Den 26 mars 2015 meddelade åklagaren Brice Robin att han kunde bekräfta att planets andrepilot Andreas Lubitz (bilden) kraschat Airbus-planet medvetet och tagit med sig samtliga ombord i döden. Foto: Getty Images
Den 26 mars 2015 meddelade åklagaren Brice Robin att han kunde bekräfta att planets andrepilot Andreas Lubitz (bilden) kraschat Airbus-planet medvetet och tagit med sig samtliga ombord i döden. Foto: Getty Images
Planet som kraschade i de franska Alperna tillhörde flygbolaget Germanwings. Foto: Picturematt/Rex
Planet som kraschade i de franska Alperna tillhörde flygbolaget Germanwings. Foto: Picturematt/Rex
Rester efter flygplanet, som kraschade den 24 mars förra året. Foto: Sebastien Nogier / Epa / Tt
Rester efter flygplanet, som kraschade den 24 mars förra året. Foto: Sebastien Nogier / Epa / Tt

Mysteriet bakom skräckens flight

Publicerad

LONDON. 149 personer dödades när Germanwings flight 9525 kraschade rakt in i berget.

Nu kommer svaren i utredningen om dödsmysteriet.

Den 6 mars publicerade tyska Bild piloten Andreas Lubitz sista mejl.

"Jag är rädd för att bli blind och jag kan inte få denna möjlighet ur mitt huvud", skrev han bland annat.

Här är berättelsen om Lubitz och mardrömmens flight.

Flygkraschen i de franska Alperna 24 mars 2015 var inte som andra flygtragedier. Det började visserligen på samma sätt som det oftast gör: Först rapporter om att ett flygplan, i det här fallet en 24 år gammal Airbus A320, försvunnit från radarn. Sedan en bekräftelse från myndigheterna om att något faktiskt har hänt. Chock och oro. Och ovisshet – finns det överlevande?

Samma sak inträffade den här tisdagen, 24 mars 2015.

Ett plan på väg från El Prat-flygplatsen i Barcelona till Dusseldorf hade försvunnit från radarn strax efter att ha styrt in över Frankrike. Räddningsmanskap inledde snabbt sin operation i den eländiga terrängen. De flögs upp mellan bergtopparna med helikoptrar och skulle snart komma tillbaka med fasansfulla vittnesmål. Delar av planet låg utspridda i området. Registreringsnumret från planet gick att urskilja på en av bitarna. Det framgick att det var tyskt.

Det som skilde den här kraschen från andra var uppgifterna som snart skulle komma från franska åklagare. På morgonen, två dagar efter kraschen, hade anhöriga anlänt till Marseille för att träffa de franska myndigheterna.

De fick veta först.

Sedan släpptes de uppseendeväckande uppgifterna även till allmänheten.

Möttes av rökpelare

När ett räddningsteam sänktes ner med helikoptern över bergsrevan utanför Seynes les Alps möttes de av rökpelare. Eldslågor flammade fortfarande i terrängen. Det hade inte gått mer än tjugo minuter sedan larmsamtalet kommit, som gjorde att de nu var där. En av räddningsarbetarna, Jean-Sébastien Beaud, berättar i en intervju med GQ Magazine om synen han mötte: En bröstkorg, skor, resväskor, säten och avslitna händer och fötter. Han såg också vad som skulle visa sig vara en av de två "svarta lådorna”, den med inspelningen från cockpit.

Detta är känt om planets sista minuter

10.01: Planet lämnar flygplatsen i Barcelona.

10.02.54: Autopiloten tar över, inställd på "STIG".

10.12.15: Någon ur kabinpersonalen kommer in i cockpit och talar med kaptenen och andrepiloten om stoppet i Barcelona.

10.15.53: Kapten och andrepilot lämnas ensamma, men fortsätter samtalet om avfärden från Barcelona. De var därefter i kontakt med radarcentralen i Marseille.

10.30.00: Kaptenen är på nytt i kontakt med radarcentralen och bekräftar att de fått klart att flyga direkt på en särskild IRMAR-punkt.

10.30.24: Kaptenen lämnar cockpit.

10.30.53: Andreas Lubitz ställer om autopiloten och ändrar planets höjd till 100 fot.

10.34.31: Kaptenen är tillbaka och ringer på dörren till cockpit.

10.39.30: Våldsamma slag hörs mot dörren när kaptenen till slut försöker slå sig in.

10.40.41: De första varningslarmen ljuder.

10.40.56: En så kallad "Master Caution"-signal ljuder.

10.41.00: En "Master Warning"signal hörs.

10.41.06: Inspelningen avbryts.

– Man hör så ofta om hur de letar i tre eller fyra dagar efter lådan och den här hittades efter mindre än en halvtimme. Det var en hel del tur, säger Beaud i intervjun med GQ.

I lådan fanns just svar som skulle göra den här kraschen till något utöver det vanliga. Jean-Sébastien Beaud meddelade sina kolleger att han hittat inspelningsutrustningen och inom några timmar var den ena svarta lådan på väg att undersökas av tekniska experter i Paris. Deras uppdrag var tydligt och viktigt: att få fram vad som sagts och gjorts i cockpit minuterna innan alla dödades.

Klockan 11.50 26 mars meddelade åklagaren Brice Robin att han kunde bekräfta att planets andrepilot Andreas Lubitz kraschat Airbus-planet medvetet och tagit med sig samtliga ombord i döden. Det som alla först trodde var en olycka var sannolikt något helt annat. Brice Robin hänvisade till inspelningen från cockpit och uppgav:

– Det var en medveten handling att förstöra planet. Av allt att döma har andrepiloten andats helt normalt. Han sa absolut ingenting efter att kaptenen lämnat cockpit, sa åklagaren vid en presskonferens.

Uppgifterna var nästan för osannolika för att stämma.

Men det gjorde de.

Förödelse efter kraschen förra året.

 

Flight 9525 skulle ha lyft klockan 9.35 med destination Düsseldorf. Planet var nästan fullbokat, bara tre säten skulle stå tomma. Boardingen inleddes utan problem, men i cockpit visste kaptenen – 36-årige Patrick Sondenheimer och 27-årige andrepiloten Andreas Lubitz – att de skulle bli sena. De fick klartecken att starta när klockan nästan var 10. Passagerarna väntade otåligt i kabinen. Strax efter att Barcelona försvann under planet satte männen i cockpit direkt kurs ut över Medelhavet.

– Under de första 20 minuterna var de två piloternas konversation helt normal. Det var till och med vad man skulle kunna kalla för skämtsam. Som vanliga piloter, på en vanlig flygning. Inget stack ut, berättade Brice Robin för medierna.

När Sondenheimer under flygningen lämnade cockpit för att gå på toaletten skulle han aldrig lyckas ta sig in till kontrollerna igen. Klockan 10.30 låste Lubitz dörren till cockpit inifrån.

– Det är jag! skrek kaptenen från andra sidan dörren när han var tillbaka från toaletten.

Inget hände, dörren öppnades inte. Piloten stod med ansiktet mot dörrens kamera för att hans kollega skulle se honom.

– För guds skull, öppna dörren!

Flygledare hade redan upptäckt att något var fel. Planet föll i höjd och de fick inget svar på sina anrop till cockpit. De försökte via nödfrekvensen, men förgäves. Lubitz hade ställt in autopiloten på att gå från 38 000 fot till 100 fot. Klockan 10.34 hördes ett larm om att planet sjunker kraftigt. På ljudinspelningen hördes slag mot dörren, som tolkats som kaptenens desperata försök att ta sig in.

Kaptenens vädjande skrik fortsätter in i det sista, innan planet med våldsam fart styrs rakt in i berget.

Klockan 10.52 meddelar flygbolaget att man utredde uppgifter om en incident.

 

De franska utredarna ska i dagarna komma med sin slutliga rapport om olyckan. Mycket är dock redan känt – bland annat om andrepilotens komplicerade förflutna, präglat av depressioner och tabletter.

Inför årsdagen har nya uppgifter kommit ut om ett sista mejl som Lubitz ska ha skickat innan han satte sin plan i verket. I mejlet, daterat den 10 mars 2015, skrev han om sin depression och rädslan och ångesten för att bli blind. Mejlet skickades till en läkare två veckor innan kraschen.

“Jag är rädd för att bli blind och jag kan inte få denna möjlighet ur mitt huvud. Om det inte vore för ögonen skulle allt vara bra”, skrev Lubitz i mejlet som den tyska tidningen Bild refererar till.

De nya uppgifterna pekar ännu en gång på att Lubitz led av svår depression i samband med kraschen. Enligt Bild tog han den högsta dosen av Mirtazapine, en antidepressiv medicin som även används för att få patienten att sova.

“Jag vet att jag behöver, trots den svåra situationen, att få mer sömn och att minska stressen”, skrev Lubitz i mejlet enligt Bild.

Den tyska tidningen uppger också att en psykiatriker, som behandlat Lubitz, sade till polisen när utredarna tog kontakt två dagar efter kraschen:

– Säg inte att han har flugit ett flygplan.

 

2009 hade Lubitz drömmar om att bli pilot varit nära att gå om intet, efter att han tvingats avbryta sin pilotutbildning. Lubitz hade flyttat till Bremen, men började klaga över att han kände sig ensam och hade svårigheter att sova i sin nya lägenhet.

I en dagbok i sin dator skrev han bland annat:

“Jag ser hur världen passerar förbi. Att hoppa från en klippa är enda vägen ut”.

Självmordstankarna stoppade dock inte arbetsgivaren Lufthansa från att låta honom fullfölja utbildningen. Lubitz hade fått behandling, bland annat genom medicin, hypnos och avslappningsövningar och läkaren bedömde att Lubitz kunde fortsätta sin utbildning.

Nationaliteterna ombord

■ Tyskland: 72

■ Spanien: 51

■ Argentina: 3

■ Kazakstan: 3

■ Storbritannien: 3

■ USA: 3

■ Australien: 2

■ Colombia: 2

■ Iran: 2

■ Japan: 2

■ Mexiko: 2

■ Marocko: 2

■ Venezuela 2

■ Belgien: 1

■ Chile: 1

■ Danmark: 1

■ Israel: 1

■ Holland: 1

I september förra året kom nya detaljer fram kring hur Lubitz tillstånd varit i anslutning till kraschen. Det avslöjades att han stått under behandling i flera månader inför kraschen.

Lubitz uppgavs ha blivit sämre i samband med att han sökte hjälp för sin syn i december 2014. Läkaren som undersökte honom kunde dock inte hitta något fel, vilket Lubitz protesterade mot. Han klagade på att han bara hade 30 procents syn samt att han plågades av ett ständigt starkt ljussken. Ett dussintal ögonspecialister undersökte honom under ett par veckor – men ingen kunde hitta något fel på honom.

I stället för ögonproblemen rekommenderades han att söka hjälp för psykiska problem, stress och sömnproblem. Han fick diagnosen depression av en psykiatriker, som skrev ut Mirtazapine.

I februari 2015 fick han nästa diagnos: hypokondrisk störning.

Totalt träffade Andreas Lubitz 41 läkare under fem år och sju läkare undersökte honom bara den sista månaden inför kraschen, enligt vad den franske åklagaren Brice Robin tidigare bekräftat.

Bland uppgifterna som senare kommit fram finns också att Lubitz bara sov tre timmar per natt och hade recept på starka antidepressiva mediciner och lugnande medel mellan sidorna i sin dagbok.

Ett mystiskt dokument hittades också, daterat 22 mars. På pappret stod det “Decision day” - och “BCN”, flygplatskoden för Barcelona. Om dateringen stämde skulle det ha skrivits två dagar innan Andreas Lubitz kraschade planet mot berget.

Lubitz hade också skrivit ner instruktioner i ett livstestamente, som sade att han inte ville hållas vid liv om han blev oförmögen att ta hand om sig själv. Han ville dö om han skulle bli döv eller blind, skrev han också.

När tyska utredare tog sig in i pilotens hem i Montabaur skulle de hitta de första bevisen för att något var fel. Piloten hade rivit sönder sjukintyg från sin läkare, som innebar att han inte skulle flyga. Han var sjukskriven när Germanwings-planet flög ner till Barcelona för att vända tillbaka mot Tyskland igen.

Men läkarens instruktioner var inget Lubitz hade brytt sig om.

 

Ombord på planet fanns flest tyskar och spanjorer, men där var också passagerare från en rad andra länder. Många reste ensamma och hade familjer som väntade på dem. Flera anhöriga har i intervjuer berättat hur de fortfarande lider svårt av sin sorg – inte minst eftersom alla frågor ännu inte fått ett svar. Och i vissa fall har familjerna inte ens fått tillbaka kvarlevorna efter sina nära och kära.

Sharon Matthews från Wolverhampton i England förlorade sin make Martyn, som var på väg hem från en jobbresa i Spanien. Han var en av de första att gå ombord på planet den morgonen och tog ett av sätena längst fram.

– Jag är en förkrossad kvinna som fortfarande väntar på att min man ska komma hem, säger hustrun till Daily Mirror.

Den tyska orten Haltern am See förlorade flera av sina barn i flygkraschen. De hade varit i Spanien på ett utbyte med elever vid en skola norr om Barcelona.

Trots att elevernas äventyr slutade i tragedi har skolan bestämt att traditionen ska fortsätta. I tisdags flög 23 elever från Joseph König-gymnasiet till Barcelona, precis som kamraterna som aldrig kom hem hade gjort för ett år sedan.

Men eleverna slapp åka från samma flygplats och flög i stället från Köln.

– Den här resan kommer ge oss möjlighet att återgå till det normala, säger rektorn Ulrich Wessel till tyska Rheinische Post.

TILLÄGG/Detta är känt om planets sista minuter

10.01: Planet lämnar flygplatsen i Barcelona.

10.02.54: Autopiloten tar över, inställd på "STIG".

10.12.15: Någon ur kabinpersonalen kommer in i cockpit och talar med kaptenen och andrepiloten om stoppet i Barcelona.

10.15.53: Kapten och andrepilot lämnas ensamma, men fortsätter samtalet om avfärden från Barcelona. De var därefter i kontakt med radarcentralen i Marseille.

10.30.00: Kaptenen är på nytt i kontakt med radarcentralen och bekräftar att de fått klart att flyga direkt på en särskild IRMAR-punkt.

10.30.24: Kaptenen lämnar cockpit.

10.30.53: Andreas Lubitz ställer om autopiloten och ändrar planets höjd till 100 fot.

10.34.31: Kaptenen är tillbaka och ringer på dörren till cockpit.

10.39.30: Våldsamma slag hörs mot dörren när kaptenen till slut försöker slå sig in. 10.40.41 De första varningslarmen ljuder.

10.40.56: En så kallad "Master Caution"-signal ljuder.

10.41.00: En "Master Warning"signal hörs.

10.41.06: Inspelningen avbryts.

TILLÄGG/Nationaliteterna ombord

■ Tyskland: 72

■ Spanien: 51

■ Argentina: 3

■ Kazakstan: 3

■ Storbritannien: 3

■ USA: 3

■ Australien: 2

■ Colombia: 2

■ Iran: 2

■ Japan: 2

■ Mexiko: 2

■ Marocko: 2

■ Venezuela 2

■ Belgien: 1

■ Chile: 1

■ Danmark: 1

■ Israel: 1

■ Holland: 1

Tomas Kvarnkullen
Tomas Kvarnkullen

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida