Ärrad. Arben tillbringade sex veckor på sjukhus efter attacken i Borås då han blev skjuten och knivhuggen i vintras.. Foto: Christoffer Hjalmarsson
Ärrad. Arben tillbringade sex veckor på sjukhus efter attacken i Borås då han blev skjuten och knivhuggen i vintras..  Foto: Christoffer Hjalmarsson

När blodshämnden kom till Borås

Publicerad

SVERIGE/ALBANIEN. På nyårsafton skjuts 12-årige Arben i Borås.Den papperslöse pojken är offer för en blodsfejd som började i Albanien fjorton år tidigare.

Familjen gömmer sig i Sverige för att inte utvisas till ett land där de riskerar att dödas.

Klockan är strax före klockan 17 på nyårsafton. Knallar från fyrverkerier hörs redan över staden.

Arben och hans kusin promenerar mot familjens gömställe i Borås. Pojkarna är på väg mot en tunnel nära busshållplatsen Boda kyrka när den 12-årige kusinen skriker:

- Spring!

- Han vill skjuta dig!

En pistolbeväpnad man har gått ikapp och riktar vapnet mot Arben, som är den längre av pojkarna.

Arben springer mot Boda kyrka. I farten känner han metall skära in i ryggen.

Han ramlar under flykten. Gärningsmannen kommer fram, men pistolen hakar sig.

Arbens kusin kastar sig över halsen på skytten, en man i 25-årsåldern med skäggväxt och en reflexväst på sig. I kampen slås han med pistolen över huvudet så att magasinet ramlar ur.

Arben lyckas ta sig upp på fötter och står ansikte mot ansikte med mannen som attackerat honom.

- Vill du ha min mobil? frågar Arben.

Han svarar "ja". Arben ser mannen springa i väg och kasta telefonen. Men han kommer snabbt tillbaka.

 

Attacken är inte över.

 

Arben hittas nära kyrkan vid 16.45-tiden. Han förs med livshotande skador till lasarettet i Borås och sedan vidare till Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

Mordförsöket uppmärksammas stort på tv-nyheterna. Även Borås Tidning, Expressen, Aftonbladet, Svenska Dagbladet och nyhetsbyrån TT rapporterar om händelsen.

Mordförsöket får ännu större uppmärksamhet i Arbens hemland Albanien. Rikstidningen Gazeta Shqiptare och tv-kanalen News 24 intervjuar Arbens anhöriga och även den man som pekats ut för att ha beställt attacken.

 

 

En lång remsa kirurgtejp sitter fastklistrad över såret på magen. Arben Tafili, i dag 13, lyfter på tröjan och visar ärren i magen. Hans inre trasades sönder av de tre pistolkulorna. Levern, lungan, njuren, gallblåsan och tarmen skadades. Men inte nog med det.

Efter att ha kastat bort mobiltelefonen kom gärningsmannen tillbaka med en kniv i handen, för att göra slut på honom.

- Jag kunde inte springa. Jag hade för ont. Jag försökte gömma mig bakom några buskar men han kom och knivhögg mig i halsen, på vänstra sidan, säger Arben och visar såren i halsen.

- Jag trodde att jag skulle dö. Men jag försökte kämpa.

 

 

I journalen från Astrid Lindgrens barnsjukhus skriver läkaren att pojken hade "multipla sårskador" i halsen och bröstkorgsväggen. Arben Tafili vårdades sex veckor på sjukhus, men överlevde.

Det är april 2014, drygt tre månader har gått sedan mordförsöket. Vi har stämt träff med familjen Tafili någonstans i Västsverige. De vill inte att vi kommer till dem. De är rädda för att röja sitt gömställe och dessutom vet de ännu inte om de kan lita på oss.

 

Tio år på flykt i Europa, tre av de åren som asylsökande och sedan gömda som papperslösa i Sverige, har satt sina spår.

 

- Vad bär våra barn för skuld? De vet inte ens vad blodshämnd är, säger Arbens far.

Den gamla röda Mercedesen skumpar fram på landsvägarna i norra Albanien. Vi är på väg till staden Shkoder i norra Albanien. Snöklädda alptoppar omger regionen. Här levde familjen Tafili, innan de flydde Albanien och slutligen sökte asyl i Sverige 2011.

Vid ratten sitter Zef Dani, en kedjerökande äldre farbror med djupa fåror i ansiktet. Han är en respektingivande person med goda kontakter i staden. Zef Dani vet det mesta om pågående blodsfejder i trakten, då han engagerat sig för att få stopp på dem och ofta medlar mellan trätande familjer.

 

 

När vi ber Zef Dani skjutsa oss till huset där familjen Tafili tidigare bodde vägrar han.

- Jag kör er inte dit. Det är för farligt.

Som medlare vet Zef Dani riskerna med blodsfejder. Han vet också av egen erfarenhet eftersom hans bror mördades 1998.

I stället för att hämnas blodet fattade han ett svårt beslut - att förlåta.

- Det är mer heder i att kunna förlåta, säger han.

 

 

Flera internationella rapporter konstaterar att blodsfejderna blivit vanligare och både EU och FN har ställt krav på att Albanien ska lägga fram en handlingsplan för att stoppa fejderna. Någon tillförlitlig statistik över dödssiffran finns inte, men en som ständigt återkommer är runt 3 000 mördade - sedan 1991. Det var då som fejderna ökade dramatiskt igen, när den brutala kommunistregimen kollapsade. Rättsväsendet fungerade inte, korruptionen växte, konflikter uppstod över tillgångar som tidigare nationaliserats. Människor tog lagen i egna händer och åberopade de traditionella seder som sammanställdes i en lagsamling, kanun, redan på 1400-talet.

Kanun har på många sätt goda syften, anser många albaner. En av de viktigaste artiklarna är "besa", som betyder löfte, och säger att en alban ska bemöta gäster med respekt i ditt hem, även om de är dina fiender. Besa är så starkt förankrat att albanerna under andra världskriget räddade mellan 600 och 1 800 judar från nazisterna, för att de gett sitt löfte om skydd.

Det mest kontroversiella kapitlet i kanun tar upp blodshämnd, gjakmarrje, som enligt seden ger en familj rätt att utföra mord om någon i familjen förolämpas allvarligt eller dödas.

 

 

Offrets familj har då två val för att återta sin heder, enligt den gamla seden. Att hämnas och inleda en blodsfejd som kan pågå i generationer. Eller att förlåta.

 

 

I framför allt norra Albanien följs fortfarande de traditionella reglerna av en del av befolkningen. En statlig utredning har hittills kartlagt hundra familjer i fejder i Shkoder, varav 20 av dem lever isolerade, enligt Albi Serani, talesperson för riksåklagarämbetet i Albanien. Men Luan Harusha, borgmästare för området Rrethina i Shkoder, där familjen Tafilis fiender är från, hävdar att så många som 80 barnfamiljer lever isolerade av rädsla för hämnd.

- Barnen vågar inte gå till skolan. De kan inte leka som andra barn utomhus. När vi har kommit med mat har det hänt att några barn inte har vetat vad äpple eller apelsin är. De känner inte igen frukterna för ingen i familjen kan jobba på grund av fejden och de har aldrig sett frukter, säger Luan Harusha.

Han är väl bekant med familjen Tafilis blodsfejd. Konflikten började i augusti 2000 när Admir Tafilis far, som var anklagad för mord i en konflikt om fiske, sköts ihjäl vid sitt hem i en skottväxling med poliser. Den som ledde insatsen var Prel Pjetrushi, då krimchef på orten. Vid skottväxlingen dödades även en polischef, som Admirs far och bror fått skulden för.

 

 

Familjen Tafili har anklagat Pjetrushi för att ha skjutit fadern medvetet, efter att han gett upp och haft händerna i luften. Det har dock aldrig utretts vilken polis som sköt ihjäl pappan.

Några månader senare såg Admir Tafili sin måltavla. Han var redo att utkräva hämnd.

Fejden har genom åren är fått mycket uppmärksamhet i albanska medier. Efter mordförsöket på tolvårige Arben Tafili intervjuades familjen Prel Pjetrushi i ett rikstäckande News 24, ett nyhetsprogram i albansk tv och i tidningen Gazeta Shqiptare. Han förklarade att hans familj inte hade något att göra med händelsen på nyårsaftonen i Borås.

- Jag vill offentligt säga att medlemmar av min familj aldrig skulle åka till Sverige för att skjuta kvinnor och barn, sa han via Skype från utlandet, där han lever nu med familjen.

Journalisten Klodiana Lala på tidningen Gazeta Shqipare intervjuade båda parterna i de stridande familjerna.

- Det finns blodsfejder som inte går att stoppa med försoning. Det här är en sådan. Konflikten är ett öppet sår och måste behandlas med stor respekt. Man måste ta hänsyn till albansk mentalitet, och inte utgå från svensk realitet.

 

 

Efter att ha blivit visiterade två gånger och passerat en metalldetektor släpps vi in i besöksrummet på "302", ett högsäkerhetsfängelse i Tirana.

Vi här är för att träffa dubbelmördaren Admir Tafili - Arben Tafilis farbror som avtjänar livstid för dubbelmord och mordförsök. Han berättar detaljerat om blodsfejden som började 2000 och fick konsekvenser för hans 12-årige brorson i Borås.

Han återvände från Schweiz direkt efter nyheten om tragedin i familjen. Pappan var ihjälskjuten och brodern fängslad för medhjälp till mordet på krimchefen. Men Prel Pjetrushi, som enligt familjen Tafili mördat fadern, blev befordrad till polischef.

- Jag kunde inte acceptera att min pappas mördare kunde komma undan, säger Admir Tafili i besöksrummet.

Han skrev brev till politiker och myndigheter. Krävde en utredning mot polisen och i synnerhet Pjetrushi. Ingen reagerade. I december ville han hämnas, enligt kanun.

- Jag sköt 60 skott mot Prel Pjetrushi, säger han.

Nio kulor träffade. Men polischefen överlevde mirakulöst. Några månader senare detonerade en bomb utanför hans fönster. Han fick splitterskador och kunde inte se på flera månader. I hemmet fanns även hans gravida hustru, barn, mor och andra i familjen, alla som i dag gömmer sig i Sverige.

 

 

Efter mordförsöket flydde polischefen till utlandet, till USA enligt källor. Sommaren 2011 lyckades både Admir Tafili och hans fängslade bror få permission för att hälsa på sin sjuka mor. Samtidigt som de fått reda på att polischefen återvänt till Albanien på semester.

Admir Tafili återvände inte från permissionen. Han ringde upp Prel Pjetrushi och krävde att han skulle säga sanningen. Annars skulle han döda den äldre av hans bröder. Polischefen vägrade, enligt Admir Tafili. Så han dödade två av bröderna.

- Den yngre brodern lyfte en pistol när jag ställde mig framför bilen. Jag sköt honom med pistolen först. Han hann inte skjuta. Sen sköt jag den andra.

Han säger att det var ett misstag att skjuta den yngre.

- Båda dog för sin brors misstag.

Det var inte aktuellt att låta staten sköta rättvisan.

- Jag har använt kanun efter att jag försökt ta hjälp av staten. Staten gjorde ingenting. Om det fanns ett fungerande rättsväsende i Albanien skulle kanun inte behövas. Den skyldige skulle dömas och sen skulle det vara över. Det som sker nu är katastrof, säger Admir Tafili.

En månad innan mordförsöket på brorsonen i Borås lyckades Admir Tafili smuggla in två pistoler och fyra Kalasjnikovs till sin cell. Han hotade sig ut i frihet. Rymningen berodde enligt honom på att han fått veta att familjen Pjetrushi spårat familjens gömställe i Sverige och anlitat en torped.

- Jag berättade för myndigheterna i Albanien om kontraktet. Men min brorson kunde ändå bli skjuten, säger han.

Tafilis frihet blev inte långvarig. Han greps snabbt.

- Hur jag fick in alla vapen? Det här är Albanien! Om jag kan få in sex vapen i fängelset, säg då hur staten i Albanien ska kunna skydda min familj när de är där ute?

Vi får till slut kontakt med Prel Pjetrushi via Facebook. Han förnekar återigen att han är inblandad i mordförsöket på pojken.

"Admir Tafili var en eftersökt kriminell efter att han skadat mig och mördat mina bröder. Han och hans familj anklagar mig för allt. Admir Tafili är i blodsfejd med fyra familjer för morden som hans far har begått".

När jag skriver att familjen Tafili fruktar för sina liv på grund av blodsfejden, om de återvänder till Albanien, svarar han:

"Vi är inte en kriminell familj som familjen Tafili".

Han vägrar svara på frågan om han vill försonas.

 

 

Nästan alla asylansökningar från Albanien som handlar om blodsfejd, får negativt besked från Migrationsverket i första skedet och sedan från Migrationsdomstolen.

Grundinställningen hos Migrationsverket är att skydd mot blodshämnd är hemlandets myndigheters ansvar. Detta trots att verket i en egen rapport från 2013 konstaterar att antalet fejder ökat under 1990-talet.

I Sverige gömmer sig familjen Tafili med hjälp av svenska familjer som förstår deras situation.

Familjen säger att de riskerar att dödas om de återvänder till Albanien. Ändå har domstolen beslutat att samtliga i familjen ska utvisas. För tillfället är endast utvisningen uppskjuten för Arben, hans föräldrar och två syskon.

Två familjer med nästan identisk bakgrund har dock fått uppehållstillstånd.

- Det är bedrövligt ärligt talat. Det är sällan jag presenterat så fullödigt material. jag har tänkt på varenda liten glipa, men jag har ändå blivit överkörd, säger familjens advokat Fredrik Almer.

När vi träffas vädjar familjen till migrationsdomstolen att göra en ny bedömning av deras fall, att inse allvaret med blodsfejder. Och inte bara ta för givet att albanska myndigheter ska kunna skydda dem.

Arben och kusinen som räddade honom på nyårsafton lever nu på skilda adresser. De vågar bara visas utomhus dagtid, i sällskap av vuxna, av rädsla för att skytten ska återvända.

 

 

Arbens blick letar alltid efter det där ansiktet.

- Jag vet inte om någon kommer att skjuta mig igen, säger han.

När han väl vistas utomhus talar han enbart svenska, för att inte få frågor om sin bakgrund som kan identifiera honom.

Polisutredningen om mordförsöket står still. Polisen uppger att man jobbar vidare med olika spår, varav ett är blodshämnd.

- Såna här fall är väldigt svåra, säger Thomas Ahlstrand, vice chef på internationella åklagarkammaren i Göteborg och den som leder utredningen.

Enligt Admir Tafili befinner sig gärningsmannen i Albanien. Källor i Sverige säger att en person med rötterna i Shkoder har pekats ut som skytten i polisförhör.

Att återvända dit vore som att vänta på ett dödsstraff, säger Arbens far, farmor och andra i familjen som tänker fortsätta gömma sig i Sverige.

Kommunchefen Luan Harusha säger rakt ut att de inte kan komma tillbaka till Shkoder.

- Jag kan inte garantera deras säkerhet. Inte premiärministern heller. Då skulle vi behöva ha en polis vid varje hus. Dygnet runt.

 

Arben heter egentligen något annat

De fick stanna

Ett par från Albanien och deras två söner ansökte i december 2010 om uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige. Familjen är i blodsfejd med en släkting sedan 1945 på grund av egendom. Två män i släkten har redan dödats och andra skadats. Migrationsverket ville utvisa familjen med motiveringen att blodsfejder kan lösas genom medling och att albansk polis kan erbjuda skydd. Förvaltningsrätten i Göteborg beviljade uppehållstillstånd genom att hänvisa till internationella rapporter där det konstateras att myndigheterna i landet saknar förmåga att ingripa i blodsfejder.

 

En 38-årig lärare från Kruja i norra Albanien nekades uppehålls- och arbetstillstånd av Migrationsverket. 1997 hamnade mannens kusin i ungdomsbråk - och skadesköt en man i benet. Eftersom läraren hade bättre anseende i byn, tog han på sig skulden, med hopp om att kunna lösa tvisten. Istället blev han vid flera tillfällen hotad. Därför flydde han landet år 2006. Han ansåg sig vara dödsdömd vid ett återvändande. Migrationsdomstolen tog hänsyn till flera internationella rapporter där det framgår att albanska regeringen endast kan erbjuda medborgare i blodsfejder ett begränsat och marginellt skydd. Domstolen beviljade därför uppehållstillstånd.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Expressens app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag