Mats Larsson: Militären har landets öde i sina händer

Publicerad
Uppdaterad
NEW YORK. Det är ett test som varje armé ställs inför när folket reser sig.
Att skjuta eller inte skjuta.
Egyptens militär har landets - och Hosni Mubaraks - öde i sina händer.
Det är lätt att missa men det har faktiskt rått utegångsförbud i Kairo under helgen med start klockan 16.00 lokal tid. Det är sånt som Egyptens soldater ska upprätthålla.
Det har de fullständigt struntat i. På sina håll verkar tvärtom soldaternas sympatier vara med demonstranterna.
Vid Tahrir-torget i går i Kairo hjälpte exempelvis en del soldater till att visitera besökarna. De var på jakt efter poliser som försökte infiltrera folkmassan.
Sådana scener är oroväckande nyheter för president Hosni Mubarak. Om militären överger honom så är det definitivt kört för ledaren som styrt Egypten i 30 år.
Sanningen är att militären de senaste snart 60 åren spelat en mycket viktig roll i Egypten. Det var 1952 som kung Faruq avsattes vid en militärkupp och den unge officeren Gamal Abdel Nasser kom till makten.
Sedan dess har Egypten hela tiden styrts av generaler. Anwar al-Sadat var en. Mubarak var chef för flygvapnet innan han utnämndes till Sadats vicepresident.

Och när nu Mubarak utsett en ny regering så är det idel militärer. Hans vicepresident Omar Suleiman har exempelvis i 18 år lett underrättelsetjänsten, den nya premiärministern är före detta flygvapengeneral.
Men Mubarak har förlorat egyptiernas förtroende. De gångna dagarna lämnar inget utrymme för tvivel där.
De andra ledande generalerna är inte heller särskilt populära. Däremot är armén som institution respekterad och rätt populär. Detta till skillnad från polisen som är fruktad och avskydd.
Minns att de flesta egyptiska män gjort sin militärtjänst. De unga soldaterna på Kairos gator är värnpliktiga.
Armén trappade upp sin närvaro i går och stridsflygplan lågsniffade över stan. Det var dock mer en styrkedemonstration än ett allvarligt försök att skingra folkmassan.
Kairo och andra städer har dessutom plågats av plundring och kaos i helgen. Militärens närvaro ska också ses mot bakgrund av det.

Frågan är nu hur militären kommer att agera de kommande dagarna. Säkert är att mer hänsynslösa regimer än Egyptens hade sänt in stridsvagnar på Tahrir-torget och låtit soldaterna öppna eld. Sånt skingrar en folkmassa illa kvickt.
Men Egyptens armé är inte Saddam Husseins armé. Eller Burmas. Generalerna vet att en massaker i Kairo definitivt vore slutet på den goda relationen med Egyptens folk.
Och frågan är om soldaterna skulle lyda. Det är dessutom en absolut no-no för Washington.
Och det har betydelse. Egyptens militärer har nära band med USA. Washington har sedan 1978 gett över 200 miljarder kronor i militärhjälp till Kairo.

Det var amerikanska F-16 plan som flög över Kairo i går. Det är amerikanska MIAI Abrams som rullar på huvudstadens gator.
Talande nog var en grupp egyptiska militärer på besök i Washington i fredags, men avbröt och for hem. Amerikanerna rådde dem att visa återhållsamhet.
Det är också vad som skett hittills. Ett inte omöjligt scenario nu är att Mubarak tvingas tillkännage att han inte ställer upp i höstens presidentval och att militären fram till dess står som garant för att anarki och kaos inte tar över landet.
Hur sedan generalerna reagerar om det muslimska brödraskapet snabbt växer i styrka och popularitet är en annan historia. För tillfället nöjer sig soldaterna mest med att titta på.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida