"Ju längre in i trängseln man kom och ju senare på kvällen det blev desto obehagligare var det", säger Molly Gustafsson, 17 (till höger). Till vänster Tina Hayashida, 17. Foto: Anna-Karin Nilsson"Ju längre in i trängseln man kom och ju senare på kvällen det blev desto obehagligare var det", säger Molly Gustafsson, 17 (till höger). Till vänster Tina Hayashida, 17. Foto: Anna-Karin Nilsson

"Ju längre in i trängseln man kom och ju senare på kvällen det blev desto obehagligare var det", säger Molly Gustafsson, 17 (till höger). Till vänster Tina Hayashida, 17.

 Foto: Anna-Karin Nilsson
De två kompisarna hade åkt från Strängnäs tillsammans med ytterligare två vänner för att se några av sina favoritband uppträda i Kungsträdgården i Stockholm i somras. Foto: Anna-Karin NilssonDe två kompisarna hade åkt från Strängnäs tillsammans med ytterligare två vänner för att se några av sina favoritband uppträda i Kungsträdgården i Stockholm i somras. Foto: Anna-Karin Nilsson
De två kompisarna hade åkt från Strängnäs tillsammans med ytterligare två vänner för att se några av sina favoritband uppträda i Kungsträdgården i Stockholm i somras. Foto: Anna-Karin Nilsson
Redan första kvällen förändrades stämningen brutalt, från fest till hotfull. "Det var jätteobehagligt. Man var rädd hela tiden, så fort man skulle ta sig förbi några killar", berättar Molly Gustafsson (till höger). Foto: Anna-Karin NilssonRedan första kvällen förändrades stämningen brutalt, från fest till hotfull. "Det var jätteobehagligt. Man var rädd hela tiden, så fort man skulle ta sig förbi några killar", berättar Molly Gustafsson (till höger). Foto: Anna-Karin Nilsson

Redan första kvällen förändrades stämningen brutalt, från fest till hotfull. "Det var jätteobehagligt. Man var rädd hela tiden, så fort man skulle ta sig förbi några killar", berättar Molly Gustafsson (till höger).

 Foto: Anna-Karin Nilsson
"Vi sa dagen efter när vi skulle byta om "inga klänningar", för det gick inte att ha klänning. Vi hade det första kvällen men då var det händer överallt", säger Tina Hayashida, 17, till vänster. Foto: Anna-Karin Nilsson"Vi sa dagen efter när vi skulle byta om "inga klänningar", för det gick inte att ha klänning. Vi hade det första kvällen men då var det händer överallt", säger Tina Hayashida, 17, till vänster. Foto: Anna-Karin Nilsson

"Vi sa dagen efter när vi skulle byta om "inga klänningar", för det gick inte att ha klänning. Vi hade det första kvällen men då var det händer överallt", säger Tina Hayashida, 17, till vänster.

 Foto: Anna-Karin Nilsson

Molly och Tina blev antastade i publikhavet

Publicerad

ESKILSTUNA. De hade packat ner sina finaste klänningar och såg fram emot en kul helg i huvudstaden.

Men festivalen i Kungsträdgården blev en fullständig mardröm för Molly Gustafsson, 17 och Tina Hayashida, 17.

Gång på gång blev de antastade i publikhavet.

– Det var tio-tolv killar i varje grupp som gick emot en tjej. Vi höll varandra stenhårt i händerna, berättar Molly Gustafsson, som tror på ännu fler polisanmälningar.

Vi träffar dem på ett kafé i Eskilstuna där de pluggar andra året på gymnasiet.

Molly Gustafsson och Tina Hayashida hade aldrig kunnat föreställa sig vilken debatt de skulle komma tillbaka till efter jullovet - och flera månader efter upplevelserna på "We are Sthlm"-festivalen i somras.

– 38 anmälningar är jättemycket, det är som en chock, säger Tina Hayashida.

Och ändå inte.

– Det kunde ha varit jag, det är så man tänker nu. Jag är glad att vi hade varandra där, säger Molly Gustafsson.

De två kompisarna hade åkt från Strängnäs tillsammans med ytterligare två vänner för att se några favoritakter uppträda i Kungsträdgården.

Men redan första kvällen förändrades stämningen brutalt, från fest till hotfull.

– Det var jätteobehagligt. Man var rädd hela tiden, så fort man skulle ta sig förbi några killar, berättar Molly Gustafsson.

– De kom i grupper och trängde in en i en ring som man inte kom ut i från. Det var läskigt eftersom ingen såg en där i ringen, säger Tina.

"Fullständigt kaos"

De två sjuttonåringarna upplevde det som att massövergreppen på ungdomsfesten var planerade, att killarna hade en strategi redan innan för hur de skulle stänga in och ofreda de unga kvinnorna.

– Hade man sett det uppifrån hade man säkert sett de här ringarna. Det var tio-tolv killar i varje grupp som gick emot en tjej. Vi höll varandra stenhårt i händerna så vi hamnade två i ringen, berättar Molly och väninnan fyller i:

– Ju längre in i trängseln man kom och ju senare på kvällen det blev desto obehagligare var det. När Panetoz spelade var det fullständigt kaos, bandet fick till och med säga till killarna från scenen "vill ni dansa med tjejerna så bjud upp dem, gör det på ett bra sätt".

Hur reagerade killarna när ni tydligt sa ifrån och sa nej?

– De blev triggade av det, de tyckte att det var kul. Det var som en lek för dem. Men det var ingen lek. Jag såg en tjej som sa tydligt ifrån och knuffade bort en kille, då slog han till henne i ansiktet, berättar Molly.

– Då kände jag "vad är det vi har hamnat på?"

Vad fick ni för hjälp av vakterna och säkerhetspersonal på plats i Kungsträdgården?

– Vi fick hjälp en gång, när vi skulle ta oss igenom allting. De hjälpte oss till grindarna när folk kom bakifrån och trängde upp oss och tog oss på brösten. De såg att vi hade panik. Men polisen gjorde ingenting, säger Molly och berättar att många tjejer lämnade festivalen.

– Vissa grät och fick panik, livrädda för att bli fångade i en ring.

"Gick inte att ha klänning"

Kvällen efter var det ännu värre stämning och ännu fler händer på tjejernas kroppar, berättar de.

– Vi sa dagen efter när vi skulle byta om "inga klänningar", för det gick inte att ha klänning. Vi hade det första kvällen men då var det händer överallt, säger Tina Hayashida.

– Det var så unga tjejer också, en del var bara tolv-tretton år.

De berättar att de fick understöd av ett gäng schysta killar som hjälpte dem fram mot scenen och som blockerade vägen för killarna som inte var på festivalen för att lyssna på musik.

Hur skulle ni beskriva killarna som gjorde detta?

– Det var ungdomar i vår ålder, 17-18 år och stora gäng. Det märktes att de hade en plan för vad de skulle göra. När det är öppet och gratis är det alla möjliga folk på plats. De flesta var utländska killar. För de förstod inte riktigt svenska heller.

– Men det råkade vara så. Jag tror inte att det handlar om kultur eller land utan hur de är uppfostrade och funtade i huvudet. Oavsett etnicitet så är det lika hemskt ändå. Det spelar ingen roll om det bara hade varit svenska killar, ingen har rätt att göra så, säger Molly Gustafsson som inte tror att vi har sett slutet på sommarens skräckkvällar.

– Jag tror att det kommer ännu fler anmälningar, med tanke på allt som vi såg.

"Känner sig förminskad"

Att polisen tystade ner händelsen i Kungsträdgården känns som ett stort svek, menar de.

– Man känner sig förminskad, som att de inte brydde sig om det. Vi blev kränkta även om det fanns de som var värre utsatta. Om det inte hade tystats ner så hade fler tjejer kommit in och berättat sin historia och vi tjejer som var där hade kunnat stötta varandra mer.

– Många har säkert mått jättedåligt efter det som hände, det gjorde vi också ett bra tag efter, säger Molly Gustafsson, som valde att inte polisanmäla.

– Jag tänkte att det var något som man fick ta, och så ska man inte känna egentligen. Men man har hört så många historier om kvinnor som har anmält och det blir bara nedlagt, det gör att man nästan utgår ifrån att bli besviken.

– Det måste lyftas ännu tydligare att ett nej är ett nej, det spelar ingen roll vad man har på sig eller om man har druckit.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag