Möteslokalen i Folkets hus har röda tegelväggar och konst som föreställer svettiga stålverksarbetare.
Ett hundratal personer - de flesta gråhåriga - har bänkat sig för att lyssna på Mona Sahlin.
Med ett och ett halvt år kvar till valet leder hon Sveriges i särklass största parti och en opposition som fortfarande har ett klart övertag mot regeringen i opinions- undersökningarna. Ändå är det som om hon har hel del att bevisa.
- Såg du senaste debatten på tv? Mona var hur slät som helst, alltså. Hon bara gav med sig, säger Laila Edvinsson, 62, som sitter på fjärde raden.
Hon är arbetslös undersköterska och har, precis som många andra i Borlänge, alltid röstat på Socialdemokraterna. Nu är hon osäker.
- Det är inte samma Mona som förut, det är som natt och dag. Det är precis som att hon ger sig, hon ser uppgiven ut. Jag tror att många vill ha en ledare som står stadigare. När Göran Persson var statsminister kände man att det var stabilitet i landet.

När Mona Sahlin en timme tidigare klev ur den svarta Säpobilen utanför Folkets hus var det som om hon gjort en resa till ett annat land, en annan tid.
Från det blå Stockholm till det röda Borlänge, ett socialdemokratiskt Sverige i miniatyr där har partiet haft makten ända sen Per-Albins tid. Men inte ens här är allt som förr. Vid valet 2006 fick Socialdemokraterna inte egen majoritet och tvingades bilda koalition med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Samarbetet med vänstern sprack snabbt och nyligen gjorde man upp över blockgränsen om den kommunala budgeten.
Borlänge är hemmaplan för Mona Sahlin, men ändå inte. I Dalarna finns det gott om mer eller mindre högljudda kritiker; vänstersossar som tycker att hon drar partiet för långt till höger och metallare som inte glömt hennes försvar för stoppaketet 1990.
Distriktsordföranden Peter Hultqvist, som hälsar Mona Sahlin välkommen till Folkets hus, dröjde i det längsta med att ge henne stöd för två år sen. Och Sofie Wiklund, ledarskribent på socialdemokratiska Dalademokraten, skrev på sin blogg inför ordförandevalet: "Om hon är socialdemokratins enda alternativ till partiledare, så kan vi lika gärna hälsa hem."

- Jag vet att jag är kontroversiell, säger Mona Sahlin själv. Folk har alltid åsikter om mig: för eller emot, plus eller minus. Det märker jag hela tiden. Alla har ett förhållningssätt till mig, alla har åsikter - om vad jag säger och tycker, men också hur jag ser ut, om jag har kort eller långt hår.
Är det bra eller dåligt?
- Jag tycker att det är bra. Tänk på att jag har levt med det här i väldigt många år. Andra kan tycka att det är konstigt, men det här är ett förhållningssätt jag haft hela tiden och i längden tycker om. Om jag säger något som folk reagerar på - för eller emot - så har det skapat något, fått i gång en diskussion. Det är trots allt det viktigaste. Det finns ju inget värre än en politiker som folk rycker på axlarna åt.

Mona Sahlin väckte känslor redan när hon gjorde entré i riksdagen under tidigt 80-tal. Inte nog med att hon engagerade sig mot rasism och för homo-sexuellas rättigheter - på många sätt var hon en ny sorts politiker, omtalad för sin intuition och sin förmåga att kommunicera.
- Hon utmanade det manliga etablissemanget på 80- och 90-talet med jeans eller korta kjolar och sin nästan överdrivna Söderdialekt. Även kvinnor reagerade. Frågan blev: Är hon en bra representant för Sverige? Det som hände då lever kvar, precis som Tobleronen, säger Christer Isaksson, författare till biografin "I väntan på Mona Sahlin".
Från kritikerna hörs ungefär samma omdömen nu som då: hon är slarvig, obildad, dåligt påläst, använder ett barnsligt språk, står för långt till höger och är - med Göran Perssons ord - "ingen större tänkare".
Mona Sahlin följer en del av det som sägs och skrivs, men hävdar att hon inte tar åt sig.
- Jag hör fortfarande, och ser på bloggar ibland, att det vore fruktansvärt om vi får en statsminister som inte kan prata engelska. Det är en missuppfattning. Jag pratar alldeles utmärkt engelska. Det sägs också att jag inte har några internationella erfarenheter eller kontakter. Det finns mycket sånt, tycker jag.

Borgerliga skribenten PM Nilsson, tidigare politisk redaktör på Expressen, har reagerat mot att Mona Sahlin beskrivs som "okunnig och oerfaren". I ett blogginlägg slår han fast:
"Sahlin är en av de mest erfarna statsministerkandidaterna i svensk modern historia. Hon har förutom riksdagsledamot varit arbetsmarknadsminister, partisekreterare, vice statsminister, näringsminister, integrationsminister och miljö- och samhällsbyggnadsminister. Hennes politiska erfarenhet är större och bredare än vad Erlander, Palme och Carlsson hade när de tillträdde, för att inte tala om Fälldin, Bildt och Reinfeldt."
Kanske är det inte Mona Sahlins formella meriter som är problemet, utan något annat? Vad? Det beror på vem man frågar.
Politiske konsulten Bo Krogvig (S) svarar att det främst handlar om kön - på samma sätt som när rapporterna om Hillary Clinton, Angela Merkel och Ségolène Royal handlar mer om deras utseende och sätt att prata än om vad de faktiskt säger.
Claes Bloch, tidigare LO-ordförande i Skåne och länge en envis motståndare till Mona Sahlin som partiledarkandidat, menar att det snarare handlar om "hennes sätt".
- Mona kan verka rätt så nonchalant. Det är som att hon inte tar kritiken riktigt på allvar. Jag tror inte att hon egentligen menar det, men hon uppfattas som så där Stockholmsnonchalant. En del klarar inte av det.

Inte sedan Olof Palme har en svensk partiledare satt sådana känslor i svall - för och emot. Just Palme var den unga Mona Sahlins idol, den som fick henne att engagera sig politiskt. Det var Palme som lärde henne att en politiker måste våga väcka känslor när han eller hon kliver upp i talarstolen.
- Han ville inte bara torgföra åsikter utan också förändra åsikter, säger Mona Sahlin. Det är ett väldigt modigt och svårt sätt att vara som politiker. Jag ser en poäng i det - man måste våga vara kontroversiell. Politik är inget gulligt sällskapsspel. Det är på riktigt.
Författaren Christer Isaksson ser lik-heter mellan Palmehatet och den kritik som möter dagens partiledare.
- Men i Palmes fall var fienderna tydligare, de fanns i det borgerliga lägret. Han var älskad i partiet. Mona väcker samma sorts känslor, men på ett annat sätt. I hennes fall går en skiljelinje inom partiet, säger Isaksson.
Mona Sahlin sticker ut från den grå politikermassan på många sätt.
Till skillnad från många kollegor har hon ett brett nätverk även utanför riksdagshuset och partiexpeditionen. När Thomas Bodström under ett möte berättar om sitt besök på kändispremiären av "Män som hatar kvinnor" kan partiledaren konstatera:
- Jag kände ju Stieg Larsson.
På natten efter sin 50-årsfest släntrade hon in på McDonalds vid Slussen i sällskap med Bodström, Liza Marklund, Kajsa Bergqvist och Måns Herngren. Till umgänget hör även Micael Bindefeld, Efva Attling och Rikard Wolff.
Möjligen kan detta te sig långt bort från en underbetald kommunal-arbetares vardag i Borlänge. Å andra sidan får Mona Sahlin höga betyg i undersökningar där väljare får frågan: Vilken politiker förstår din situation bäst?
- Jag har alltid gillat Mona. Hon svävar inte uppe i det blå. Hon är som vanligt folk, säger en kvinna i 70-årsåldern som kommit till Folkets hus för att lyssna på partiledaren.
- Hon har bägge fötterna på jorden, lägger hennes man till.

Det finns krafter både inom och utanför partiet som gärna målar upp bilden av Mona Sahlin som en ifrågasatt ledare utan koll på läget. I sin bok "Sanning eller konka - Mona Sahlins politiska liv" hävdar Aftonbladets debattredaktör Lotta Gröning att det pågår en inofficiell vadslagning om när partiordföranden tvingas lämna sin post. Men att Sahlin skulle tvingas bort före valet tror ingen, inte ens Claes Bloch:
- Socialdemokraterna är inte kända för sådana hastiga vändningar, säger han. Det pratet är mer spekulationer och ett sätt att skapa osäkerhet kring henne.
Svensk politik har hittills varit förskonad från negativa kampanjer. I den socialdemokratiska partitoppen finns ändå farhågor om att motståndarsidan ska svartmåla Mona Sahlin i valrörelsen. Man reagerade under fjolårets Almedalsvecka, då George W Bushs förre rådgivare Karl Rove flögs in av näringslivets tankesmedja Timbro och mötte företrädare för Alliansen.
- Det var en tydlig signal, säger en ledande socialdemokrat. Karl Rove är känd för en sak, nämligen negativa kampanjer. Det finns en borgerlighet i Sverige som inte ryggar tillbaka inför att göra den här valrörelsen till en ganska smutsig valrörelse. Det är bara att hoppas att ledningen i borgerligheten tar itu med det.
Det är farhågor som får visst stöd av PM Nilsson. På sin blogg skriver han:
"Allianspartierna kommer självklart aldrig att ens antyda att en kvinna är olämplig. Men man kommer med stor säkerhet att sätta Sahlin i ett av de sammanhang där kvinnan traditionellt hör hemma - hon är en okunnig lätting som inte är att lita på när det kommer till riktigt ansvarsfulla uppgifter. Hon är ingen statsminister."

Det finns en typ av reaktioner som inte ens Mona Sahlin rycker på axlarna åt.
Hon betonar att hon får mycket positiv respons från vanligt folk, via brev och e-post. Men där finns också inslag som är "obehagliga". Hat- och hotbreven började strömma in redan i slutet av 80-talet då hon engagerade sig för homosexuellas rättigheter.
- Jag har sprättat upp brev där det legat allt från bajs och använda kondomer till omdömen om att man är en hora: "Du som är så dum och idiotisk, du måste ha legat med allt och alla. Det är enda sättet du kan ha tagit dig fram." Det är väldigt mycket sexuella anspelningar och hora-anklagelser som präglar hatbreven som kvinnliga politiker får. Det hör jag även från kollegor i riksdagen.
Minns du första gången det hände?
- Det var ett bajsbrev, det kommer jag verkligen ihåg. Jag tror jag gick och tvättade händerna i en vecka efteråt.
Har det blivit mer eller mindre sedan du blev partiledare?
- Det vet jag inte. Det har alltid varit så mycket. Men för 15 år sedan var de handskrivna breven oändligt många fler. Nu flyttar väldigt mycket in på mejlen vilket gör att de känns mindre hotfulla, fast de inte är det. Det fanns en tid då jag satt hemma och sprättade 40- 50 sådana här brev om dagen. Då tog jag åt mig på ett helt annat sätt. Nu får jag hjälp med hanteringen.
Hur hanterar ni den här typen av e-post?
- Jag läser dem, men det är min sekreterare som skickar dem vidare till Säpo. Det händer ofta.
Vad triggar i gång människorna som skriver?
- Jag är kvinna, mot diskriminering och för bögars rättigheter - de tre områdena.
Känner du igen ett hatbrev på kuvertet?
- Nästan alltid, ja. Antingen är det skrivet på kanten eller bakom. Eller så är det skrivet på maskin eller med förvrängd stil, så att handstilen inte ska kunna avslöjas. Och så står det ofta: "Till horan Mona Sahlin." Då kan man gissa att det är någon som inte har en vanlig fråga.
Har du någon gång fruktat för din säkerhet?
- Jag vill inte riktigt svara på det. Jag litar till 130 procent på de killar och tjejer som finns runtomkring mig. Jag går och tränar, jag handlar på Ica, jag går på bio. Det finns ingenting i det man kallar ett normalt liv som jag valt bort - det är bara det att jag alltid har sällskap. Det hör till villkoren. Jag har beslutat mig för att inte vara rädd.

I Borlänge dunkar Mona Sahlin in sitt budskap med tre ord: "Jobben, välfärden, solidariteten". Hon berättar om kommunalaren Yvonne, ensamstående mamma med tre barn som väljer mellan att köpa mat och betala avgiften till A-kassan. Hon talar om krisen, om rekordsiffran 17000 varsel i januari, och regeringens ansvar för att pensionärerna fått mindre pengar i plånboken.
Det är exakt vad hennes publik vill höra.
- Mona är stark, problemet är att det inte kommer fram. Media lyfter alltid fram de andra, de vill få Mona att framstå som den svaga partiledaren medan Fredrik Reinfeldt beskrivs som en he-man, säger metallaren Hans Björke, 57, klädd i blå hängselbyxor med SSAB-tryck på bröstet.
Efter en och en halv timme avslutar distriktsordföranden Peter Hultqvist med några uppmuntrande ord. De är inte riktade till de mötesdeltagarna som oroar sig över skolan, kärnkraften eller den stigande arbetslösheten, utan till gästen från Stockholm.
- Jag tycker att du gör ett utmärkt arbete som partiordförande, Mona. Det är inte lätt att ständigt vara i snålblåsten.