Petter Dahlqvist hade stora problem i skolan. Han hade talsvårigheter och svårt att lära sig läsa. En utredning gjordes och Petter fick diagnosen lindrigt utvecklingsstörd.
– Jag grät förstås när vi fick höra det. Jag var fruktansvärt förtvivlad. Samtidigt ville vi göra det bästa för Petter och att han skulle få så mycket hjälp som möjligt, säger Susanne Eriksson.

Får hjälp av stödlärare

I särskolan utmärkte sig Petter, han fick bra resultat på de nationella proven. Lärarna larmade flera gånger om att Petter var felplacerad. Ingenting hände.
– Till slut kom en lärare cyklandes hem till mig för att få titta på utredningen. Då förstod jag att någonting måste vara fel, säger Susanne Eriksson.
En ny utredning gjordes i mars 2010 och Petter beskrevs nu som normalbegåvad, men med grav dyslexi. Det var enligt psykologen ett måste att Petter flyttade tillbaka till vanlig skola.
– Barnläkaren sa till Petter att han varit utvecklingsstörd men nu mognat. Det blev ju en chock för Petter eftersom vi alltid bara sagt att han hade svårt för att läsa och skriva, säger Susanne Eriksson.
Petter Dahlqvist kan varken läsa eller skriva, men får hjälp av en stödlärare.
– Han är förstås glad, men det har varit jättetufft. Det är klart att jag tänker på hans framtid. Det har varit tre bortkastade år, säger Susanne Eriksson.
Hon vill rikta uppmärksamhet mot problemet med felplaceringar.
– Jag har gråtit och gråtit under dessa år. Det går inte att skylla på bara en person. Det här är ett systemfel.