Jordskalvet på Haiti kräver fortfarande sina döda, trots att över två veckor gått sedan marken skakade och husen föll. Morina Charles, 29, blev ännu ett offer, även om hon klarade sig helskinnad ut ur huset hon delade med sin make Gethrao i Port-au-Prince.
Men den höggravida Morina såg hemmet kollapsa över sin make Gethrao och för några förfärliga ögonblick trodde hon att hon mist honom.
- Jag hörde henne skrika: Herregud, herregud! berättar Gethrao när vi träffas framför Community Hospital of Haiti.

Huvudet svällde upp

För det var inte Gethrao som dog i skalvet. Det är i stället hustrun som ligger på marken härintill, insvept i en vit säck.
- Hon blev så chockad över skalvet och min förmodade död att hon drabbades av eklampsi, fortsätter Gethrao som före jordbävningen arbetade som elektriker.
Eklampsi är en svår sjukdom som kan drabba gravida före, under eller efter en förlossning. Inte blev Morinas tillstånd bättre av att hon tvingades bo på gatan efter skalvet.
- Hennes huvud svällde upp och hon fick kramper. Men sjukhusen var överfyllda så det var först på lördagen över en vecka efter skalvet som vi kom hit. Då lades hon in på en gång.
Där födde hon en son, men familjens glädje blev kortvarig. Morina avled på eftermiddagen i går. Vi avbryts av två män som kommer bärande på en tom kista. De sjunger och ler, balanserar kistan på sina huvuden, dansar, vrider och vänder sig om.

Ett extra stort trauma

Döden spelar en stor roll i haitiernas liv. Detta är ett land när den förväntade levnadsåldern bara är 44 år. Döden är ingen främling. Begravningar blir desto viktigare. Ett tillfälle att sjunga för de döda, sjunga om hur de nu har de bättre i "vår faders hus". Även de fattigaste kan samla ihop pengar för en anständig begravning. Jordskalvet har därför inneburit ett extra stort trauma för många haitier. Deras mödrar, bröder, söner, kusiner har bokstavligen begravts som hundar, dumpats i massgravar utanför stan. Utan släkt närvarande.
- Så jag känner mig lyckligt lottad att jag kan erbjuda min hustru en riktig begravning. Vi har hittat en plats åt henne på en kyrkogård i närheten.
Traditionen bjuder att maken inte deltar vid själva begravningen. Det anses föra otur med sig.
Gethrao Saint Claire förlorade sin hustru. Foto: Jörgen HildebrandtSå Gethrao tänker hålla sig undan men han får ändå snabbt problem med hustruns familj här utanför sjukhuset. När de får syn på den enkla vita kistan, så utbryter en hetsig diskussion, intill Morinas döda kropp.
- Den är för enkel, för simpel, säger Medalien, bror till den döda.
Enkel är den onekligen. En vit kista i tunt, tunt trä. Men det betyder också att den var billig. En finare kista i Haiti kan kosta 1 500 kronor, oåtkomligt för de fattiga i de bästa av tider. Fullständigt otänkbart nu.
Så Morina och hennes släktingar får nöja sig med något som kostat tiondelen. Och det är inte allt Gethrao tvingats spara in på.
Vi märker det när vi kommer fram till kyrkogården där Morina ska ligga. Här finns stora cementsarkofager som rymmer sex eller nio gravar. Enkla inskriptioner direkt i cementen berättar vilka som är begravda här och när de dog. Emmanuel St Luis, 03-01-09. Sultane Martiale, 18-04-09.

"Vet inte hur man gör"

Männen som tidigare burit den tomma kistan på huvudet framför sjukhuset är med här också. De har kört hit kistan i en pickup, sjungit med familjen på vägen. Traditionen bjuder att liket ska kläs i sina finaste kläder. En granne till Morina har en vit klänning i en svart plastpåse. Men vem ska klä om den döda i kistan. Det är en service som begravningsfirman brukar sköta men de tar 350 kronor för detta. Det är pengar som Gethrao definitivt inte har. En ny hetsig diskussion inleds.
Medalien kollar med Gethrao på telefon vad de ska göra.
- Jag har aldrig gjort sånt här. Jag vet inte hur man gör, klagar brodern.
Det slutar med att de öppnar locket på kistan och bara lägger den vita klänningen intill Morinas insvepta kropp. Gethraos bror - Benice Breston, 33, - säger några korta ord:
- Madame Charles, du var min broders hustru. Må du fara i fred till ett bättre liv.
Allt är över på några minuter. Kistan skjuts in i sitt betongfack. Morina Charles har lagts till sista vilan. Hon kommer i alla fall att ha sitt namn på graven.