Rymden är lika mycket storpolitik som avancerad teknik.
Ytterst handlar det om pengar och nationell prestige.
USA har sedan den första månlandningen 1969 varit den ohotade världsledaren när det gäller utforskning av rymden.
Nu vill fler aktörer än någonsin skriva historia i tyngdlöshet.
Under förra året genomförde en kinesisk taikonaut en rymdpromenad.
Kort därefter skickade Indien en obemannad farkost i omloppsbana kring månen.
Detta fick Barack Obama att den 22 oktober 2008 - veckor före valsegern - tänka om när det gäller USA:s framtida rymdsatsningar.

Knappt ett år tidigare valde han att ställa vikten av att utforska rymden mot att höja kvaliteten på utbildning för amerikanska barn.
Att lägga pengarna på skolsystemet var då viktigare för Obama.
Men flåset i nacken från Asien fick honom alltså att tänka om.
- Det här påminner oss om hur akut det är för USA att revitalisera sitt rymdprogram om vi ska fortsätta vara den självklara ledaren i rymden, inom vetenskap och inom teknologi.
- Vi måste inte bara behålla våra anställda inom rymdindustrin för att inte låta andra länder gå förbi oss, vi måste också utbilda nya vetenskapsmän och ingenjörer.
Sven Grahn, seniorkonsult på Rymdflygstyrelsen:
- För USA vore det pinsamt att bli slagna. Framgångsrik bemannad rymdflygning är en del av amerikanernas självbild.
Nu väntar Barack Obama på besked från en särskilt tillsatt kommission - The Review of United States Human Space Flight Committee - som ska ge sin syn på människans framtid i rymden.
Arbetet leds av den rutinerade Norman Augustine, 74 som under 16 år agerat vetenskaplig rådgivare åt amerikanska presidenter.

Ett av beskeden Obama väntar på är huruvida satsningen på en ny månraket - en koloss med namnet Ares V - ska fortgå eller inte.
- Jag är väl medveten om att pengar redan spenderats på Ares, säger Norman Augustine.
- Men visar kommittén att satsningen är felaktig innebär det att bra pengar inte ska läggas till dåliga.
Augustine har hittills varit en varm förespråkare för vetenskaplig utforskning av rymden - och då inte nödvändigtvis bemannade rymdfärder.
2004 slog dåvarande presidenten George W Bush dock fast att amerikanska astronauter ska återvända till månen före 2018.
Och med tanke på den ökade konkurrensen lär Barack Obama inte backa från den målsättningen - även om USA:s enorma budgetunderskott minskar möjligheterna till nya, storslagna satsningar i rymden.
- Nasa behöver en inspirerande vision, har Obama sagt. Ungefär som när John F Kennedy lanserade månprogrammet i ett berömt tal 1961.

Bland konkurrenterna råder det ingen brist på höga ambitioner:
- Rymdprogrammet går inte bara ut på att skicka upp människor i rymden, utan att göra det möjligt för människor att arbeta i rymden och förbereda för bemannade resor till Mars och Saturnus, sa Qi Faren vid Kinas rymdprogram i en sällsynt intervju 2006.
Kina är det land som just nu gör den kanske mest aggressiva rymdsatsningen.
Hittills har landet genomfört tre framgångsrika uppskjutningar med taikonauter ombord.
Kina uppges snart besitta den nödvändiga teknik och kunskap som krävs för att upprätta en egen rymdstation - och för att nå månen.
- Men de har inom överskådlig tid ingen tillräckligt stor raket för att skicka människor till månen, säger Sven Grahn.
För Indien har rymdprogrammet blivit ett viktigt sätt att visa nationens storhet.
Landets regering kan stoltsera med att ha skickat en farkost i bana runt månen och att ha lyckats ta ner en annan från omloppsbana runt jorden.
Två tekniska bedrifter av format.
Den 3 juli i år berättade ordföranden för det indiska rymdprogrammet, Madhavan Nair om de framtida planerna på att skicka ut människor i rymden.
- Vi har förberett en projektrapport för att sända ut två personer i omloppsbana runt jorden i en vecka och väntar på godkännande, sa Nair till PTI.

Men när det gäller att åter igen bli först med att låta en människa sätta sin fot på månen är en klassisk tvekamp det mest sannolika scenariot.
USA mot Ryssland.
I ett Ryssland där nationalismen sedan Putin kom till makten vuxit sig allt starkare vore det en politisk dröm att besegra USA i en månkapplöpning.
- Genom att utveckla rymdindustrin kan Ryssland inta en ledande roll i världen, har premiärminister Putin sagt.
För Ryssland är dock finansieringen för närvarande ett stort aber.
En ersättare till den föråldrade rymdfarkosten Sojuz är under utveckling.
Den är emellertid inte mer än en skrivbordsprodukt i dagsläget.
Dessutom tvingas Ryssland betala en skyhög hyra när den sovjetiska raketbasen Bajkonur hamnade inom Kazakstans gränser efter Sovjetunionens fall.
Av denna anledning planeras en ny bas i östra Ryssland.
För att öka intäkterna satsar Ryssland på rymdturism - och privatpersoner med omkring 200 miljoner kronor över är välkomna att följa med på en resa till rymdstationen ISS.
Först med att nappa på erbjudandet var amerikanen Dennis Tito 2001.
Näste man blir kandensaren Guy Laliberté, grundare av Cirque du Soleil.
Nasa är kritiska till affärsidén - men kan inte neka Ryssland intäkterna.
- Ryssarnas nästa idé är att sälja en rymdfärd runt månen till hugade turister, säger Sven Grahn.
- Men då blir prislappen cirka tio gånger större, 200 miljoner dollar (cirka 1,6 miljarder kronor)!
Även USA är i stort behov av ny utrustning om landet ska förbli den självklara ledaren i rymden.
Efter att Challenger och Columbia förolyckats bedöms sannolikheten för ett nytt haveri som 1 på 75.
- Det är skitdålig säkerhet, säger Sven Grahn.
- Nästa generation amerikanska rymdfarkoster väntas ha en haveririsk av 1 på 400. Det är inte bra det heller.
Hösten 2010 pensioneras USA:s tre nuvarande rymdfärjor.
Några bemannade rymdfärder från landet kommer därefter inte att äga rum på 4- 5 år - tiden det väntas dröja innan de nya rymdskeppen Ares/Orion tas i bruk och ersätter dem.
Orion ska lyftas av Ares som kommer att byggas i två varianter: Ares 1 är den mindre, enbart avsedd för besättningen i Orion, som kommer att rymma minst fyra astronauter och till utseendet ser ut som en större variant av Apollokapseln som tog Neil Armstrong och 23 andra amerikaner till månen och månens närhet. Ares V ska skicka upp utrustning och förnödenheter.

Den månlandare USA planerar för har fått namnet Altair. Den blir tio meter hög och 15 meter bred, fem gånger större än månlandaren som medföljde Apollo.
Tidigare i veckan utsågs den före detta astronauten Charles Bolden till ny chef för Nasa. Han talade i samband med detta om vikten av att genomföra satsningen på de nya farkosterna:
- Om vi vill leda måste vi bygga vidare på vår investering i rymdstationen ISS, öka utvecklingen av vår teknik för att expandera människan utforskning av rymden, sa Bolden.
- Vi kan antingen göra den satsningen - eller överge vår ställning till de andra, som jobbar mycket hårt för att tänja gränserna i rymden.
Även Sverige ser ut att kunna få en betydande roll i branschen - i den framtida rymdturismen. Förhoppningsvis lär det inte dröja alltför många år innan Virgin Galactic är redo att ta emot de första passagerarna på en snabbtur upp i rymden. Kiruna räknar med att bli en av rymdhamnarna: Spaceport Sweden.
Den första, Spaceport America, byggs nu i New Mexico.
- Kiruna är unikt. Startar vi härifrån kommer passagerarna att kunna se Nordpolen och flyga genom norrsken, sa Virgin Galactics president Will Whitehorn när han gästade Rymdforum.
Många provflygningar väntar innan företaget vågar sig på att ta ombord betalande resenärer. Men Johanna Bergström-Roos, informationschef på Esrange, är övertygad om att det blir rymdflygningar från Kiruna.
- Det håller på att skrivas ett helt nytt kapitel i rymdhistorien. Med kommersiella färder går vi in i den andra rymdåldern, säger hon.
- Om allt går klockrent bör den första uppskjutningen kunna ske härifrån 2012 eller 2013.