Mord, tänkte jag. Expressen är också mord, ond bråd död och plötsliga försvinnanden. Som det här med kreaturshandlaren i Värnamo. Det var ett av de första brev jag fick i serien om Expressens historia. Håkan Hugosson skrev: I augusti 1960 försvann en kreaturshandlare vid namn Erik Johansson spårlöst i Värnamo. Man har till dags datum inte återfunnit honom. Vid tidpunkten byggdes det en väg genom Stora mosse och det ryktas att man har lagt honom där. Jag undrar om det finns några artiklar i Expressen om detta från den tiden. Detta försökte jag givetvis kontrollera. Och då inträffade någonting mycket konstigt. Tidningslägget från augusti 1960 visade sig var spårlöst försvunnet. Just det av alla tidningslägg. Som om det inte räckte med kreaturshandlaren i Värnamo. Kanske är det helt enkelt som Ross McDonald en gång skrev: "Folk dör så konstigt". Till detta kan man nu i så fall foga gamla tidningslägg. Gamla tidningslägg försvinner så konstigt. Fallet med den försvunne kreaturshandlaren ska jag därför be att få återkomma till. Under tiden vill jag bara påminna om en person som absolut inte försvann. I stället steg han fram till Expressens vaktmästarbås i Klara och sa: - Det är jag som är mördarn. I vaktmästarbåset satt Kopparn Sjöberg, slagfärdig Söderkis, legendarisk fotbollsdomare och lika legendarisk vaktmästare på Expressen: - Alla tiders, svarade Kopparn. Mördare till vänster. Det blev till höger från mördarn sett, så mördarn vek till höger i korridoren och gick bort till Expressens polisredaktion för att berätta. Efteråt förklarade Kopparn att han trodde killen skojade och att det var därför han svarade som han gjorde. Men det var verkligen mördarn som kom där. Enligt senare uppgifter med pistol och allt. Enligt en annan uppgift jagad och omskriven i flera dar. En av de reportrar mördarn mötte på polisredaktionen var i alla händelser Barbro Flodquist, en i sanning tuff brud som hade gjort sig ett namn inte bara som kriminalreporter på Expressen, utan också som skådis i filmer som "Kungsgatan", "Restaurant Intim" och "Älskling på vågen". Som historien brukar berättas gjorde Barbro en stor intervju och bjöd sen mördarn på kaffe. Först därefter ringde hon polisen. - Själv fick jag 50 spänn för att jag hade visat mördarn rätt, sa Kopparn långt senare. Det räckte till en bättre middag på den tiden. Frågan är nu hur det var med allt detta. Ibland sägs det att han hade en pistol med sig. Ibland att det var en kniv. Ibland att han slog ihjäl sin svärmor rakt av någonstans i de södra förorterna. Här - efter 50 år - kommer nu sanningen. Om inte hela, så i alla fall en sammanfattning av vad som egentligen stod i Expressen den där märkliga dagen då mördarn kom. Det var fredagen den 29 januari 1954 det hände, det vill säga för lite drygt 50 år sedan. Vid 6.15-tiden på morgonen blev en 60-årig kvinna knivhuggen till döds i porten till ett hus i Hökarängen i södra Stockholm. Mördaren var hennes 54-årige svärson, som kommit dit för att träffa sin fru. Paret låg i skilsmässa. I stället för frun stötte han ihop med svärmor, som då skall ha spottat honom i ansiktet. Svärsonen såg rött, tog upp en kniv och högg ihjäl henne. I Expressens första upplaga samma dag fanns nyheten om knivmordet på hela första sidan. Artikeln inne i tidningen var skriven av Barbro Flodquist. Vid 15-tiden kom den förtvivlade mannen upp på Expressen, anmälde sig i vaktmästeriet och blev där skickad till polisredaktionen av Kopparn Sjöberg med orden: "Mördare till vänster". På polisredaktionen mötte han först reportern Maffe Sundquist, berättade där sin historia och lämnade ifrån sig kniven. En halvtimme senare anslöt också Barbro Flodquist som försökte trösta den förtvivlade mannen i väntan på radiopolisen. Expressen tryckte sedan snabbt en extraupplaga, för att tala om att mannen hade gått upp på tidningen och erkänt. PS! Mördaren gripen, stod det på förstasidan. Så var det med fallet "Mördare till vänster". Folk dör så konstigt och de som lever minns inte alltid rätt.