Hon lade en röd nejlika på minnesplatsen nere på en perrong på tunnelbanestationen Lubjanka. Där sprängde den första av de två kvinnliga självmordsbombarna sig själv och dödade drygt 23 människor.
40 minuter senare slog den andra kvinnliga självmordsbombaren till vid Park Kultury. Hennes bomb krävde 15 dödsoffer. Totalt skadades mer än hundra människor.
Gatorna i Moskvas centrum var i går kväll nästan tomma. Det var mycket mindre bilar än vanligt.
De två kvinnliga självmordsbombarna tros vara så kallade "svarta änkor". Enligt vittnen väntade de på de två stationerna och sprängde sina bomber när tågen körde in och öppnade sina dörrar.
Bilder från stationerna visar en total förstörelse, med kroppar som ligger överallt.
- Jag hörde en explosion, vände på huvudet och det var rök överallt. Människor sprang skrikande mot utgångarna, berättade Valentin Popov, 19, som befanns sig på stationen Park Kultury, för AP.

"Jag blev helt chockad"

Elektrikern Pavel Y Movikov, 25, evakuerades från stationen Park Kultury 15 minuter efter explosionen.
- Det luktade bränt gummi. Jag såg blod, och jag såg blodiga kläder på marken. Det var så hemskt, berättade han för New York Times.
Studenten Kirill Gribov åkte med ett tåg som kom till stationen Park Kultury samtidigt som självmordsbombaren sprängde sig i luften på andra sidan plattformen. Han beskriver att explosionen var så våldsam att människorna blev bedövade.
- En del människor var panikslagna, andra stod stilla, men alla lyckades vi på något sätt ta oss ut från stationen.
Svenske Henrik Svensson, 28, som arbetar i Moskva tar tunnelbanan till jobbet varje dag. Han tog tåget från stationen som ligger före Lubljankastationen, bara minuter efter explosionen.
- Jag blev helt chockad. Jag hade ju inte märkt av någonting. Jag känner mig fortfarande lite skakig, säger han.
Nyheten om attentatet spred sig snabbt. Johan Ström som är chef för cateringanläggningen på Sjeremetievos internationella flygplats berättar att många var chockade.
- Vi är 1200 anställda så många kan ha anhöriga som har drabbats, säger han.

"Det finns inga garantier"

Många människor hade i går kväll kommit till minnesplatserna på perronger nere under jorden. Jelena Ostapenko var en av dem jag träffade. Hon lade en röd nejlika på perrongen på stationen Lubjanka, som ligger under torget där säkerhetstjänsten FSB har sitt högkvarter.
- Min bästa väninna åker varje morgon härifrån till högskolan där vi studerar. I morse försov hon sig. Hon hade en skyddsängel som räddade henne.
Perrongen var full av människor med blommor och ljus. Många grät. Flera hade förlorat vänner.
- Nu är jag rädd för att åka tunnelbana, sa studentskan Jelena. Jag tog mig hit med tunnelbana och jag klarade det genom att jag hade sällskap av en vän.
Tatjana, en medelålders kvinna, hade kommit till minnesplatsen vid stationen Park Kultury.
Hon berättade förtvivlad för mig att hon förlorat sin bästa väninna Ljudmila.
- Det är hemskt att oskyldiga människor ska dö. Det har blivit hemskt att leva. Det finns inga garantier för att man ska överleva nästa dag.