En knepig och butter man som respekterades högt - men också fruktades. Det är den bild som präglat Ingmar Bergman genom åren.
- Han var som en krokodil. Om man gav honom lillfingret tog han hela armen, säger vännen och demonregissören Jörn Donner till SVT.

"Stor humor"

Tillsammans med Ingmar Bergman filmatiserade han "Fanny och Alexander" i början på 1980-talet. Han talar om envis man med starka känslor som var besatt av rörliga bilder.
Men vännerna vittnar också om en annan sida.
- Det fanns en myt om att herr Bergman var så jävla krånglig och svår, och visst var han det. Men det fanns också en väldigt stor humor. Han älskade att arbeta - han berättade att han sprang in på inspelningsplatserna, säger Mankell i ett specialinsatt program på TV4.
I programmet visades också klipp från intervjun Malou von Sivers gjorde med Bergman och Erland Josephson för några år sedan. Där berättar Ingmar om sitt förhållande till kvinnorna och avundsjukan på Erland.
- Flickorna blir bara vansinnigt kära i Erland. Jag har aldrig förstått hur han gör. Jag har varit en kärlekens ardennerhäst hela livet - jag har alltid fått jobba, slita och stå i.

"Han var rolig"

Författaren och filmaren Stig Björkman, som porträtterat Ingmar Bergman i filmer och böcker, ser Bergmans storhet i hans stora och omväxlande produktion.
- Han var intim med sina filmskådespelare, som var väldigt utsatta när de ska prestera det som är ögonblickets konst, säger Björkman till TT.
Han betonar att det var Bergmans kärlek, experimentlusta och mångsidighet som gjord honom berömd utomlands.
- Många såg honom som en dysterkvist. Men han var rolig, drastisk och gjorde ju flera komedier.