.
- När någon dör mitt i livet går framtiden sönder. Då måste man hitta en ny framtid, säger Pirjo Stråte.