Under de senaste tio åren har Minoo Ödbro gått igenom tre aborter, varav två berodde på komplicerade missfall. Foto: Michaela Hasanovic
Under de senaste tio åren har Minoo Ödbro gått igenom tre aborter, varav två berodde på komplicerade missfall. Foto: Michaela Hasanovic
Trots försök kan hon inte förtränga händelserna. De påverkar Minoo Ödbro än i dag. Foto: Michaela Hasanovic

Trots försök kan hon inte förtränga händelserna. De påverkar Minoo Ödbro än i dag.

 Foto: Michaela Hasanovic

Personalen visade henne det döda fostret

Publicerad

Minoo Ödbro, 31, har försökt förtränga minnet av aborterna hon har gått igenom.

Nu vill hon hjälpa andra genom att berätta om upplevelserna.

– Man ska aldrig känna sig rädd för att prata om det, säger hon.

Minoo Ödbro lever med sin man och femårige son i Nyköping. Under de senaste tio åren har hon gått igenom tre aborter, varav två berodde på komplicerade missfall.

Trots försök kan hon inte förtränga de tre händelserna. De påverkar henne än i dag.

Hon minns hur vårdpersonalen vid en av aborterna, som skedde för sex år sedan, ska ha nonchalerat henne genom smärtan.

"En av de värsta smärtorna jag har varit med om"

– "Det går nog över" sa de till mig, och att det skulle blöda ungefär som när man får mens. Men det forsade ut blod, säger hon.

Värktabletter lindrade inte smärtan. Efter ett par timmar skickades hon hem. Nästa dag var hon tillbaka – blödningarna slutade inte.

– Det var en av de värsta smärtorna jag har varit med om. Jag är besviken över att de inte förklarade mer.

Ungefär fyra år innan den här aborten drabbades hon av en så kallad "missed abortion", som innebär att man drabbas av missfall men att kroppen inte stöter ut fostret.

Även den upplevelsen minns hon med blandade känslor.

Vårdpersonal visade det döda fostret

I Minoos fall var hon i vecka nio när hon fick reda på att fostret hade dött. För att få ut fostret genomfördes en abortprocess, som blev en mardröm.

Trots outhärdlig smärta och stora mängder blod gick det inte planenligt.

Nästa dag kom fostret äntligen ut. Men vad vårdpersonalen gjorde påverkar Minoo än i dag.

De frågade henne om hon ville se det aborterade fostret.

– Jag var jävligt skärrad. Jag grät hysteriskt, jag hade ju ont fortfarande också. Varför frågar de det?

I affekt lät hon personalen visa fostret för henne.

– Det var hemskt. Bilden finns fortfarande kvar i mitt huvud, hur mycket jag än försökt förtränga det så går det inte.

I dag tycker hon att det är oerhört viktigt att våga berätta om sina upplevelser och prata om abort.

– Man ska aldrig känna sig rädd för att prata om det. För även om den fysiska biten kan vara "enkel" har man fortfarande den psykiska biten som smärtar en. Vi behöver helt klart prata mer öppet om detta.

 

LÄS MER: Emilie Roslund: Måste abort framstå som okomplicerat?

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida