Att Anna Kinberg Batra stod upp när andra föll ifrån var hennes smala lycka då. Nu är det hennes svaghet, skriver Torbjörn Nilsson. Foto: Anna-Karin Nilsson / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSENAtt Anna Kinberg Batra stod upp när andra föll ifrån var hennes smala lycka då. Nu är det hennes svaghet, skriver Torbjörn Nilsson. Foto: Anna-Karin Nilsson / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN
Att Anna Kinberg Batra stod upp när andra föll ifrån var hennes smala lycka då. Nu är det hennes svaghet, skriver Torbjörn Nilsson. Foto: Anna-Karin Nilsson / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN
Håkan Juholt hade blivit vald efter att ett par, till och med tre grupperingar slagits mot varandra. Foto: Tommy Pedersen / TOMMY PEDERSEN EXPRESSENHåkan Juholt hade blivit vald efter att ett par, till och med tre grupperingar slagits mot varandra. Foto: Tommy Pedersen / TOMMY PEDERSEN EXPRESSEN
Håkan Juholt hade blivit vald efter att ett par, till och med tre grupperingar slagits mot varandra. Foto: Tommy Pedersen / TOMMY PEDERSEN EXPRESSEN

Nu har M fått sin
egen Juholtkris

Publicerad

Det var en tisdag kväll i Gamla stan i Stockholm, utanför en port på Själagårdsgatan intill Brända Tomten, där en ensam marschall flämtade i mörkret. Lågan vek än hit än dit när fötterna – sammanlagt 47 par – klev upp på stentrappan in i den gamla församlingslokalen.

Gamla stans socialdemokratiska förening hade sammankallat möte. Det var oktober 2011 och de skulle prata om sin partiledare, Håkan Juholt.

Dennes problem, man glömmer lätt det i efterhand, var inte så mycket kulbon eller hyran som att han hade lämnat ett politiskt besked. I det förslag till budgetmotion han godkänt den hösten fanns ingen ordentligt återställning av a-kassan med.

Folk blev vansinniga.

Eller, de blev inte bara arga utan också konfunderade. Att inte prioritera a-kassan, löd den allmänna interna slutsatsen, var helt enkelt inte socialdemokratisk politik. Och sossar ville de väl fortfarande vara, inte sant?

Två månader senare kom en opinionsmätning: 27,7 procent.

Då blev de chockade.

Några veckor senare var Juholt avsatt.

Man kan tänka på det en vecka i mars 2017, ett par månader efter att Anna Kinberg Batra lämnat ett avgörande politiskt besked, och räknar in så lite som 16,6 procent i en opinionsmätning.

Man kan tänka att det är ironiskt att Socialdemokraterna i dag knappt når upp till de juholtska skräck­siffrorna.

Man kan tänka på att politiken är rätt skoningslös. Den tar inte hänsyn till förutsättningar eller omvälvande världshändelser.

När fördragsamheten tryter åker ledaren ut med huvudet före.

 

LÄS MER: Demoskop: Nu är SD större än Moderaterna

 

Anna Kinberg Batra tog över som Moderaternas partiledare efter Fredrik Reinfeldt.Foto: Fotograf Johan Jeppsson / JOHAN JEPPSSON EXPRESSEN

Den gamla regeln lyder: Så som en politiker blir vald, så faller den också. Man bör söka svaret på frågan om Anna Kinberg Batras möjligheter att fortsätta som partiledare i frågan om hur hon blev vald.

Den är inte enkel att besvara.

I efterhand har ju en berättelse om hur Fredrik Reinfeldt pekade ut henne blivit populär. Den är säkert sann, åtminstone i sina få kontrollerbara beståndsdelar. Men innebar ett vagt utpekande från Reinfeldt verkligen att hon var självklar?

Processen som ledde till Kinberg Batra var rörigare än så.

Man kan konstatera att ett stabilt stöd fanns i riksdagsgruppen, det hade Kinberg Batra själv i samarbete med Tomas Tobé och möjligen också Jessica Rosencrantz byggt upp.

I övrigt var landet splittrat, i den mån man alls hade anledning att ta ställning.

Och det där sista är det viktigaste.

Vad har Anna Kinberg Batra egentligen för mandat? När man valde henne hade man i det här partiet ännu inte gjort någon riktigt valanalys, alltså tagit ställning vad det var i Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs politiska projekt som dött i valet 2014 och vad som var värt att bygga vidare på. Man pratade överhuvud taget inte om politikens innehåll. Man granskade och bedömde inte Kinberg Batra i ljuset av andra kandidater. Man bara tog henne. För att hon fanns där och för att man inte såg några direkta fel på henne.

Hon fick ett svagt eller i bästa fall oklart mandat.

 

LÄS MER: Knivarna slipas inom Moderaterna

 

Håkan Juholt när han meddelade att han avgår som Socialdemokraternas partiledare.Foto: Suvad Mrkonjic

Det är ännu outrett huruvida Fredrik Reinfeldt avgick frivilligt eller efter påtryckningar. Lika oklart är det om någon agerade för att inte göra Anders Borg till kandidat. Och sanningen om Catharina Elmsäter-Svärds sorti från politiken får vi nog aldrig veta.

Att Anna Kinberg Batra stod upp när andra föll ifrån var hennes smala lycka då.

Nu är det hennes svaghet.

Vilka är egentligen lojala med en ledare som mest råkat få sitt uppdrag?

Det är veckans fråga.

Om ingen verkligen har behövt välja din sida när du utsågs till något, vem ska då försvara dig när det blåser ordentligt?

Skåningarna, vars lojalitet köptes till priset av en vice ordförandeplats till Peter Danielsson från Helsingborg? Det splittrade ungdomsförbundet som sökte sig till Anna Kinberg Batra som myror till en tappad läskburk i samma ögonblick som Catharina Elmsäter-Svärd föll bort? Kommunalråden runtom i Stockholm – egensinniga i sina falanger – som då höll rätt tyst men nu börjar snacka, först sinsemellan och sedan i Dagens industri. Göteborgarna, alltså familjen Magnusson? Ulf Kristersson, den ekonomisk­politiska talespersonen, har någon hört något från honom?

Vilka är fortfarande Anna Kinberg Batras vänner?

En sak ska man komma ihåg när det gäller detta moderata parti. Läget måste nog bli sämre innan det kan bli bättre.

Länge var bland dem som förlorat 2014 – spillrorna runt Reinfeldt och Borg – som man hörde det uttrycket. De suckade över tafattheten hos den nya partiledningen, på oviljan att ta ställning, att få fram nya förslag. Kanske får de rätt utan att inse att de själva har en del i skulden.

 

LÄS MER: Moderaterna festar upp arvet efter Anders Borg

 

Ulf Kristersson, Moderaternas ekonomisk­politiska talesperson.Foto: Anna-Karin Nilsson / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN

Det parti Anna Kinberg Batra fick ta över var ett havererat parti. Folk hukade i rädsla för en utskällning från finans­departementet, ingen vågade prata politik, en infekterad falangstrid bland de unga spred sig uppåt, internvalen var korrumperade, den viktigaste ombudsmannen lånade pengar privat ur kassan med partiledningens goda minne och idéprogrammet man skrev var så urvattnat att det möjligen fungerat som reklambroschyr för någon bostadsrättsförening.

Mot slutet lät nya Moderaterna som New Labour låtit vid tiden för sitt sammanbrott. Tomma.

Kan Anna Kinberg Batra vända utvecklingen?

Kanske.

På det möte med företrädare i Stockholmsregionen som partiledare hade i går var det, enligt flera källor, inte ordförande i län eller stad som förde talan utan en grupp kommunalråd. Stockholm är centrum för det moderata partiet och kommer ett riktigt uppror kommer det därifrån, men det är ännu oklart om någon med tyngd vill gå så långt som att kräva partiledarens avgång. Kritiken på mötet handlade dels om beskedet om Sverigedemokraterna, dels om den större frånvaron av politikutveckling.

Det är det som de har ropat efter rätt länge nu att hon ska börja leverera en sammanhängande politik i stället för tusen utspel.

Det kan gå. Om hon, som sagt, har några vänner kvar.

Håkan Juholt hade blivit vald efter att ett par, till och med tre grupperingar slagits mot varandra. Hans namn hade forcerats trots att stödet var svagt i valberedningen. Så som han hade blivit utnämnd, så föll han också.

Den där mörka kvällen i oktober, klockan närmade sig åtta, ställde sig till slut en socialdemokrat i 50-årsåldern upp och sammanfattade läget. Han sa

– Jag tror att vi antingen få välja ett kort elände, att Håkan kliver åt sidan och att vi får gå igenom en partiledarprocess igen. Eller ett långt elände där Håkan sitter kvar och vi förlorar. För med Håkan kommer vi aldrig att vinna nästa val.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag