Mikael Oscarsson, KD, har ända sedan hustrun Petra insjuknade i en allvarlig stroke varit öppen med vad familjen går igenom. Här Instagraminlägget från december i fjol där han berättade om Petras sjukdom. Foto: InstagramMikael Oscarsson, KD, har ända sedan hustrun Petra insjuknade i en allvarlig stroke varit öppen med vad familjen går igenom. Här Instagraminlägget från december i fjol där han berättade om Petras sjukdom. Foto: Instagram
Mikael Oscarsson, KD, har ända sedan hustrun Petra insjuknade i en allvarlig stroke varit öppen med vad familjen går igenom. Här Instagraminlägget från december i fjol där han berättade om Petras sjukdom. Foto: Instagram
Foto: SVEN LINDWALLFoto: SVEN LINDWALL
 Foto: SVEN LINDWALL

Mikael Oscarsson, KD, om livet efter fruns död

Publicerad

ALMUNGE.  Selfien på de leende makarna i skyskrapan i Chicago tog Mikael i samband med 20-årsjubileet av att han och Petra blev ett par.

Några dagar senare klagade hustrun över nackvärk, något som utvecklade sig till en allvarlig stroke.

På fredag begravs den samhällsengagerade fyrabarnsmamman.

– Petra blev förlamad och drabbades av "locked-in-syndrome". Hon kämpade på i fem månader och en dag. Det har varit ohyggligt svårt, inget barn ska behöva uppleva att ens mamma försvinner på det här sättet, säger maken Mikael Oscarsson, 50, riksdagsledamot (KD) och försvarspolitisk talesperson. 

Fyraåriga Alina kommer springande i hallen då Mikael Oscarsson bjuder oss att stiga in i familjens stora röda villa i Almunge, utanför Uppsala. 

– Det här är min kanin, säger Alina och håller upp ett vitt och välkramat gosedjur.

– Och det här halsbandet har jag lånat av mamma, fortsätter hon och fingrar på ett smycke med lila stenar som hänger runt den lilla halsen.

Mamma Petra Oscarsson, som Mikael köpte huset tillsammans med på påskhelgen innan äldsta barnet Robin, i dag 18, föddes, finns sedan ambulansfärden vid första advent i november i fjol inte längre här hemma. 

Mikael berättar att Petra kände sig dålig redan några dagar efter hemkomsten från kärleksresan till USA. Först trodde hon att det var halsen som värkte, sedan övergick det till att göra ont i nacken på en punkt och hon kände yrsel. Till slut lade sig Petra på golvet och Mikael larmade ambulans. På akutmottagningen tog det elva timmar innan en läkare hade tid att träffa Petra. Petra fick höra att det inte var någon fara och att hon skulle vända sig till en sjukgymnast.

 

Petra tappade medvetandet

Hon åkte hem, men blev inte bättre. Trots det ordnade Petra en fest för släkten för att fira minstingen Alinas födelsedag i efterhand. Dagen därpå var hon så dålig att hon inte orkade följa med då sonen Robin skulle spela trumpetsolo i Börje kyrka på första advent. På kvällen när Mikael kom in efter att ha dammsugit bilen kom Alina springande.

– Alina var jätteledsen och sade "mamma hör inte vad jag säger". Petras mamma var här och vi ringde genast en ambulans, minns Mikael.

– Petra sa att "Nu händer det något i huvudet" och tappade medvetandet när ambulansen till sist kom. Det var sista gången vi pratade med varandra, fram till dess hade vi varje dag i 20 år haft ett oavbrutet pågående samtal.

Fyraåriga Alina kryper upp i pappa Mikaels famn. På kvällarna ropar hon "familjekram", varpå pappa och de fyra barnen kramar varandra.Foto: SVEN LINDWALL

Petras mamma följde med in till sjukhuset medan Mikael försökte få de fyra barnen i säng. Klockan 02.50 på natten ringde Petras mamma och sade att familjen måste komma. Mikael packade in barnen i bilen.

– Petra hade drabbats av en svår stroke som satt på värsta tänkbara ställe, i hjärnstammen.  Det är en på en miljon som drabbas så svårt, Petra hade maximal otur.

– Hon var förlamad, kunde inte svälja, och hade hamnat i ett "locked-in-syndrome", vilket betyder att intellektet fanns kvar där, men hon kunde inte förmedla sig med omvärlden och bara röra ögonen uppåt eller neråt.

Sjukvårdspersonalens uppfattning var att Petra fortfarande förstod kortare budskap, kunde känna dofter, känna beröring och kände igen familj och vänner.

Flera gånger fick Petra så hög feber och puls att både sjukvårdspersonal och familjen trodde att det var slut.

Familjen Oscarsson samlades på julafton hos Petra på sjukhuset i Uppsala. Efteråt lade Mikael Oscarsson upp denna bild på Instagram.Foto: Privat

Familjen sjöng och bad för Petra

Mikael, barnen, Petras föräldrar och vänner turades om att besöka henne på sjukhuset. De smekte Petras hand, talade med henne, läste, bad och gjorde spellistor med Petras favoritmusik, exempelvis "You raise me up". När Mikael berättar detta börjar Alina, som åker rutschkana på soffryggen och småtittar lite på sin iPad, att nynna på den sången och hon kan uttala nästan alla engelska ord rätt.

– Alina brås på sin mamma. Petra var fantastiskt språkbegåvad, talade tyska på universitetsnivå och kunde franska, spanska och engelska väldigt bra sedan sin tid som reseledare. Då hon innan vi blev ett par jobbade med mission och socialt arbete i Albanien var hon den enda missionären som lärde sig albanska, något som Petra planerade att använda sig av nu när hon ville doktorera i kulturantropologi.

- Petra var oerhört smart och begåvad. Hon brann för frågan hur vi ska få människor från olika kulturer och religioner att kunna leva tillsammans.

Mikael Oscarsson och Petra Oscarsson vid riksdagens öppnande i höstas. "Att uppleva livet tillsammans var vår målsättning", säger Mikael.Foto: Privat

Hur träffades ni?

– Vi kände till varandra, men Petra hade ju arbetat i Albanien i två år så det var på Vattenfestivalen i Stockholm 1996 som vi möttes igen. Jag tyckte att hon var så fin med sitt vackra leende och bjöd ut henne. I stället för att gå på bio åkte vi till Cosmonova på Naturhistoriska museet och sedan bjöd jag henne på Hasselbackens restaurang. Då jag skjutsade henne hem frågade jag om jag fick ge henne en puss – vilket jag fick - och på den vägen är det. Det var den 9 november 1996.

Mikael fortsätter:

– Vi var så säkra på vår sak så en månad senare skickade vi julkort till alla våra vänner med en bild på oss två. Petra och jag ordnade en stor skidresa till Frankrike och där förlovade vi oss den 9 mars 1997, vid Mont Blancs fot. Den 30 augusti samma år gifte vi oss, säger Mikael och visar bröllopsalbumet där paret åker häst och vagn till Bälinge kyrka.

Mikael Oscarsson visar Expressens Karin Sörbring bröllopsalbumet. Foto: SVEN LINDWALL

Året efter föddes sonen Robin och samma år personkryssades Mikael in i riksdagen för Kristdemokraterna. 

– Det var självklart för mig att dagpendla, jag ville inte vara borta tisdag-fredag och liksom gästspela hemma. Petra satt i kommunfullmäktige i Uppsala, var ordförande i byalaget, hade eget företag inom hudvård och kunde tack vare mina svärföräldrar ibland följa med - givetvis som betalande - på mina arbetsresor. Att uppleva livet tillsammans var vår målsättning.

– Vi firade varje år alla jubileumsdagar, datumen då vi blev ett par, förlovade oss och gifte oss. Och det gjorde vi inte för att få 448 likes på Facebook utan för att påminna oss själva om att inte ta något för givet.

"Vi tog inte för givet att vi kunde få ett fjärde barn", berättar Mikael Oscarsson.Foto: SVEN LINDWALL

20-årsdagen av den första pussen tillbringade makarna Oscarsson i Chicago, där de gick på musikal och insöp stämningen efter det amerikanska presidentvalet.

– En annan sak som vi inte tog för givet var att få ett fjärde barn. 

Petra hade svåra graviditeter med foglossning och hamnade efter trean Alicias födelse i rullstol. Hon kämpade sig tillbaka från sjukskrivningen och en milstolpe var då familjen tillsammans besteg Kebnekaise i samband med KD:s riksting i Umeå 2011.

– "Klarar jag av att bestiga Kebnekaise utan att ha problem med fogarna så betraktar jag mig som frisk", sade Petra och hon blev gravid igen, direkt. Den fjärde graviditeten blev den bästa.

 

"Har kämpat för att hålla i gång något slags vardag"

 

2012 föddes Alina, familjens lilla ögonsten. Mikael stryker dottern över håret och ger henne en bamsekram. Alina hugger in på ännu en sockermunk med rosa glasyr, fyraåringens favoritfika som vi lyckats få med oss från bageriet i Stockholm.

– Jag har kämpat för att försöka hålla i gång något slags vardag och sammanhang för barnen, det hade jag velat att Petra skulle ha göra om jag varit sjuk. Därför fortsatte jag arbeta i riksdagen, för det vore konstigt att uppmuntra barnen att gå till skolan medan jag satt hemma, menar Mikael.

– Jag har valt bort kvällsaktiviteter och Petras föräldrar och min mamma har ställt upp på ett fantastiskt sätt. Men att mitt i det ofattbara läge som vi hamnat i göra saker som jag tycker är roliga och meningsfulla har också varit ett sätt att orka. 

Tusentals - från försvarsministern och överbefälhavaren till grannarna - har visat sitt deltagande för familjen Oscarsson. Här gungar Mikael med dottern Alina.Foto: SVEN LINDWALL

Tusentals har visat sitt deltagande

Barnen och Mikael bestämde sig tillsammans tidigt för att vara öppna med det som drabbat familjen. En dag efter stroken berättade han på Facebook, Instagram och Twitter om Petras tillstånd - något han fortsatt med ända fram till begravningsannonsen - och tusentals har visat sitt deltagande.

– Jag tror att det är viktigt att prata om det som har hänt, inte minst för barnens skull. Och jag har fått enormt mycket stöd, från försvarsministern, överbefälhavaren, över blockgränserna i riksdagen, från grannar, från församlingen, vänner runt hela världen...

Ni har haft en kris som har pågått ända sedan 27 november, där ni har svävat i ovisshet?

– Det har varit oerhört tuffa månader. Vid ett tillfälle var Petra så sjuk att vi trodde att det var slut och barnen och jag tog avsked. Petra dog den 28 april. Fram till dess fanns det ändå något slags hopp att barnens mamma levde och att ett mirakel kunde ske.

– Det har varit ohyggligt svårt, inget barn borde få uppleva att mamma försvinner på ett sådant sätt. Alina gråter och snyftar en stund varje kväll, kommer in till mitt sovrum fram på småtimmarna och kryper sig nära intill mig.

Mikael berättar att kvällarna ofta har handlat om att trösta och sitta ner tillsammans vid sängkanten.

– Vi gråter, ber och samtalar tillsammans. Det är som om vi har varit med om en tsunami, där vi får fokusera på det som finns kvar. Jag finns kvar, syskonen har varandra, de har en farmor och de har sina morföräldrar, släkt och många vänner. Människor som bryr sig och som gör att vi ändå kan se framtiden an.

Efter att Alina har borstat tänderna om kvällarna ropar hon "familjekram". Då kommer syskonen och pappa springande till köket och alla håller om varandra.

– Det är en tröst för oss alla i det. Det finns inget annat sätt, vi försöker hitta det som fungerar och fokuserar på det.

 

Samlar in pengar till ett "Petrahus" i Rumänien

Farmor och Alina har satt ut vårlökar och då Mikael i april fyllde 50 år bestämde han sig för att ha kalas i alla fall. 

– Det kändes viktigt att vi gjorde något. I min ålder behöver man inga glasvaser, vi samlade in pengar till ett "Petrahus", en skolbyggnad för romska barn i Rumänien, och fick in 85 000 kronor. 

På fredag begravs Petra Oscarsson, som blev 47 år, i Helga Trefaldighets kyrka i Uppsala. Sonen Robin ska spela "Amazing grace" på trumpet.

Den här fina bilden tog makarna Oscarsson något år innan Petra blev sjuk.Foto: SVEN LINDWALL

Hur har din tro påverkats av det du och din familj har gått igenom?

- Den kristna tron är inget lyckopiller eller en fribiljett, men jag kan berätta att tron bär både när himlen är blå, men också när allt är becksvart. Jag har inga svar på varför det här har hänt, men det är min uppgift att försöka hitta vägen framåt och se till att vi stöttar varandra. Och jag försöker fortsätta bygga vidare på det Petra och jag byggt upp tillsammans. Jag gör vad jag kan för att visa på trygghet och en väg framåt.

- I allt detta är tron på Gud är väldigt viktig och en styrka för oss alla i familjen.

Som kristen kan man möjligtvis känna en tröst i att döden inte är slutet?

- Ja, men det är inte lättvindigt. Vi hade velat fortsätta leva ihop, för allt i världen. Varje dag under de 150 dygn som Petra låg på sjukhuset hoppades vi på det. När det nu inte blev så är det en tröst och ett hopp som vi delar med kristna i alla tider - att vi ska mötas igen i himmelen.

Fotnot: Den som vill kan lämna en minnesgåva till SAM-Hjälps arbete för romska barn, BG 900-3419, Swish 123 900 34 19. Märk gåvan "Petrahuset".

Fakta/

NAMN: Mikael Oscarsson.

ÅLDER: 50.

YRKE: Riksdagsledamot för KD, ledamot av försvarsutskottet.

BOR: Villa i Almunge utanför Uppsala.

FAMILJ: Barnen Robin, 18, Alexander, 17, Alicia, 15, och Alina, 4. Hustrun Petra Oscarsson, som studerade kulturantropologi vid Uppsala universitet, dog den 28 april i år i sviterna av en allvarlig stroke.

Expressens Karin Sörbring träffar familjen Oscarsson i villan i Almunge.Foto: SVEN LINDWALL

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag