Egyptierna har alltid varit duktiga på att berätta vitsar om den gamla faraonen som blev sittande längre vid makten än någon egyptisk ledare sedan Muhammed Ali, mannen som lade grunden till det moderna Egypten på 1800-talet.
En av de färskare löd så här. Obama ringer Mubarak och ber honom förbereda sig på att ta farväl av sitt folk.
- Varför då? undrar Mubarak. Vart ska folket gå?
Det ligger en kärna av sanningen i detta.
Den 82-årige Hosni Mubarak drabbades till slut av samma sjukdom som infekterat så många av historiens långvariga regenter.
Han tappade kontakten med den egyptiska verkligheten, omgav sig med ja-sägare, trodde på myterna att utan honom skulle Egypten kastas in i kaos.
Det blev tvärtom. Det var till slut Mubaraks vägran att kliva ner från tronen som hotade tippa Egypten över avgrunden.

Det lär väl dröja innan vi får veta exakt vad som hände dessa sista dygn när han slutligen klev ner. Egypten är ett land med många varianter på sanningen, där rykten sprids snabbt, snabbt.
Det fanns uppgifter i går att han redan lämnat landat och flugit till Förenade arabemiraten. Kanske det. Eller så är han kvar i semesterorten Sharm el-Sheikh där han har ett av sina palats.
Säkert är att han nu genomlever det han alltid avskytt mest av allt. Osäkerhet. Snabba förändringar.
Hosni Mubarak var status quo personifierad. Och det var en politik som passade rader av de amerikanska presidenter som Mubarak varit nära allierad med, från Ronald Reagan till Barack Obama. Men USA:s president nummer 44 lyfte till slut sin hand från honom. Det fanns säkerligen ledare som slog honom en signal i går och skänkte honom några tröstande ord. Inte minst israelerna har funnit det tryggt att ha Mubarak där i Kairo, en garant för att freden mellan Egypten och Israel består.

Den nya militärledningen som nu styr Egypten är medveten om oron i Israel och sa därför i går i ett av sina tillkännagivanden att freden med Israel ligger fast.
Mubarak var alltid en försiktig ledare. Nyckelordet i hans vokabulär var stabilitet.
Men Egypten var inte stabilt. Egypten förändrades rejält under de 30 år Mubarak satt vid makten.
Ta bara en sån enkel basfakta som befolkningen. Den har mer än fördubblats under Mubarak till över 80 miljoner invånare.
En liten klick har haft det riktigt bra, men cirka 40 procent lever under fattigdomsgränsen, två dollar per dag.
Men det var inte de fattiga som reste sig. Det var medelklassen som tröttnat på korruption, på polisens brutalitet, på stagnationen.
Mubarak sägs alltid ha varit en försiktig person. Inte någon som naturligt klättrar till toppen. Och om historien velat annorlunda så hade han aldrig blivit Egyptens president.
Men han tog över i ett nationellt trauma, mordet på Anwar al-Sadat. Mubarak var då vicepresident och satt i stolen intill när al-Sadat sköts under en militärparad av islamister.
Mubarak och hans säkerhetsapparat gick hårt fram mot islamisterna och vann kampen under 1990-talet. Motståndarna var några av världens i dag mest beryktade terrorister, som Osama bin Ladins nummer två, Ayman al-Zawahiri.
Så om Mubarak klivit ner någon gång där i mitten av 1990-talet så hade nog Egypten gett honom ett gott eftermäle. I stället klamrade han sig fast och började till slut förbereda för att sonen Gamal skulle ta över.

Mubarak valdes om tre gånger i "folkomröstningar" där han saknade motståndare. Han fick runt 90 procent av rösterna.
Sista gången - 2005 - lät han några motkandidater ställa upp, men de fick förstås aldrig någon chans. Det såg Mubaraks maktapparat till.
Den som höjde sin profil för mycket hamnade snabbt i polisens källare. Mubarak behöll undantagslagarna vilket gav polisen rätt att gripa just vem som helst utan några egentliga motiveringar.
Samtidigt ska vi i ärlighetens namn medge att Mubarak aldrig spelade i diktatorernas värsta division, någon Saddam Hussein var han inte.
Och även om Mubarak-trogna anhängare sändes ut för att attackera journalister här i Egypten så fick utländska medier verka här. Det rådde ingen brist på tv-bilder i Kairo.
Det finns många iranier i Teheran som känner avundsjuka över en sån sak i dag.