16.12

Fahlander visar upp flera par skor man beslagtagit från tyskan, varav flera har storlek 41 och hon medger att de tillhör henne.
.....
Ingen har ytterligare frågor till tyskan och inga ytterligare förhör ska hållas. Målet ska avslutas på måndag med pläderingar då rätten återsamlas klockan 09.00.
.....
Advokaten undrar vilka på åklagarsidan som kommer att plädera och Frieda Gummsson berättar att en av åklagarna kommer att göra det, men det är inte bestämt vilken. De två målsägarbiträdena kommer inte att plädera i sak utan det är skadeståndskraven som ska avhandlas.

16.07

Ingen har fler frågor till styvpappan och slutligen frågar Johan Fahlander den misstänkta tyskan om hon är höger- eller vänsterhänt.
– Jag skriver med vänstern, svarar tyskan på svenska.
• Vad har du för skostorlek?
– Jag har från 38 till 42.

16.05

Förhöret med Emma är avklarat, men åklagare Johan Fahlander har även ett par frågor till styvpappan.
• Det finns uppgift att du skulle funnits som vän på NN (tyskans) facebook-konto. Kan du berätta om det?
– Det finns ju en inställning som gör att man begränsar de som gått in på sidan, så att bara en vän kan gå in på sidan eller skicka ett mail. När det kom fram att jag skulle vara inskriven som vän hos den åtalade kollade jag upp var det kunde vara. Den enda anledningen jag ser är att när jag fått brevet om barnet, gick jag in och skrev en notis till henne på facebook.
– Det är enda anledningen till att jag skulle vara vän med henne.
Styvpappan förklarar att han kan ha tvingats bli vän med henne för att kunna skicka mailet till henne.

15.59

Åklagaren inleder med att fråga varför Emma inte uppgett hur hon mådde när hon skulle genomgå minnesundersökningen hon tidigare gjort med minnesdoktorn Sven-Åke Christianson.
– Jag ville vara till så bra hjälp som möjligt och försökte göra mitt bästa, säger Emma.
.....
– Under vallningsförhöret hade jag den misstänkta framför mig och fick en klar bild av hur personen såg ut. Jag förklarade även att jag visste hur jag hade hittats, svarar Emma på nästa fråga från Gummesson.
• Hur beskrev du henne?
– Långt mörkt hår, lite mörka drag och en stor näsa. Det är vad jag kommer ihåg att jag sagt då, säger Emma.

15.53

Vittnet hade även fått i uppdrag att undersöka tyskans skor för att se om de använts till att gå de milslånga promenader som hon har sagt sig göra i Arboga.
Hon berättar om veck, grus och fotavtryck som det blir på skorna efter längre promenad, och använde ett par oanvända av samma modell för att gå de sträckor själv som tyskan säger sig ha gjort.
– Slutsatsen var att de omstridda skorna visade tecken på viss anstränging. Men en kraftigare förslitning förväntades efter flera mils promenad på grus eller asfalt, säger forensikern.
.....
Därefter var förhöret med det sista vittnet avklarat. Åklagaren har dock framställt önskemål om kompletterande frågor, och de ställs först och främst till Emma Jangestig.

15.49

Det sista vittnet för dagen är en forensiker från Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) som ska berätta om de undersökningar man gjort av avtrycken som polisen hittade.
Hon berättar att de jämfört de funna avtrycken med de modeller de fått in och kunde fastställa storleken till mellan 40 och 42.
– De som var större passade inte in, och de lägre storlekarna var för små, säger forensikern.

15.41

Eftersom som just den modell som polisen efterfrågade hade slutat producerats och därför var ovanlig tog man hjälp av massmedia för att hitta just den storlek man letade efter.
Några personer hörde av sig och de kunde därigenom få ett avtryck av den sko som tyskan burit på den bild man funnit på datorn.
Vittnet har tagit med sig det par skor av storlek 41 som man beställt från Danmark för att visa rätten hur skorna ser ut.
.....
Därmed är förhöret med vittnet slut och nu återstår bara det sista vittnet i tingsrättsförhandlingarna.

15.35

Ytterligare en polis ska nu vittna. Det är Elisabeth Rosén som också hon tillhör polisens tekniska rotel som ska svara på frågor om bland annat skor och kläder man beslagtagit.
Hon berättar att det fanns flera synliga blodavtryck på hallgolvet, och att man använt sig av kemikalier för att få fram de skoavtryck som inte varit synliga.
– Vi fick fram flera avtryck, och alla utom ett kunde vi identifiera med behörig person, säger kriminalteknikern.
Som det tidigare vittnet berättade var det tre avtryck som hittades och man kunde fastställa att det rörde sig om en vänstersko.
– Vi kunde på platsen inte göra bedömning vilken storlek det var på spåret så vi skar ut en bit av mattan för att vidare kunna utreda avtrycket, säger Elisabeth Rosén.
De fick senare reda på att det kunde vara en sko av mäkret Vans som hade gjort avtrycket.
– Vi kontaktade då vår IT-kille som undersökte datorn som man beslagtagit. Han hittade senare en bild där hon bar en liknande sko, säger kriminalteknikern i rättssalen.
De mailade senare en närbild till Vans huvudkontor i Danmark där de konfirmerade vilken modell som tyskan hade burit på bilden.

15.26

Efter en paus har nästa vittne tagit plats, men hon får lämna lokalen då åklagare Gummesson har en kompletterande fråga till Kjell Eriksson.
• Jag tänkte be dig att berätta om en dagbok, säger hon.
– Jag brukar skriva in om det är något speciellt, så jag har anteckningar över alla besök vi har gjort. Man kommer inte dit om inte någon från tekniska roteln är där.
.....
Även advokaten ställer en fråga.
• Har man försökt säkra några skoavtryck utomhus?
– Materialunderlaget består av asfalt eller betongplattor så där kan man inte säkra några avtryck. På baksidan finns det grästmatta. Där gick jag första kvällen för att se om man kunde se något.
Advokaten frågar om man med hundar försökt få upp något blodspår. Det är något som man inte gjort, men polishundar har varit på platsen.

15.02

Frågorna från Frieda Gummesson handlar nu enbart om de skoavtryck man funnit och hur stor chansen har varit att någon annan ska ha kunnat vara i huset i efterhand och lämnat avtryck.
• Vad gäller skoavtrycken. När har de hamnat på golvet?
– Jag har uppfattingen att de hamnat där under brottet. Det blod som fanns på platsen har tillkommit under brottet.

14.57

Från gärningstillfället till dess att man säkrade skoavtrycken säger kriminalteknikern att han har fört protokoll på vilka som varit in i huset.
Han påpekar också att blodet man säkrat avtrycken från var torkat vilket innebär att det inte varit någon som till exempel en vecka senare varit i huset kunde gjort avtrycken.
– Första kvällen vi lämnade byte vi låscylinder till en nyckel som bara vi har, säger teknikern.

14.52

Försvarsadvokaten ställer frågor om varför några av blodproven man tagit inte gick att göra en DNA-profil på.
Teknikern förklarar att det beror på att det inte fanns tillräcklig mängd på den tops de samlat material ifrån.
.....
Advokaten frågar även när skoavtrycken samlades in och krminalteknikern berättar att det gick en månad från det att morden skedde rum till dess att man samlade in avtrycken. Detta låter försvarsadvokaten förvånad över.

14.48

Frieda Gummesson har inga fler frågor och i stället är Marie Fredborg som har funderingar på den analys man gjort av blodfläckar som man påträffat.
.....
Även Kari Skönebrant har någon kort fråga rörande de skomärken man hittat från ett okänt avtryck.
Åklagare Gummesson påpekar dock att det är något man har tänkt fråga nästa vittne vidare om.

14.43

Krimaltekniker Kjell Eriksson berättar nu om hur man kommit fram till de olika skoavtryck som man funnit i hallen och huset. De tog in skor från alla som behörigt hade vistats på platsen för att kunna sålla ut de spår som var kända.
– Kvar blev ett mönster som inte fanns med i vårt material.
Det man fann vad tre delar av skoavtryck som inte var från någon av de kända personer som vistats på platsen. De kända personerna innefattar bland annat sjukvårdspersonal, styvpappan och polisen.

14.38

Gummesson frågar om han sett någon kiwi, vilket teknikern har gjort.
– Vi har svårt att sätta in det i sammanhanget. Det låg två halvor av kiwi. Intill den ena låg en vanlig bordskniv. Efter att ha pratat med NN (styvpappan) förstod vi att det kunde vara en kiwifrukt som Emma gjort i ordning till Max.
De två kiwihalvorna har dock aldrig blivit uppätna.
Med de uppgifter som polisen fick av styvpappan kunde polisen sedan räkna ut att kiwin och några kläder som låg i trappen till övervåningen var en del av dem årocedur då man gjorde barnen klara för sängen.

14.33

Händelseförloppet enligt vittnet:
– Det har kommit in en person i hallen med en klohammare och att det då blir tumult. Det händer någonting där. I och med att vi har påträffat Emmas blod vid hallen tror vi att Emma möter den som kommer in och hon får motta upprepat våld mot huvudet, säger teknikern.
– Emma har nog ganska snart blivit liggande där
Teknikern tror sedan att Max har varit mer rörlig då spår av skadorna kan synas på fler ställen i hallen. Slutligen blir även han liggande innan våldet mot Saga inträffar.

14.26

I rättssalen har nu åklagare Gummesson tagit fram den skiss som visar blodstänk i huset, och vem det tillhört.
Med olika färger illustrerar polisens skiss de ställen där blod från Emma och barnen påträffats.
Uppgifterna från kriminalteknikerna klargör var och hur Emma och barnen har påträffats.

14.20

Frågorna gäller olika bloddroppar som flugit flera meter från händelserna i hallen, för att visa det grova våld som inträffat.
Enligt kriminalteknikern stod teven också på när de kom till platsen.
– Den stod på på ettan och ingen hade väl ändrat den, säger Kjell Eriksson.

14.14

Polisens arbete gick i början ut på att hitta något form av bevis eller DNA som inte kom ifrån Emma eller barnen. Det gjordes genom att säkra hårstrån och blodfläckar. Som det senare har framgått var det inget som man fann.
– Det är ganska ovanligt att man ser den här omfattningen av våld. Då stannade man till och funderade på vad det var för gärningsman vi sökte, säger kriminalteknikern.

14.06

Kriminaltekniker Kjell Eriksson är på plats för att berätta om de undersökningar man gjort av brottsplatsen.
– Vi förstod ganska snart att det som hänt inträffade i en trång hall. Vi dokumenterade som vi brukar göra. Vi fotade allt som går, säger Kjell Eriksson.
Han fortsätter att förklara vad de gjort och berättar ingående om de bilder som tagits och om hur brottsplatsen såg ut när de kom dit. Han säger också att de redan då förstod att det inte var kniv som hade använts vid brottet, något han meddelade samma kväll.

14.00

Försvarsadvokaten Per-ingvar Ekblad hade inga frågor. Rättens ordförande frågar läkaren hur många skador som Emma fått motta.
– Jag såg minst tio olika träffar, säger rättsläkaren som påpekar att han då inte kunde undersöka hela huvudet.
.....
Förhöret med rättsläkaren är därmed över och återigen ska en polis vittna.

13.56

Rättsläkaren var på platsen samma kväll som morden inträffade för att undersöka platsen och åklagare Gummesson frågar om han tror att det varit någon form av strid under våldet.
Det är något som vittnet inte helt säkert kunnat uttala sig om, men klart är att allt våld har varit koncentrerat till hallen.
– Det finns ingenting i den rättsmedicinska undersökning som jag har gjort när det gäller Emma Jangestig som talar för att hon ska ha slagit tillbaka, säger rättsläkaren.
– Hon har fått slag och skador när hon varit liggande, men jag kan inte säga om hon fått något när hon varit stående. Men hon har fått på huvudets framsida som kan tyda på det.

13.46

Även nu berättar han detaljerat om de skador som Emma Jangestig fått och det står klart att det våld hon utsatts för var direkt livshotande.
Undersökningen av Emma gjordes den 20 mars när hon var nedsövd på sjukhuset och kopplad till respirator vilket gjorde att man inte kunde undersöka de skador hon fått på nacken.

13.40

• Kan man utifrån de skador som Saga har uttala sig om gärningsmannen är vänster eller högerhänt? frågar Johan Fahlander.
Men även här kan rättsläkaren inte svara då han inte vet hur personerna har stått.
.....
Nu ska frågorna i stället handla om de skador Emma fått.

13.32

Frågorna rörande Max skador är avklarade och rättsläkaren ska nu prata om de skador som Saga utsatts för.
Även här berättar han ingående om hur skadorna ser ut och specifikt hur de gått till.
Till karaktären är skadorna mycket lika de som Max hade fått, enligt rättsläkaren. De har även här åsamkats av en annan person.

13.24

Utfrågningen av rättsläkaren bara handlat om det våld som Maximilian har utsatts för.
Enligt det protokoll han lämnat in talar undersökningen starkt för att våldet utförts av en person med hammare och den visar att våldet utförts av en annan person.
Det framkommer även att han fått blod i luftvägarna vilket kan förklaras med de upplivningsförsök som man gjort.

13.20

Åklagare Gummesson frågar om man diskuterat vad mordvapnet kan ha varit och Lars Eriksson förklarar att de diskuterat att det skulle ha varit en hammare.
• Kan du säga om något du ett om vilken hand förövaren har nyttjat? frågar åklagaren.
– Nej, jag kan inte bedöma om det är en person som använt vapnet i höger eller vänster hand. Det är för att jag inte vet läget på de här personerna när skadorna uppkom, säger rättsläkaren.
• Har du någon uppfattning om hur lång tid det kan ha tagit att tillfoga skadorna?
– Någonstans runt en minut eller strax därunder. Sedan vet jag inte om det kan ha tagit längre tid.
• Kan du säga något om hårdhet?
– Det är kraftigt våld.

13.13

Tillbaka från lunchpaus och rättsläkaren Lars Eriksson berättar om den rättsmedicinska obduktionen man gjorde på Maximilian Jangestig.
– Det fanns omfattande skelettskador framför allt på höger sida av huvuduet, säger rättsläkaren samtidigt som han beskriver skadorna mer ingående.
Han förklarar hur skadorna gått till och var pojken har utsatts för våld. Detaljerna är mycket specifika och finns även uppsatta i det protokoll som han skrivit som tillhör förundersökningsprotokollet.
– Min slutliga bedömining är att de kraftiga hjärnskadorna är orsaken till dödsfallet, och att döden orsakats av en annan person, sammanfattar rättsläkaren.

11.46

Förhöret med inspektören avlustas efter att man i rättssalen tittat färdigt på bilderna och kommer nu att återupptas först klockan 13.00 då en rättsläkare ska höras. Under eftermiddagen ska även fler poliser höras.

11.44

De aktuella bilderna ska visas i rättssalen vilket tar lite tid, då tekniken ska sättas igång. Enligt de bilder som finns tagna på kameran har man inte hittat några bilder som är tagna efter den 7 mars i år. Inspektör Röstwall påpekar dock att datumet på kameran kan ställas in manuellt och det inte behöver vara säkert att datumet är riktigt.

11.35

Nästa vittne är inspektör Peter Röstwall som tidigare hörts om de minneskort som funnits i tyskans kamera. Han vittnar fortfarande under den ed han avlade tidigare.
– Jag har tagit fram allt som fanns på minneskortet och inte letat efter något specifikt. Jag har tagit fram alla foton och videosekvenser som fanns lagrade på kortet.
• Har du deltagit i någon diskussion om vad som fanns på stillbilderna? frågar Frieda Gummesson.
– Nej, har bara i efterhand hört att vad det skulle vara för kort som fanns tagna.
• Saken är den att jag är vådligt ointresserad av fotografering, därför kan jag ingenting om det. Kan minneskorten användas en gång eller flera gånger? frågar Gummesson.
Inspektören berättar att man kan radera kort och sedan fortsätta ta fler. Finns det raderade kort kan man inte se dem i kameran, och fortsätter man ta nya kort skriver kameran över den gamla informationen. Har man däremot inte tagit nya finns bilderna kvar på minneskortet, även om de inte syns på kameran.
Åklgaren förstår den något invecklade förklaringen och hade inga fler frågor.
.....
Åklagare Fahlander frågar om det fanns något ledigt utrymme på det kort som fanns i tyskans kamera.
– Är det raderade bildar uppfattar kameran som att det fanns ledigt utrymme även om de finns kvar.

11.29

Då åklagaren eller försvarsadvokaten inte har några frågor, undrar rättens ordförande om man kan veta när kontot i fråga skapades.
– Jag har inte tidpunkten framför mig, men det framgår i protokollet.
Frieda Gummesson letar i sina papper och ser att det skapats den 15 februari och mailet har skickats den 28 februari.

11.26

Ytterligare två personer ska höras kompletteringsvis. Först ut är det en polisassistent som ska berätta om ett mailkonto som ska tillhöra Thomas Emmerich, den man som ska ha adopterat tyskans barn.
– Jag fick uppgift att spåra en IP-adress, för att spåra ett meddelande som skickat från en hotmailadress. När vi spårade IP-adressen fick vi svar från Telenor att den kunde härledas till en adress i Skarpnäck, säger polisen.
IP-adressen kan kopplas till den adress där tyskan hyrt rum av en person i Skarpnäck.
– Det här mailet har skickats till NN (styvpappan).
Mailet från Thomas Emmerich har skickats från adressen där tyskan bott, och det var även där som hotmail-kontot skapades, enligt polisassistenten.
– I mailet till NN (styvpappan) står det från vilken IP-adress som mailet har skickats, säger vittnet.
– Man kan med säkerhet säga att den personen som har skapat kontot har suttit vid en dator i den aktuella lägenheten, säger vittnet.

11.18

Vittnet berättar att han bara fått ett telefonnummer till tyskan. Han berättar även att han känner igen henne när hon sitter i rättssalen.
– Hon hade jeans och en topp som gick till midjan. Sen hade hon en luvtröja som var grå/brunaktig. Jag kommer ihåg det för jag berömde henne för den. Tröjan hade en dragkedja.
Frieda Gummesson frågar om magen som han såg under den korta toppen.
– Den var jättevältränad och såg riktigt bra ut.
• Såg du något mer av kroppen?
– Nej, det gjorde jag inte. Vi hade inte sex. Det är väl bara magen jag såg.
• Kan hon ha varit gravid?
– Enligt min månad kan hon inte ha varit det. Det var en helt perfekt mage. Inte en chans.
• Om man tänker sig nyligen avslutad graviditet?
– Nyligen som inom en månad? Absolut inte.
.....
Målsägarbiträdet Kari Skönebrant frågar om luvtröjan.
• Vill du beskriva färgen?
– Den är mer mörk än den är ljus. Den kan vara stickad så att det är ribbor på något sätt. Men jag kan inte med säkerhet säga något.
.....
Försvarsadvokaten visar upp en tröja i rätten, och vittnet berättar att det var den tröjan som tyskan hade haft på sig.

11.11

I rättssalen har en man tagit plats som ska berätta om sina kontakter med tyskan efter sommaren 2007.
Han berättar först om omfattningen om kontakten med tyskan.
– Det var i september någon gång, då jag var med på en dejtingsida. Om det var jag eller NN (tyskan) som tog kontakt vet jag inte. Vi hade både fotobll som intresse. Det blev 14 mail tror jag.
– Vi träffades på Söder i Stockholm vid Medborgarplatsen. Vi satt och drack öl, det blev en helkväll. Jag bor i Uppsala så det var läge att ta tåget hem, men vi bestämde oss för att fortsätta dricka öl. Sen gick vi hem till damen i fråga och umgicks där, säger vittnet.
Tyskan bodde då i närheten av Medborgarplatsen, då tillsammans med ett par andra i samma lägenhet.
– Vi fortsatte det allmäna snacket. Vi snackade fotboll och hon var intresserade av runor och nordisk mytologi. Hon visade lite böcker. Man kollade av personen. Vi groggade lite också på vodka. Vi var inte fulla någon av oss, men vi drack ju, säger mannen.
Vittnet berättar att han sov över där och dagen efter följde tyskan honom till stationen.
– Sen hördes vi nog aldrig mer av.
Kontakten var bara mail, sms och den gången de träffades.

10.38

Målsägarbiträde Kari Skönebrant ställer en sista fråga, och undrar om det är svårt att hitta DNA-spår när de saknar rötter. Vittnet bekräftar att det är så.
Nästa vittne ska höras klockan 11.00

10.37

Advokaten frågar om ett hårstrå som man har hittat på platsen men inte kan koppla till någon av de 14 personerna som befunnit sig där.
Vittnet säger att man kan förvänta sig att hårstrået kommer från en okänd man eller pojke.
Försvarsadvokaten frågar även om den hårtuss som hittats i Emmas hand.
Resultaten från analys visar att hårstrået med mycket stor sannolikhet inte kommer från tyskan, men i någon mån för att det ska komma från Emma själv.
– Man tittar på hårfärg, vågighet, pigmentering och inre struktur på håret. Ser vi då NN (tyskan) jämfört med Emma, Saga och Maxmilian ser man stor skillnad. De här ljusa håren överenstämmer med hårproven från Emma Jangestig, säger Weine Drotz.
– Tog man en annan person av slumpen skulle det lätt kunna se ut så här också, säger DNA-experten om hårtussen man hittat i Emmas hand.
.....
Frieda Gummesson har kompletterande frågor om hårstråna.
Enligt Weine Drotz minne saknade hårstråna rötter.
• Vad kan det bero på? frågar åklagaren.
– På något sätt har ju rotdelen försvunnit genom något klippande, skärande eller slagande på något sätt.
• Hur brukar det se ut med hår som man rycker, drar eller sliter? frågar åklgaren.
– Drar man loss en hårtuss är normalt de flesta strån i växande fas, ungefär 90 procent. Något hår kan ju gå av och sakna rot. Man kan se att det finns rötter på de flesta hårstrån, säger Weine Drotz.
• Det var på det sättet att det håret man hittat i Emma Jangestig hans fanns också blod i handen. Kan du dra någon slutsats av det?
– Kan inte dra någon uppfattning av det.

10.26

Advokat Per-Ingvar Ekblad frågar om hur det sett ut på brottsplatsen, och vittnet beskriver var det funnits blod. Vittnet berättar detaljerat om var det funnits och hur det kommit dit.
• Går det vid ett sådant scenario för en gärningsman att undvika att få blod på sig? frågar advokaten.
– Skulle man hitta gärningsmannens kläder efter en sån här händelse har jag stor förväntan att hitta stänk och kontaktspår av blod, då man kommit i kontakt med blodiga ytor.
• Enligt min uppfattning tyder det här på ett händelseförlopp som inte är helt kort.
– Det måste ha utdelats många slag och det tar ju sin tid. Men det behöver inte ha gått så många minuter.
– Det är ett förlopp som i sina minsta delar skulle innebära att en person går in och slår ganska många slag och går ut igen. Det viktiga är att det slagits ett ganska stort antal slag. Man kan förvänta sig att det är en gärningsman som slagit. Om det tog fem eller tio minuter spelar nog inte så stor roll.
Försvarsadvokaten påpekar att Drotz i sitt yttrande skrivit att man vid handgemäng med stor sannolikhet kan hitta hårstrån.
• Om man tänker sig att en gärningsman inte har huvudbonad och långt hår, har du någon uppfattning hur troligt det är att man skulle lämna sådant spår?
– Jag tror det kan vara så att det inte behöver överföras. När jag skriver handgemäng menas att man har offer som gör motstånd och de grepar tag i varandra. Det är inte uppfattat att så har skett i det här fallet, säger Weine Drotz.

10.19

Enligt DNA-experten som undersökt platsen ska 14 personer ha befunnit sig på platsen, varav sex ska ha arbetat med livräddning. Det ska även ha varit poliser.
– Förutom offren och NN (styvpappan) ska det ha varit 14 personer, säger Weine Drotz.
• Hur är förutsättningarna för att hitta biologiska spår, det man lite slarvigt brukar sammanfatta med DNA-bevis? frågar Gummesson.
– Just här var det inga goda förutsättningar. Det finns ju ingen förväntan att gärningsmannen ska ha blött. Bortsett ifrån blodspår skulle det vara andra spår, och har man inte en tydlig spottloska eller någonting är det väldigt svårt att hitta sekretspår i tillräcklig mängd.
– Tar man mindre spårmängder som inte syns är det här en brottsplats som inte lämpar sig för det. Är det små, små stänk av saliv eller att någon tagit på en yta krävs att man säkrar av ytan. På den här brottsplatsen blir det kontaminerat med blod.
– DNA-analys med specialmetoder omöjliggörs. Mycket låg förväntan att utvinna något som pekar ut en gärningsmans, säger Weine Drotz.

10.12

Ett nyinkallat vittne har avlagt vittneseden över telefon. Det är DNA-experten Weine Drotz som skrivit ett yttrande i det nya tillägg till förundersökningsprotokollet som lämnades in den 11 augusti.
Åklagare Frieda Gummesson ställer frågorna.
– Min roll när jag var där var att titta på blodsspår på brottsplatsen. Vi tittade främst i hallen, det var ju där det inträffades, säger Weine Drotz.
– Det gäller att tolka brottsplatserna för teknikernas del. Tolkning av blodspår är en del, för att se var gärningsmannen kan ha rört sig. Det är stora svårigheter på en sån här brottsplats där det rört sig många människor.
– När tre personer som möjligen är vid liv gör man upplivningsförsök och säkrar även brottsplatsen. Då kommer nya blodspår i det här förloppet. Det är svårt att veta vilka som uppkom vid händelsen.
– Det måste uppenbart ha uppstått nya blodspår vid hanteringen av personerna.
Vittnet förklarar att det är omöjligt att få reda på om gärningsmannen fått blod på sig och se hur den i så fall har rört på sig på brottsplatsen.
– Det skapas mängder med spår som inte har med händelsen att göra, säger Weine Drotz.

10.06

Målsägarbiträdet Marie Fredborg frågar hur ofta styvpappans föräldrar träffat familjen i Arboga
– Så ofta det gick. Kanske en gång i veckan till var fjortonde dag, säger styvpappans mor.
Försvarsadvokat Ekblad vill vara säker på att han citerat vittnet rätt och läser upp vad han antecknat:
"Emma ville veta vad som hade hänt. Kanske var det si kanske var det så. Hon blev sur när hon inte fick några svar", har advokaten antecknat och frågar vittnet om det stämmer.
– Ja, svara styvpappans mor.
Därefter har han inga fler frågor.

10.01

Åklagare Johan Fahlander ska även med det här vittnet ställa frågor som rör möten och tiden efter morden.
– Hon skulle inte se teve, tidningar eller lyssna på radio, säger styvpappans mor.
Hon uppger att hon besökt Emma och styvpappan ungefär fem gånger men att hon aldrig varit ensam med Emma.
Vittnet berättar att Emma var väldigt orolig under det första besöket som Emma inte var nedsövd. Hon säger att Emma försökte komma upp och försöka klara av så mycket som möjligt själv. Hon ska dock inte ha pratat någonting då.
Enligt styvpappans mor ska Emma ha försökt prata runt och få information om vad som hänt vid ett par tillfällen. De ska då berättat för henne att de inte får säga någonting. De har istället pratat om vardagliga händelser.
• Är det någon som har försagt sig? frågar Fahlander.
– Inte som jag har hört, säger vittnet.

09.54

Advokaten ställer frågor om tidningarna som låg inne på ett bord i det skyddade boendet. 
• Hur vet du att Emma inte kunde komma åt tidningarna? frågar advokat Ekblad.
– För att de helt enkelt var klara på det hela att hon inte skulle få någon information, säger styvpappans far.
Försvarsadvokaten påpekar att vittnet i förhör berättat att Emma tidigare sökt information. Därefter har han inga fler frågor.
Nästa vittne är styvpappans mamma.

09.51

Styvpappans far berättar att när Emma ställt frågor har de fått berätta att de inte kan säga någonting, på grund av utredningen.
Någon information ska Emma inte kunna ha fått tag på varken i Uppsala eller i Västerås, enligt styvpappan. Själv har han sett tidningar men det ska Emma inte kunna haft möjlighet att göra.
– På det hemliga boendet fanns det datorer och tidningar, men inte så att Emma ska ha kunnat ta del av det, säger han.
Vittnet berättar att det fanns tidningar på ett rum i det hemliga boendet i något form av allrum. Vilka tidningar det var minns han inte, bara att det var dagstidningar.
.....
Målsägarbiträde Marie Fredborg har en fråga om kontakterna med styvpappan och Emma innan allt hände.
– Vi träffades vid jul bland annat. De var också och hälsade på någon kväll innan allt hände, säger styvpappans far.
Han beskriver förhållandet mellan styvpappan och Emmas barn som goda. Det hade varit positivit hela tiden, enligt vittnet.
– Han har visat mig och oss andra runt omkring att han tyckt om barnen väldigt mycket. Vi har också pratat om det. Jag har sagt att det är två underbara barn och att det fordras mycket från NN (styvpappan) för att ha det förhållandet.
• Och vad svarade han på det? frågar Marie Fredborg.
– Jag älskar henne.

09.44

Tydligen är dörren in till rättssalen trasig vilket vållar problem hela tiden när vittnena ska in och ut ur salen. Rättens ordförande säger att man får stå ut med det ett par dagar, då salen är helt nybyggd.
Nu har styvpappans far avlagt vittneseden, och även nu ställer åklagaren frågor om besöken som han gjort till Emma efter den 17 mars.
Styvpappans far uppger att han besökt Emma flera gånger från tiden hon legat i Uppsala.
– Även när hon låg nedsövd fick jag förhållningsorder om att inte berätta något om händelseförloppet, säger vittnet.
Han svarar kort och tydligt på åklagarens frågor och med ett bestämt "ja" när åklagaren ställer en sluten fråga.
– Det jag minns är att när min fru och jag besökte henne var det ett gemytligt trevligt besök. Vi pratade inte om annat än om att Emma vill komma upp ur sängen. Det var inga diskussioner om själva händelseförloppet. Emma vill komma upp och sätta sig i stolen, säger styvpappans far om ett av besöken.
Vittnet minns inte hur många gånger han besökt Emma i både Uppsala och vid det skyddade boendet i Västerås.
– Det var täta besök i Uppsala undan för undan, och även i Västerås, säger han.

09.37

Det hörs att han är bror till styvpappan för de har samma klara och höga stämma som hörs tydligt i rättsalen.
Även han är här för att få frågor om tiden efter morden då Emma låg på sjukhuset.
– Jag fick information dels av min bror och dels av säkerhetsvakterna på plats. Ingen information fick tas in i rummet, berättar styvpappans bror.
I Emmas rum fanns det andra personer berättar brodern som aldrig var ensam med Emma under besöket han var där. Det var när hon låg på det skyddade boendet.
– Det var något tryckt stämning. Det var lite konstlad stämning i rummet på grund av de intstruktioner som fanns. Mest ville hon åka därifrån och fick inte veta varför hon inte fick det. Hon ville åka hem, säger styvpappans bror.
Det diskuterades mest banala saker i rummet, som att det var en vacker vårdag när vittnet var där, berättar han.
Utanför fanns hela tiden vakter som såg till att fel personer inte kom in i rummet.
Varken målsägarbiträdena eller försvarsadvokaten hade frågor att ställa till styvpappans bror.

09.31

Försvarsadvokaten frågade även han om tröjan och Emmas farmor fick förtydliga att hon antog att om någon hade en tröja som var nedhasad över axlarna hade personen förmodligen tagit av sig något annat. Det var nämligen inte så varmt den 17 mars att man hade sådana kläder på sig.
Nu har i stället styvpappans bror tagit plats i rättssalen för att vittna. Även han väljer att avlägga vittnesed.

09.28

Emmas farmor har kallats som vittne och behöver inte heller avlägga vittnesed om hon inte vill, men det väljer hon att göra. Hon är också här för att svara på frågor om tiden efter att Emma vaknat upp.
– Jag träffade henne på det skyddade boendet, dagarna innan hon kom hem, säger Emmas farmor.
– Jag visste ju att man inte fick prata med henne om vad som hänt och att hon inte skulle ha tillgång till någon information. För övrigt träffade jag henne för att jag ville det som farmor, säger vittnet.
Emma ska ha varit lite frustrerad över att sitta så isolerad, utan teve och tidningar.
– Hela familjen var med på mötet och jag var inte själv med henne någon gång. Hon pratade vid något tillfälle med sina systrar om klädsel och hon nämnde att hon hade en tröja som var nedhasad över axlarna och jag reagerade över det, för den 17 mars var det inte så varmt så man hade det, säger Emmas farmor.
Om det var gärningsmannen som Emma menade skulle haft en sådan tröja kan vittnet inte minnas.

09.20

Försvarsadvokaten Per-Ingvar Ekblad frågar när det var som Emmas syster och sambon låg över på det skyddade boendet.
Han undrar även om polisen var med när Emma berättat om sina minnesbilder.
• Var polisen med hela tiden? frågar Ekblad.
– Ja, de fanns ju i närheten hela tiden.
Advokaten påpekar att styvpappan berättat att han varit ensam med Emma vid flera tillfällen, men tillägger att det inte är något man ska konfrontera vittnet om (som inte varit i salen under rättegången).

09.17

– Emma nämnde bland annat att NN (styvpappan) och hon hade barn ihop, säger systerns sambo när han beskriver vad Emma sagt om det namn som Emma pratat om.
– Hon frågade om barnen upprepande hela tiden. Vi fick ju säga att barnen inte fanns mer. Det var efter att läkarna hade berättat om det. Något annat fick vi inte säga, säger sambon.
Åklagaren fortsätter att ställa frågor för att klargöra hur Emmas minnesbilder ska ha utvecklats under tiden hon legat på sjukhus.
– Det är någonting med kindbenen, sa hon. Men hon hade svårt att kunna förklara, säger sambon.
– Jag åkte dit på en torsdag kväll, sen var jag där till söndagen. Det var då hon började minnas lite, fortsätter han.
– Jag tyckte det var så bra att hon hela tiden var avskärmad. Hennes minnesbilder är hennes egna. Vi har inte kunnat uppmuntra någonting. Man har bara kunnat svara på frågorna.

09.11

Rättegången fortsätter och dagens och veckans första vittne är Emmas systers sambo som är så nära de inblandade parterna att  han får välja om han vill avlägga vittnesed eller inte. Det vill han.
Detta innebär att han har sanningsplikt, oavsett om han är närstående till någon eller inte.
Åklagare Johan Fahlander inleder med att ställa frågor om tiden på det skyddade boendet och om sambon har besökt Emma där.
– Jag var där i Uppsala, på fredagen, men hon var nedsövd fortfarande, säger systerns sambo.
– Vi fick strikta order om att inte tala om något för henne. Om hon ställde några frågor fick vi inte besvara dem. Hon skulle själv prata.
Han berättar även om det fösta mötet när Emma vaknade för första gången. Han berättar att hon talade om den "13:e och 14:e". Det skulle vara de veckor som systern skulle passa Emmas barn när de skulle på semester.
Emma pratade också om ett namn ganska direkt, säger sambon. Det ska vara det namnet på den personen som presenterat sig för Emma den 17 mars, när morden skedde.