Sasja Beslik vill ge varje ny invandrare en skiva av Kent. "Kent återspeglar den svenska själen." Foto: Sjöberg Mikael
Sasja Beslik vill ge varje ny invandrare en skiva av Kent. "Kent återspeglar den svenska själen."  Foto: Sjöberg Mikael

"Min generation är så trött på bullshit"

Publicerad
Uppdaterad
Han har rankats som Sveriges mest inflytelserika person under 40.
Det handlar om en 35-åring som deserterat från ett krig, som är pappa till tre barn, som talar fyra språk flytande, som halsat vodka med georgiska byhövdingar, som jobbar för en ansvarsfull kapitalism - och som är trött på att höra "bullshit" från stora börsbolag.
Entré: Sasja Beslik.
Den 28 maj 1993 klev Sasja Beslik av färjan i Ystads hamn.
I handen hade han en plastpåse med tre t-tröjor och tre par kalsonger, i fickan 20 D-mark.
Han var på flykt från hemlandet Bosnien-Herzegovina – bort från kriget, bort från en order om att inställa sig som soldat i den bosniska armén.
14 år senare tar han emot i fondbolaget Bancos kontor nära Stureplan, där han har
titeln ”chef för ansvarsfulla placeringar”. Medan han talar om sin resa till Australien föregående vecka – på uppdrag av FN leder han en expertgrupp som diskuterar vattenfrågan – kommer en sekreterare in i konferensrummet med kaffe och kakor på en bricka.
Sasja Beslik, avslappnat klädd i jeans och tröja, säger:
– Jag har lagt min själ i att försöka förbättra villkoren för mina barn, för dina barn, för oss allihopa. Lyckas jag eller inte? Who the fuck knows – men jag försöker. Jag tror att klimatet är en större fara för mänskligheten än vad terrorismen är.
Innan han kom till Banco 2004 arbetade han som konsult för multinationella bolag i etiska och sociala frågor. Jobbet förde honom till länder som Nigeria, Zambia, Angola, Vietnam och Georgien. Sasja Beslik talar serbokroatiska, ryska, engelska och svenska flytande – ”och lite bulgariska”.

Karriärmagasinet Shortcut utsåg honom nyligen till Sveriges mest inflytelserika och inspirerande person under 40, före finansminister Anders Borg och diverse börs-vd:ar.
Den sortens listor är alltid
extremt subjektiva, men det är lätt att förstå varför Sasja Beslik på kort tid väckt sådan uppmärksamhet.
Å ena sidan är han Invandraren som lyckats, en framgångssaga av episka mått.
Å andra sidan är han Den vite riddaren, som kämpar för att börsbolagen ska ta större ansvar för sociala förhållanden och miljön.
– Jag träffar fortfarande höga representanter för svenska bolag som säger: ”Våra värderingar sitter i väggarna.” Om jag ska vara ärlig: Det skiter jag i, säger Sasja Beslik.
– Jag är inte intresserad av vilka värderingar SEB, Nordea eller Clas Ohlson har. De kan ha vilka värderingar de vill. Jag är intresserad av hur dessa kanaliseras till konkreta handlingar, till produkter och tjänster.
Hur högt i kurs står den här typen av ansvarsfrågor i det svenska näringslivet?
– Intresset har ökat jättemycket. Man vill visa för omvärlden att man jobbar med miljön och de sociala aspekterna. Men nu är det dags för nästa steg: Visa oss produkter och tjänster. Sony-Ericsson har inte en enda miljövänlig telefon. Carl-Henric Svanberg säger att miljötänkandet redan är integrerat i deras telefoner, men jag vill ha en produkt som är hållbar. Jag vill veta vilka av komponenterna som är hållbara och vilka som inte är det. Min generation är så trött på bullshit.
En del etablerade finansmän tycker att kraven på etik är flum och dåligt för tillväxten. Vad säger du till dem?
– Det är klart att det stör många gubbar som inte hänger med i utvecklingen. Jag kallar dem ”80-talisterna”, de är som Gordon Gekko (i filmen ”Wall Street”). Enligt deras synsätt är företagens enda uppgift att generera vinst till ägarna. Men ett företag är inte en isolerad ö, ett företag är en del i samhället. Jag upplever att diskussionen är gammaldags. Företagen tjänar mer pengar genom att vara ansvarsfulla. Fråga Scania, Volvo, Electrolux, H&M, ABB, vem som helst. Kommer någon av dem att säga att mer ansvar innebär mindre pengar? Jag tror inte det.
Du som själv är verksam i finansbranschen, hur reagerade du på skandalen i Carnegie?
– När det hände tror jag att många i branschen, inklusive jag själv, tänkte: ”Shit, det här var inte så bra.” Den andra tanken var: ”Det här kan förekomma i vilket annat bolag som helst.” Girighet finns överallt, men i finansvärlden har det dragits till sin spets. Det skulle inte förvåna mig om den här typen av skandal uppdagas igen, i något annat bolag.

Våren 1993 tog sig Sasja Beslik ut ur hemstaden Zenica genom att lifta med två brittiska journalister.
Staden var helt omringad, så bara att ta sig förbi alla avspärrningarna tog sex timmar och höll på att kosta honom livet.
– Vid en av spärrarna blev jag stoppad av en person som tillhörde den muslimska fundamentala milisen. Han hade en pistol och det var ett riktigt, riktigt hotfullt läge. Enda skälet till att han släppte mig var att han insåg att journalisterna skulle ta med sig historien därifrån, och dem kunde han inte göra någonting åt.
Du tog dig in i det svenska samhället extremt snabbt?
– Jag fick ett väldigt bra mottagande i Sverige. Jag har rest i hela världen, men för mig är Sverige möjligheternas land. Men jag tror att alla samhällen har sina koder. Knäcker man språket knäcker man många andra koder också. Det är nyckeln. För min första veckopeng köpte jag svenskaböcker och på mindre än ett år kunde jag prata bra.
– När jag hade träffat min fru gav hon mig en av Lisa Ekdals första skivor. Det är en av få cd-skivor som jag lyssnat sönder. Popmusik är ett bra sätt att lära sig ett lands kultur. Till varje ny invandrare skulle jag ge en skiva av Kent. Vill du förstå ett land måste du förstå dess kontur, dess fysik, dess själ. Kent återspeglar den svenska själen. Det finns så mycket mörker och ljus, så mycket ångest och glädje – den skandinaviska glädjen.
Ditt arbete har fört dig till farliga platser. Har du inte haft nog av faror i ditt liv?
– Jag har längs vägen förlorat rätt mycket rädsla för farliga platser.
Hur var Georgien? Jag har förstått att vodka hade en avgörande roll i ditt uppdrag där.
– Jag dricker sällan sprit, men där hör det till kulturen. Jag var utlånad BP för ett av de största pipeline- och oljeprojekt som skett de senaste 30 åren. Min uppgift var att se till att man gjorde en socioekonomisk konsekvensbeskrivning, att se hur projektet skulle påverka människorna. För att kunna göra det var jag tvungen att förhandla med byhövdingarna i drygt 70 olika byar. När man kommer till dem ställer de fram en hink med vin och en hink med vodka. Väljer du vin är det okej, men du betraktas inte som en man. Men väljer du vodka – då kompis, då funkar det. Vodkan serveras i stora horn. Och så fort du druckit fyller de på mer. Så här var det varje dag, det började klockan nio på morgonen, och det pågick i princip i ett års tid. När jag kom hem kunde jag dricka upp en liter vodka på krogen utan att känna någonting.
Du är pappa till tre barn. Hur fick ihop allt resande med familjelivet?
– Jag fick inte ihop det. Det var min fru som fick ihop det. Utan hennes stöd hade det aldrig gått. Min familj har betalat ett högt pris för mitt val av yrke och jag hoppas kunna återgälda det senare i livet. Jag tror att hon ser att det här är mitt kall, hon vet att jag inte skulle må bra om jag inte fick göra det.
Vad har dina upplevelser från kriget betytt för engagemanget i ditt jobb?
– Jag har hittat ganska mycket styrka i det, i att ha sett vad människor kan göra mot varandra. Man måste ta ställning efter att ha upplevt en sådan sak. Jag kan använda mitt liv, mitt yrke, min tid, åt att göra världen till en bättre plats. Jag säger inte att det här är enda sättet, men – this is my way.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Expressens app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag