Barack Obama ger sig tidigt in i Mellanöstern-konflikten för att vara en amerikansk president.
Men fred inom ett år?
No, he can't.
Så var det alltså dags för nummer åtta att prova på allvar. Barack Obama blir den åttonde amerikanske presidenten som ska försöka få israeler och palestinier att skapa fred.
Engagemanget brukar i regel komma lite senare. När den bästa chansen sprack - fredsförhandlingarna år 2000 - så var Bill Clinton inne på sina sista veckor i Vita huset.
Men kanske Nobelkommittén i Oslo fått som den ville och satt lite extra press på sin fredspristagare att försöka.
Det var Hillary Clinton som i går tillkännagav att de bägge parterna bjudits in till Washington i början av september för att för första gången sedan december 2008 sitta i direkta förhandlingar igen.
Det var också hon som optimistiskt trodde att alla frågor - alltså de hittills oöverkomliga problemen med gränsdragningen, Jerusalems status, bosättningarna och palestiniernas rätt att återvända - ska vara lösta inom ett år.
Det tror hon rimligen inte ens på själv. Men tidsramen sätter lite extra press och det skadar inte.
För tillfället får vi glädjas åt att israelerna och palestinierna överhuvudtaget kommit överens om att förhandla igen. Bägge parterna accepterade i går inbjudan från USA.
Samtalen kommer att inledas med en högtidlig middag i Washington med president Barack Obama som värd. Där ska även Egyptens och Jordaniens ledare få delta.
Dagen efter inleds arbetet på allvar och då tar USA:s utrikesminister Hillary Clinton över. Tanken är att israelerna och palestinierna själva ska sätta upp formerna för förhandlingarna, men att USA ska finnas där som en "bro".
Det har varit en nog så lång resa bara att få parterna hit. Och vill det sig riktigt illa så spricker allt redan inom en månad.
Den 26 september går det byggstopp för nya bosättningar ut som israelerna motvilligt gick med på för tio månader sedan. Netanyahus koalitionspartners på högerkanten vill nu fortsätta bygga, men Arbetarpartiet - som också ingår i koalitionsregeringen - hotar lämna regeringen om det skulle ske.
Det är bland annat därför det varit så bråttom att få i gång samtalen i september. Det skapar förhoppningsvis press på Israel att förlänga byggstoppet.
Men det är inte bara Netanyahu som har problem med sina koalitionspartners. Mahmoud Abbas kan inte ens förhandla för alla palestinier.
Han och den palestinska myndigheten har bara begränsad makt över Västbanken. I Gaza är det Hamas som styr.
Och Hamas gjorde redan i går klart vad de anser om amerikanernas inbjudan till fredsförhandlingar. Ett trick. Hamas erkänner inte ens Israels rätt att existera.
Så det är mycket som ska lösas på ett år. Lite väl mycket.
Men processen är i gång igen. Låt oss för dagen glädjas åt det.