Jag tänkte avliva några myter om det virtuella nätverket
Second Life. SL har hyllats och sågats i omgångar sedan starten 2003. I våras var uppmärksamheten enorm i Sverige, när många företag och institutioner bestämde sig för att logga in och köpa mark och bygga hus.
Svenska institutet har upprättat en ambassad i SL, invigd av utrikesminister Carl Bildt, alltid uppkopplad.
Men även om mediahajpen lagt sig fortsätter livet i Second Life. 3D-världen växer snabbt, kanske för snabbt. Flera hundra nya regioner tillkommer varje månad, och det skulle ta ett helt liv att besöka de 9 988 öar som hittills har skapats.
Nyheten om att Google testar en egen version av Second Life på ett universitet i Arizona bekräftar utvecklingen – att mjukvaruföretagen tror på det här och tänker fortsätta att utveckla 3D-världen.
Men hur var det med myterna?
Myt nummer ett säger att SL är tomt på folk. Det är som att säga Sverige är öde bara för att man inte ser någon på lilla torget i Alingsås 03.48 en måndagsnatt.
Just den här gången när jag loggar in är det 39 081 personer runtom i världen som är inne samtidigt, och siffran
ligger ständigt, dygnet runt, på mellan 30 000 och 50 000 inloggade.

Avatarerna går att se som gröna prickar på en karta, som funkar nästan som Google Earth, och jag kan nå varenda en av dessa nya bekantskaper med några musklick.
Vill man möta folk från hela världen är det med andra ord väldigt enkelt. Våga gå fram och prata! Vill du utforska i fred går det lika bra, för tomma regioner finns alltid.
Man bör undvika ställen där de gröna prickarna är flest, som Money Island och Hippie Pay. Där finns en massa tråkiga typer som låter sin dator stå på för att dra in lite pengar på att ”campa” eller svara på marknadsundersökningar.
Myt nummer två är att det inte finns någonting att göra på SL. Det är riktigt att man inte behöver peppra motståndare fulla med bly bakom varje gathörn. Men för den kreative avataren finns hur mycket som helst att uträtta och utforska. Det gäller bara att lära sig.
Det sägs att det pågår en massa cybersex, men då måste man leta. Det finns exotiska resmål, bibliotek, konstmuseer, nattklubbar, livemusik. Artister som Justin Timberlake och 50 cent har nyligen framträtt i SL, Madonna och U2 tidigare, och Oasis förhandsvisar just nu en konsert-dvd endast i SL och på My Space.
Nyligen meddelade amerikanska tv-bolaget HBO att de köpt en tv-serie som utspelar sig inne i Second Life, med avatarer i rollerna.
Konkurrerande CBS låter, i nya omgången av ”CSI: New York”, en mördare försvinna in i SL. Tanke är att alla avatarer i Second Life ska hjälpa till och lösa fallet.

Alla användare av Second Life kan skapa och utveckla sina egna avatarer, byggnader, leksaker och rörelser med hjälp av verktyg för 3D-modellering, som finns inbyggt. Det är en värld i ständig förvandling. Jag har, otroligt nog, lärt mig bygga virtuella hus.
Men vad ska vi ha det till? Svaret på den frågan är en motfråga: Var det inte så tvivlarna sa när internet var en bebis som tog sina första vacklande steg ut i världen?
Att Second Life och liknande världar är en bra plattform för utveckling på flera nivåer är jag övertygad om, men vart alltihop tar vägen är givetvis svårt att säga. Jag vet bara att jag vill vara med.