Vi beställer en taxi från Visby. Pigge säger att om det skulle vara något problem att hitta är det kanske lättare att bara säga hans namn. Då vet taxichaufförerna vart vi ska.
Villan ligger längst ut mot havet. Runt tomten går ett vackert grått och lite mossigt gärdsgårdsstaket. Några krokiga trädgrenar vajar med vinden. Det går vita gäss på havet den här tidiga höstdagen.
– När jag kom hit första gången tyckte jag att det var det vackraste jag sett, säger Monika.

Hon och Pigge gifte sig i oktober 2006. Monika förlorade sin man i en bilolycka året innan. En tid senare såg gemensamma vänner till att sammanföra dem med varandra. För samtal och tröst, kanske något mer.
– Jag var väldigt snabb med mina frågor till Monika. Jag tror att det tog 20 minuter innan jag frågade om hon vill ha barn, säger Pigge.
– Då trodde inte jag att vi skulle börja ett förhållande så jag sa nej, eftersom jag inte hade några planer på fler barn själv, säger Monika.
– Men det var väl inte så lätt! Man är nybliven änka och så frågar någon efter 20 minuter om man vill ha barn, säger Pigge.
Monika skrattar.
– Sen kom jag på att kanske hade kortleken gett mig nya kort. Jag fick fundera om. Det var en ny giv, säger Monika.
De ställde tusen frågor försökte hitta saker som inte skulle funka mellan dem i stället för att söka gemensamma nämnare.
– Det var nästan som speed dating. Men vi kände att vi inte hade tid att inte vara raka. Och vi hittade inget som vi trodde kunde vara ett stort hinder.

Pigge förlorade sin fru Ulrika, och sina söner Max och Charlie i Khao Lak i Thailand, när flodvågen kom. Han ordnade själv, utan svenska myndigheters hjälp, så att de alla blev kremerade och kunde begravas hemma på Gotland.
– Det är en så stor händelse, så omöjlig att förstå för den som inte varit med om det själv, säger Pigge.
Trots det har många haft åsikter. Om hur sorgearbetet ska gå till och inte.
– Vi ser ju sällan vem som är änka och änkling. Vi har en bild av att änkan sitter med svart flor och dricker kaffe – inte vid bordet, utan vid sidan om. Änklingen har hatt och är svartklädd. Bilderna kommer från gamla filmer som ”Hemsöborna” och ”Åsa-Nisse”. Jag brukar kalla det för Åsa-Nisse-syndromet, säger Pigge.
Han tror att mycket beror på att när vi möter döden hemma i Sverige blir vi snabbt avskärmade från processen. Andra människor tar hand om kroppen och begravningen. Få pratar om döden, få vågar.
– Men när jag har levt i en familj och i ett nära förhållande med någon så kunde jag inte se mig själv leva ensam. Jag skulle ha en ny familj.

På väggarna sitter många bilder på Ulrika, Max och Charlie, och på Monikas förra man, pappan till hennes barn, Jan.
– Vi pratar mycket om dem, det känns som att vi alla känner varandra, säger Monika.
– Jag ser på oss som en stor familj. Både Jan och Ulrika var partymänniskor, de var båda vinkännare. Vi brukar säga att de nog sitter i himlen och skålar med varandra.
Kan man bli svartsjuk på någon som är död?
– Pigge frågade faktiskt mig någon gång, tycker du att jag pratar för mycket om Ulrika? Jag tror att man kan vara svartsjuk om man inte är i samma situation själv. Om jag inte förlorat Jan hade jag kanske varit svartsjuk på Ulrika, att hon får ta så mycket plats. Men de får ta plats alla fyra så jag har inte de känslorna alls. Det är skönt att de kan få vara med, de finns på bilder överallt. För mina barns skull är det också jättepositivt.
– Jag vill försöka förstå Monikas familj och var de kommer ifrån, så jag frågar väldigt mycket om dem och familjen, säger Pigge.
Han berättar om mindre lyckade situationer.

Tusentals människor har hört av sig till honom efter att ha läst boken ”Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak”, som Pigge har skrivit tillsammans med författaren Lena Katarina Swanberg. Boken har nu blivit ljudbok där skådespelaren Rolf Lassgård läser Pigges starka och ofattbara berättelse.
– Alla våra svärföräldrar har stöttat oss enormt. Andra i anhöriggruppen har varit med om horribla situationer där föräldrarna till den omkomne har skuldbelagt de överlevande, för att det var deras idé att åka till Thailand till exempel.
Anhöriggruppen som Pigge startade har slutat ha ordnade träffar, men många har blivit vänner och ses ändå.
– Anhöriggruppen var som en familj i början. Den har hjälpt så otroligt mycket när det var som svårast. Och det är många där som har hittat varandra. Ett par ska faktiskt ha barn här i dagarna, säger Pigge.

Pigge och Monika vill ha fler barn.
– Jag är ju 42 så vi får se hur länge jag är produktiv men vi hoppas.
– Det nya barnet och förhoppningsvis fler syskon förenar nog familjen ännu mer, säger Pigge.
Kontrollen över livet är återtagen. Framtiden ser ljus ut.
– Att hitta balans i livet är lika svårt nu som tidigare. Men vi pratar mer om det nu, och försöker kanske lite mer, säger Pigge Werkelin.

Lyssna gratis i kväll på nätet

Världspremiär för Pigge Werkelins ljudbok ”Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak”
Lyssna gratis på hela boken på Expressen.se
Tid: I kväll 22.31
Bonusmaterial: Intervju som författaren till boken, Lena-Katarina Swanberg, gör med Pigge om boken, arbetet med ljudboken och livet efter tsunamin.

Pigge svarar på dina frågor

Nu får du chansen att ställa dina egna frågor till Pigge Werkelin.
Skicka in dem via mejl. Adressen är fragapigge@expressen.se
Svaren kommer sedan att publiceras i Expressen och på Expressen.se.