Sofie skrapar bort mossa från gravstenen. Hon kan räkna gångerna hon varit där. Kyrkogården blev aldrig en rofylld plats – bara smärta och skuldkänslor.
– Jag hoppas att jag kan få ro efter rättegången. Kanske blir det äntligen ett avslut, säger hon.
Det var sommar och gatufestival. Pernilla och Sofie var hemma i Falun för att fira sin mammas 50-årsdag. På kvällen gick systrarna ut på krogen. Klockan halv två ville Pernilla plötsligt hem.
– Allt gick så snabbt. Hon var besviken på någon kille och ville inte vara kvar. Hon hämtade sin jacka och gick – innan jag hann fatta vad som hände.
När Sofie kom hem var Pernilla inte där och hon svarade inte på mobilen.
– Det var så himla konstigt, men jag hade inte en tanke på att det hänt något. Inte i lilla Falun, säger Sofie.

”Visste på en gång”

MÖRDADES. Pernilla Hellgren blev bara 31 år. Foto: PRIVAT Morgonen efter hörde Pernillas mamma på nyheterna att en ung kvinna hittats mördad ett par hundra meter från lägenheten.
– Jag visste på en gång. Jag kände i hela kroppen att det var kört, säger Monica Hellgren.
Några timmar senare åkte Monica och Sofie till sjukhuset för att identifiera kroppen.
– Det var fruktansvärt. Hon var blodig och hade gräs och pinnar i håret. Samtidigt var hon så fin i ansiktet, det såg nästan ut som om hon log, säger Monica.

Vågade inte gå ut

Efter mordet förändrades allt. Monica orkade knappt gå upp ur sängen. Sofie jobbade och pluggade – flyttade och målade om. Allt för att slippa känna.
Samtidigt var hon livrädd.
– Under flera år vågade jag inte gå ut när det var mörkt. Jag visste hur vittnena hade beskrivit mördaren och tittade efter honom överallt. Jag trodde att han visste vem jag var och blev misstänksam mot alla.
Flera gånger trodde polisen att de hittat gärningsmannen. Monica slutade hoppas.
– Jag intalade mig att det var lika bra. Jag mådde så fruktansvärt dåligt och trodde inte att jag skulle orka med en rättegång.
Sofie reagerade tvärtom. Hon medverkade i intervjuer och tv-program och utlyste en belöning för den som lämnade ett avgörande tips.
– Jag kände mig skyldig att göra någonting. Jag hade fruktansvärda skuldkänslor för att Pernilla fick gå hem ensam. Det tog sex år att förstå att jag inte kunde klandra mig själv.
Efter mordet på Engla gick det plötsligt snabbt. Eklunds DNA kunde matchas med fynd från mordplatsen. Han konfronterades – och erkände.
– Det var som att vinna högsta vinst på Lotto. Samtidigt var det svårt att vara glad när jag tänkte på Engla. Hon hade inte behövt dö, säger Monica.

Tror inte de får svar

På måndag möter familjen den mordmisstänkta Anders Eklund i rätten.
Monica och Sofie vill veta sanningen, men tror inte att de någonsin får svar på sina frågor. Under förhören har Eklund flera gånger ändrat sin berättelse och tagit tillbaka erkännandet att han våldtog Pernilla.
För familjen är det fortfarande overkligt.
– När jag tänker på Anders Eklund känner jag bara hat. Men jag stirrar på bilderna, och kan fortfarande inte koppla att det är han, säger Sofie.