Hon lever med cancern och är livrädd för att dö. Men det är sonen Lennox, 3, som får henne att ändå häva sig upp ur sängen.
- Tiden med honom är väldigt väldigt viktig nu, säger Lotta Gray, 41.
Det var valborgsmässoafton men Lotta kunde inte följa med maken Threst och sonen Lennox och titta på brasan. Hon låg i sängen med handen på magen och förstod inte varför hon hade så ont. Till slut rullade hon omkring och grät och slog numret till ambulansen. På Södersjukhuset sa de ordet hon aldrig ens snuddat vid i tankarna: Cancer. En tumör, stor som en klementin, hade växt i magen i fyra år. Läkaren fortsatte: "Och vi måste operera dig nu". Orden snurrade runt i Lottas huvud, cancer - i fyra år! Hur var det möjligt? Operation. Död.
Blev chockad
- Jag blev kall och blank och nollad. Färgerna på tapeten, mönstret på gardinerna, den blå himlen, jag kommer ihåg allt i rummet kristallklart. Men jag kunde inte höra vad hon sa, säger hon.
Hon bestämde sig för att inte ringa maken förrän operationen var över. Dels för att hon inte ville oroa honom - dels för att det skulle bli krångligt att skaffa barnvakt. I dag förvånas hon över det statiska i hennes sätt att tänka.
- Men det måste ha varit för chocken, säger hon.
Kraftig smärta
Rehabiliterings-tiden blev lång och gick långsamt. Eftersom hela 80 centimeter tarm opererats bort får Lotta Gray kraftiga smärtattacker i vardagen. I början var hon kraftlös och kunde varken lyfta eller leka med sonen. Det plågade henne att han mer och mer sökte sig till pappan.
- När han hälsade på mig på sjukhuset tittade han inte ens på mig. Han ville nog inte se sin mamma så svag. Att helt förlora mammarollen var det absolut jobbigaste, säger hon.
Kändisarna stöttar
Arbetet som vimmelreporter på tidningen Se och Hör förde med sig att Lottas arbetsplats överöstes med blommor - bland annat från festfixaren Micael Bindefeld. Nu, fem månader senare, när Lotta jobbar på som vanligt kommer kändisar som Anna Book och Rickard Herrey fram och visar sitt medlidande på biopremiärerna.
- Jag vill att allt ska kännas som innan och jag vägrar påverkas av cellgiftsbehandlingen. Det går inte att bara ge upp och stirra upp i taket. Jag måste leva för Lennox, jag måste gå upp. Min största skräck är att dö ifrån honom, säger hon.
Viktigt godnattmys
Hon berättar om stunden på dagen hon försvarar med näbbar och klor: godnattmyset. Då ligger hon och Lennox nära och mammarollen är stark.
- Varje minut med honom är jätteviktig eftersom jag inte vet hur länge jag får leva. Tiden med honom är väldigt, väldigt viktig.
