I den tredje delen av Sveriges Televisions dokumentär berättar Göran Persson om hur han kände sig sviken av Pagrotskys kampanj mot valutaunionen EMU. I intervjuerna som gjordes 2003, men som sänds först nu, säger han:
- Jag har varit så arg att jag nästan varit totalblockerad vissa perioder.
Regeringen arbetade för ett EMU-medlemskap, men flera ministrar var emot. Däribland Leif Pagrotsky.
När han lade ut en EMU-kritisk debattartikel på regeringens egen hemsida ett knappt halvår före folkomröstningen, i april 2003, så blev det för mycket för Persson.
- Det är en motgång för mig som regeringsbildare, jag vet inte om det finns någon motsvarighet, säger han i tv-programmet.

Kände sig bitter

Det var 2003 ingen hemlighet att Persson var irriterad på EMU-motståndarna i regeringen. I dokumentären tar dock Persson till hårdare ord än tidigare och anklagar Pagrotsky för att ha gått för långt under valkampanjen, skadat regeringen och inte tagit ansvar för att hålla samman partiet. Näringsministerns agerande var, enligt Persson, "oförsiktigt" och "slarvigt".
- Där känner jag mig bitter.
Pagrotsky uppger för TT att han inte anser sig ha gått för långt. Persson visste från början att näringsministern var EMU-motståndare. De kom, enligt Pagrotsky, överens om att han inte skulle sitta i styrelsen för en nej-organisation och inte gå i polemik mot socialdemokrater.
På frågan varför Pagrotsky inte fick sparken, svarar Persson i tv-intervjun från 2003:
- Jag har också sett en annan sida. Vi har jobbat tillsammans, vi har haft kul ihop och han har ett skarpt intellekt.

Inte imponerad av Winberg

Men Persson ger också en annan förklaring. I samband med att vice statsministern, EMU-motståndaren Margareta Winberg, och migrationsminister Jan O Karlsson skulle bytas ut hösten 2003, så ville statsministern lyfta bort handelsfrågorna från näringsministern.
Enligt Persson hotade då Pagrotsky med att avgå, vilket fick förre statsministern att backa. Att två EMU-motståndare skulle försvinna ur regeringen samtidigt, hade enligt Persson "skapat en stämning i partiet som varit svår att hantera".
Margareta Winberg var upprörd och misstänkte hösten 2003 att hon fått sparken på grund av sitt EMU-motstånd. Persson tycker att hennes påstående är illojalt och oschysst. Han förnekar att hon blivit illa behandlad och hävdar att "få haft en sådan behaglig resa" som Margareta Winberg.
- Kära gamla Margareta. Det är en mycket märklig person, som inte gjort särskilt stora insatser den senaste tiden, säger han i intervjun från 2003.