Hon tillhör den yppersta svenska simeliten - i ett landslag med enbart superstjärnor.
Ida Marko-Varga hette tidigare Ida Mattsson - och slog igenom redan som 13-åring. Hon har tävlat mot världens främsta - och var i semifinal i OS i Peking på 200 meter fritt. Hon har också simmat två OS-finaler i lag och tagit medaljer på VM och EM.
Nu - efter flera års uppehåll och en plats i skuggan - har hon tagit tillbaka sin landslagsplats:
- Jag simmar bättre än någonsin. Jag kvalar till VM i Shanghai i sommar på två distanser - jag var bara en halv sekund från svenskt rekord på 200 fjäril. Jag ligger fyra i svenska statistiken genom alla tider på 100 meter frisim, säger hon.

Tror mörkertalet är stort

Hon inledde sin nysatsning för ett och ett halvt år sedan.
- Förra året tränade jag jättehårt - nu visar det sig i resultaten. Det känns jättebra. Jag är redan med i landslaget, så det är kul.
Men bakom framgångarna finns en mörk baksida. För första gången väljer nu Ida Marko-Varga att själv berätta sin historia.
- Jag är övertygad om att mörkertalet inom idrottsrörelsen är stort. Jag hoppas att jag genom att berätta kan hjälpa andra.
Hon berömmer samtidigt höjdhopparen Patrik Sjöberg - och hans mod att träda fram.
- Det som Patrik Sjöberg gjort är storartat, så bra.

Ledaren ville tala om sex

Hennes egen verkliga mardröm började när hon var tonåring. Hon tyckte att samarbetet med en dåvarande ledare fungerade bra. Därför beslöt hon sig för att söka sig till den klubb där han var aktiv.
- Eftersom han var min ledare så skulle vi ha samtal. Vi träffades ett antal gånger på egen hand. I hans hem.
Men samtalen handlade inte enbart om simning, enligt Ida.
- Han visade bilder på honom och hans fru i olika sexställningar. Han visade avgjutningar på underliv, som de hade gjort. Det var konst, sa han. Sedan pratade han mycket om att man inte ska skämmas över nakenhet och frågade ut mig om andra tjejer i klubben. Alla samtal slutade med att han talade och frågade mig om sex.

"Det var bara jobbigt

Till slut fick hon nog.
- Det stora var när han trängde in mig i en hiss och försökte kyssa mig i huset där han bodde. Då blev jag jätteledsen.
Hon slog larm till sina föräldrar - men ville inte att de skulle göra polisanmälan.
- Jag behövde deras stöd, för jag kände samtidigt skuld, att det var mitt fel att det hände. Precis som många andra barn känner.
Det var när hon kallades till ett OS-läger som hon berättade för Svenska olympiska kommittén (SOK) att samarbetet med ledaren inte fungerade tillfredsställande.
- Men de tyckte att det var en bra chans för mig - då insåg jag att jag var tvungen att berätta som det var. Sedan, när Svenska olympiska kommittén (SOK) fick veta, plockades han bort.
Sedan gjorde Ida polisanmälan - som ledde till åtal och rättegång.
Mötet med ledaren i tingsrätten blev känsloladdat, med mycket tårar.
- Det var inte kul, det var bara jobbigt. Det kändes också som om jag blev misstrodd.

Tuffa år efter rättegången

När tingsrätten avkunnade dom kom nästa hårda slag för henne: ledaren frikändes.
- Jag blev ledsen, visst, men det var bara att gå vidare och överklaga.
Göta hovrätt gjorde en annan bedömning av det som framkommit. Ledaren - som fortfarande är aktiv - fälldes mot sitt nekande för sexuellt ofredande. Straffet: dagsböter.
Han hävdade att Idas berättelse var påhittad - lögn. Att det i själva verket var Ida som kysst honom och att han besvarat kyssen "i en tiondels sekund".
För Ida var hovrättsdomen viktig - hon kände att de trodde på henne. Att hennes berättelse var riktig. Verklig.
Men åren som kom efter blev tuffa.
- Jag har varit mentalt instabil och fått hjälp av en mental tränare. Jag har också känt mig ganska ensam i det här. Men jag har min familj att tacka för mycket - mamma, pappa, mina syskon. Man märker snabbt vem man kan lita på i en sådan här situation - vilka som är ens riktiga vänner.
Nu ser hon framåt - igen. Det stora målet: OS i London nästa år.
- Jag känner att jag kommit tillbaka och kan nå toppen.

Ledaren är kvar i föreningen

Tränaren vill inte kommentera domen mot honom men poängterar för Expressen att han arbetar kvar i sin förening som hela tiden vetat om vad han dömts för.
- Jag kan bara säga att jag har gjort rätt för mig. Jag betalade mina böter direkt.
Han säger också att hans förening efter domen blivit bättre på handlingsplaner för att förhindra att sådana situationer uppstår.
- Jag har varit väldigt drivande i det här med policys. Vi har en stor och bra trygghet i vår förening.