Maud inledde talet med att säga att det svåra inte är att börja, utan att sluta.
- Det har varit ett svårt beslut, men jag tror det är rätt för vårt parti. Det är både vemodigt och skönt att stå här i Almedalen för sista gången, sade hon och gick sedan vidare till att beskriva hur de första trevande stegen till bildandet av alliansen togs i Visby 2002.

"Har svikit invandrarna"

Hon gick sedan över till invandringspolitiken.
- Vi har skapat en vokabulär om våra invandrare med ord som bidragsberoende och kriminalitet. Invandringen är vårt största misslyckande, men också får största möjlighet till framgång, sade Maud och fortsatte:
- Det är väldigt sällan vi hör positiva omdömen av våra invandrare. Låt oss vara ärliga, vi har svikit våra invandrare. Omhändertagande har blivit svaret när de vill ha en hederlig tillvaro. Vi måste våga se sveket och säga sanningen. Det är inte invandrarna det är fel på, det är invandringspolitiken.
Maud Olofsson beskrev sedan hur tiotusentals högutbildade människor varje år kommer till Sverige och att det är invandrarna som är välfärdens kärna.
- Vi måste se över våra trygghetssystem, vi måste validera utländska utbildningar. Men arbetsgivarna, både offentliga och privata, måste bli bättre på att anställa invandrare.
Tidigare under dagen brast Maud Olofsson i gråt under en presskonferens och också nu kom tårarna.
- Vi har ju bara varandra. Vi är ju bara människor.

"Viktigt med ordning"

Resten av talet kom att handla om entreprenörskap, klimatpolitik och vikten av ansvarsfulla statliga finanser.
- Det är viktigt med ordning och reda i statsfinanserna. Därför blir jag så upprörd av diskussionerna att Socialdemokraterna skulle kunna tänka sig att fälla vårt budgetförslag i höst. Jag vill därför direkt ställa en fråga till Håkan Juholt: är du verkligen beredd att äventyra de offentliga finanserna?
I slutet av talet reflekterade hon över sin tid som partiledare.
- Jag har fått vara i den politiska hetluften i tio år, och jag ångrar inte en dag att jag tackade ja. Det har varit jobbiga dagar och tuffa beslut. Men när jag tittar tillbaka är jag så enormt stolt att jag fått vara med och påverka den svenska politiken. Jag vill skicka en hälsning till den som tar över efter mig: vi måste fortsätta vara samhällskritiska, fortsätta förnya och ha roligt tillsammans, sade Maud och lovade att hon inte skulle gråta mer under talet.
Men när hon tackar sina partikamrater väller tårarna ändå upp.
- Se, nu börjar det. Som sagt mina vänner, det svåra är inte att börja, utan det svåra är att sluta.