Martin Koos, 31, sitter framför datorn och försöker förstå vad som hänt. För några timmar sedan kom ett skalv.
Egentligen inget ovanligt. Martin Koos har bott i Japan i fyra år och småskalv har blivit vardag. Han tog det därför lugnt, ställde sig upp och försökte se till att datorskärmarna inte åkte i golvet.
Men skalvet vägrade ge sig och hade större intensitet än tidigare. Efter en stund gick han och hans arbetskollegor ut på parkeringen utanför. Där hade redan folkmassor i vita bygghjälmar samlats. Någon hade en megafon för att ropa ut senaste nytt. I händerna höll de påsar med räddningskit; kex, filtar, ficklampa. Kvinnorna hade bytt högklackar mot de gympaskor som alltid står beredda bredvid skrivbordet.
Ovanför sträcker sig en 48 våningar hög skyskrapa som vajar flera meter från sida till sida.
- Det är som en Hollywoodfilm med 3d-effekter, fast på riktigt.

"Otäcka tankar"

Martin Koos lyckades ringa hem till sin familj innan telenätet brakade ihop. Nu oroar han sig för nästa skalv.
- Snacket går om att det ska komma ett nytt jätteskalv. 1923 slogs hela den här delen av Japan ut totalt så man pratar ju om att det ska hända igen. Man har så många gånger tänkt: Var är jag den dag då det skalvet bryter ut. Står jag i hissen, sover jag, är jag på jobbet
-Det är en otäck grej att fundera på, säger han.
Samtidigt är Martin Koos glad att han nu har flyttat från sin tidigare bostad.
- Vi bodde precis vid vattnet, på 29 våningen. Jag är glad att jag flyttade därifrån, jag vet jag inte om huset hade klarat en 15 meter hög våg.
Vad han ska göra härnäst vet han inte.
- Äta något antar jag. Och försöka ta mig hem, säger Martin Koos.