Skälet till detta är, tror vi, att medierna allt mer kommit att uppfatta sig som samhällsbärare. De är inte längre en kraft vid sidan om maktutövningen, utan påverkar direkt valresultatet och det politiska spelet. Därmed blir det också rimligt att tänka sig för på ett annat sätt än tidigare. Vårt samhälle har utvecklats från en folkrörelsedemokrati till en publikdemokrati. Mötesplatsen mellan folket och eliten är i dag medialt organiserad. Därmed förvandlas journalister och redaktioner till medaktörer i det politiska spelet. Vi kan säga att därför behandlades SD lika bra som andra av medierna. Men också lika illa som andra politiska partier brukar göra när de gör dumheter. Det avvikande är att medierna samtidigt ansåg sig behöva kampanja mot SD - exempelvis på ledarplats och på löpsedlar. Kanske kan detta jämföras med svensk fackföreningsrörelsen, som därför att de organiserar en majoritet av de arbetande tvingas ta hänsyn till helheten och därmed inte kan strejka hur som helst. Medierna rört sig från att vara en neutral bakgrundsrapportör till det politiska skeendet - till att bli en medaktör i kampen om väljarna. Och axlar därmed sitt ansvar som de makthavare de faktiskt blivit. är statsvetare och socialdemokratisk idédebattör är jurist och researcher

Stig Björn Ljunggren är statsvetare och socialdemokrat
Jonas Nordstrand är jurist och researcher

Rapporten "Mediernas intresse" presenteras i dag.
Läs mer på timbro.se