De flesta av de mord som Bergwall erkänt och senare dömts för är nu preskriberade. Vid halvårsskiftet 2010 avskaffades preskriptionstiden för mord i Sverige. Men det innebär att det retroaktivt bara går att fortsätta att utreda de mord som begåtts efter 1 juli 1985.

Yenon Levi mördades 1988 i Dalarna, det är alltså det enda "Quick-mordet" som fortfarande går att lösa, förutom försvinnandet av nioåriga Therese Johannesen. Hennes kropp har aldrig hittats och norsk polis kan fortsätta med utredningen, enligt Svenska Dagbladet.

Nya DNA-spår

Nu har Dalapolisen återupptagit mordutredningen på Levi.

– Vi har läst in oss på material och hållit kompletterande förhör. Det kommer vi att fortsätta med under hösten. Vi tittar också på om det finns möjlighet att komma framåt när det gäller gamla fynd på brottsplatsen. Med ny teknik som DNA kan det ju vara så säger Leif Nykvist, tillförordnad chef för våldroteln hos polisen i Dalarna, till Svenska Dagbladet.

Leif GW Persson, professor i kriminologi, bekräftar att det finns bevis som kan leda till att en ny gärningsman hittas. Den nordafrikan som var misstänkt då Quick kom in i utredningen, kopplades samman till ett par glasögon som hittades på brottsplatsen. Han lever än i dag och DNA kan allstå spåras till honom. Leif GW Persson säger också att mordet sannolikt inte var planerat. Det ska ha inträffat efter en diskussion.

– I Levifallet finns bevisning som har ansenlig styrka. Bland annat har man säkrat cigarettfimpar på brottsplatsen som man kan ta fram DNA-spår på, säger Leif GW Persson till Svenska Dagbladet.

Misslyckades med rekonstruktionen

Jan Olsson, tidigare chef för gärningsmannaprofilen och känd brottsplatsundersökare, berättar om hur det var att se att Quick inte hade en susning om vad som hade hänt på brottsplatsen när han rekonstruerade händelsen. Ursäkten för att Quick gång på gång ska ha misslyckats med rekonstruktionen ska ha varit att det var en plåga för honom att berätta om vad som hänt.

Jan Olsson påpekade detta för åklagaren van der Kwast på SKL utan framgång. Olsson lämnande då utredningen i protest, "det stred mot min rättsuppfattning att fortsätta delta i hans utredning".