Nicole och hennes syster har planer på att åka in till stan för att träffa kompisar. De vet bara inte hur de ska ta sig dit. Bensinkontot är högt när man bor på landet.
- Vi kanske kan få skjuts dit, så behöver ni bara hämta? föreslår Nicole sina föräldrar.
Nicole bor i Öskevik i Bergslagen, med nio syskon, mamma Ingrid, som är förtidspensionär, och pappa Bambos, som pluggar. En riktig storfamilj som har gott om allt - "skor i hallen, ungar runt matbordet, diskussioner, värme, kärlek, omtanke" - men inte om pengar.
De är visserligen vana vid att vakta över varanda krona, men sen Ingrid blev allvarligt sjuk i leukemi för två år sen finns nästan inga pengar alls.
Att få fram en femtiolapp till en skolaktivitet kan i princip vara omöjligt.
- Jag skulle inte ens ställa frågan till mamma. Jag vill inte lägga ytterligare börda på hennes axlar. Om klasskompisarna ska åka snowboard eller slalom i Klacken-backen på friluftsdagen, då tänker jag ut en reservplan, säger Nicole.

Inga spontaninköp

Vi sitter i ett utetält, med Nicole och mamma Ingrid, och dricker saft. Vi har med oss en påse bullar, familjen Asprou kan inte göra några spontaninköp. Flera syskon blandar sig i skoldiskussionen. Alla har exempel på sånt som kostar pengar.
Parken Zoo i Eskilstuna: 175 kronor.
Bowla: 50 kronor.
Present till fröken: 40 kronor.
De minns alla friluftsdagar då de inte kunnat följa med på det "roliga" (kostsamma) alternativet, utan stannat i skolan och fördrivit tiden.
- Jag försöker att inte bry mig. Vi är flera i klassen som inte har pengar. Om jag stannar i skolan och spelar pingis en friluftsdag så får jag alltid sällskap, säger Nicole.
Mamma Ingrid suckar.
- Ja, du hör ju. Barnen tar på sig ett stort ansvar för ekonomin. Å ena sidan blir jag stolt över mina mogna barn. Å andra sidan tycker jag inte att svenska skolan ska bidra till att elever känner sig utanför.

Höja till 200 kronor

Terminen har just börjat, men redan har hurtiga föräldrar tagit initiativet till allehanda insamlingar.
- Vi samlar till en klassresa. Hittills har vi sparat 100 kronor per termin, men nu pratas det om att höja till 200 kronor. "Det är väl inte så mycket", sa någon klassmamma. Men för oss är det ju det. Om mamma skulle samla 200 kronor per termin och barn blir det jättemycket pengar, säger Nicole.
Skolavgifterna har retat henne sedan hon gick i första klass.
- När klasskompisarna pratar om Estlandsresan, då säger jag att jag inte orkar åka, eller att jag skulle komma efter i skolan om jag var borta i flera dagar. Det går inte att drömma om en utlandsresa, bara passet kostar ju 400 kronor, säger Nicole.
Det börjar bli kallt ute, och vi flyttar in. Ingrid är sur för att kaffebryggaren har gått sönder, men tror att hon lyckas laga den, hon är ju inte "typen som ger upp så lätt".

"Vårt hem är en loppis"

- En gång kom en käck klassförälder och sa att vi skulle skänka prylar till ungarnas loppis. Herregud, hela vårt hem är ju som i en loppis, här finns inget att ge bort, säger Ingrid.
Själv har hon för det mesta varit rak och sagt som det är:
"Sorry, men vi har inte råd".
- För mig som är tiobarnsmamma är det lättare. Det är värre för en fattig tvåbarns-förälder. Och det är inte bara de allra fattigaste som har svårt med avgifterna, det kan vara tufft även för "vanliga" familjer.

"Det är förnedrande"

Extra problematiskt är det när det är föräldrar som står för insamlingarna.
- Resultatet blir att man som fattig förälder ska behöva gå till en annan förälder, som inte omfattas av tystnadsplikten, och säga "Du, vi har inte råd med hundra kronor den här månaden". Det är förnedrande, och man vet inte hur mycket som sprids, säger Ingrid.
Nicole och hennes syster har löst dagens problem. De får lift in till stan av några kompisar.
- Vad vi ska göra där? Gå omkring bara. Och om någon kompis vill shoppa kan vi följa med som smakråd, säger Nicole.