Britterna bänkade sig på torsdagskvällen för ett stycke tv-historia: den första direktsända tv-debatten mellan partiledarna som är premiärministerkandidater.
Inför parlamentsvalet den 6 maj tros flera miljoner väljare ha svårt att bestämma sig. 90-minutersdebatten väntades kunna sätta lite fart på valrörelsen.
Premiärminister Gordon Brown, som är nederlagstippad i valet, medgav att han var lite nervös inför nyordningen, men han sade sig betrakta debatten som "en chans att tala till landet". Browns rivaler, den konservative David Cameron och Liberaldemokraternas Nick Clegg, sade sig också ha nerverna på spänn inför denna den första av tre tv-debatter.
Rollspel och sparring
De tre partiledarna rapporterades ha tränat med rollspel, där partikamrater fått agera "sparring" som motståndare. Men helt uppenbart var det olika rollspel de ägnat sig åt.
Clegg trodde att det nu var läge att göra saker och ting annorlunda:
- Om vi gör saker annorlunda, kan vi skapa ett rättvist samhälle, det rättvisa land vi vill ha. Ett rättvist skattesystem, bättre skolor, en ekonomi som inte längre hålls som gisslan av giriga bankdirektörer – anständig, öppen politik.
Finanskrisen
Brown öppnade med att betona att det här inte är något vanligt val, utan ett val där britterna genomlevt den värsta globala finanskrisen i sina liv.
- Vartenda löfte som ni hör från var och en av oss i kväll är avhängigt av en enda sak – en stark ekonomi. Och det här är det avgörande året, sade Brown.
David Cameron valde att ta upp skandalen kring brittiska politikers ersättningsyrkanden för utlägg.
- Utgiftssagan drog skam över parlamentet och jag är oerhört ledsen för allting som hände. Era politiker, i ärlighetens namn vi alla, gjorde er besvikna, sade Cameron.
Cameron i ledning
Hans konservativa parti, Tories, leder i opinionsmätningarna. En mätning som redovisades i Daily Telegraph i torsdags ger de konservativa en marginal gentemot Labour på 12 procentenheter.
Om inget av partierna får majoritet i underhuset – ett resultat som inte har setts sedan 1974, men verkar möjligt den här gången – skulle Liberaldemokraterna kunna få ett finger med i spelet genom en allians med något av de större partierna.
I det brittiska systemet är varken politiker eller tjänstemän vana att hantera regerande i koalition, som är så vanligt på Europas fastland.