13 SEPTEMBER 23.13: BILDAR EN NY GRUPP

Jag vill bilda gruppen ”Vi som fortfarande har Martin Rössels debut på vinyl”, och sångaren och artisten Martin Rössel (som också var med i bandet Dom Dummaste) svarar på min anslagstavla: ”Hahaha, gör det! Vet inte hur många som joinar men här kan även marginella grupper få plats...”.
Min hittills enda egen administerade grupp på Facebook har efter två veckor fem medlemmar och videoklipp med nya låtar av Rössel.

15 SEPTEMBER 20.07: SVÅRSTARTAT

Blev nu kompis med en före detta arbetskamrat som blivit författare. Ser senare att hon är med i gruppen ”People Who Always Have To Spell Their Names For Other People”.
Jag antar att hon inte har lika stora problem som en av de andra i gruppen, Jegaroben Kathirgamathamby från Sri Lanka, för tillfället boende i London.

17 SEPTEMBER 23.08: GRATTIS!

Till en polare som fyller år (det ploppar upp i högerspalten) skickar jag en ursöt video från You Tube med Jonathan Richman. Jag lägger den på hans vägg på Facebook, och skriver en halvtimme senare att jag har köpt hockeybiljetter: ”Nu har vi biljetter till DIF-Skellefteå AIK. Min nya snygga medlemsnål kom i dag.”

20 SEPTEMBER 22.38: JAG COOLARE?

Jag får ett meddelande från en 22-åring i Jönköping, en innebandylirare som jag har känt sedan han var en liten boll.
”Du har alltid varit lite coolare än farsan, han skulle aldrig kunna skaffa Facebook. Haha.” Jag bekräftar att hans tes är riktig: jag har alltid varit lite coolare än hans farsa, en gammal gymnasiekompis som fortfarande lyssnar på Johnny Winter.
Två dagar senare är ”farsan” också registrerad på Facebook. En vecka senare sitter han och jag och dricker calvados på Odenplan i Stockholm.

23 SEPTEMBER 18.05: RYSLIGA RELATIONER

Jag blir Facebookvän med en bloggarkompis som har kommenterat många av mina texter, men som jag aldrig träffat i verkliga livet. Hon har slutat blogga skriver hon, nu är Facebook roligare.
När hon senare vill lägga in i vår ”relationsförklaring” att vi hade ett mycket komplicerat förhållande för 25 år sedan (när hon knappt var född) skrattar jag först…och ignorerar sedan hennes begäran. Herrejisses, jag har ju ett rykte att tänka på.

24 SEPTEMBER 07.15: HELT BEROENDE

Det finns hur många små applikationer som helst att lägga in i sin profil. ”Städer jag har besökt” är en skön karta med pilar där man kan visa hur oerhört berest man är.
Men att kvart över sju en måndag morgon lägga in Nacka, Grand Rapids och 37 andra städer vittnar om att Facebook-beroendet håller på att gå över styr.
Jag har markerat 153 städer i 23 länder, men jag har inte riktigt kommit igenom alla resor ännu. Måste ställa väckaren ännu tidigare i morgon.

25 SEPTEMBER 19.58: UPPTÄCKER BAND

Via Ticnet köper jag två biljetter till Stockholmsspelningen med det alldeles fantastiska kanadensiska rockbandet Arcade Fire.
Jag upptäcker konserten tack vare att jag lagt in bandets namn i det lilla programmet ”ILike”. Det söker bland annat upp uppgifter om dina favoriter är på turné.
När jag bokat biljetterna kollar jag om någon annan jag känner ska dit, och upptäcker att en av mina högsta chefer har skaffat biljett. Jag begär omedelbart att få bli hans Facebookvän. Jag är inte korkad.

27 SEPTEMBER 12.18: STÖD FÖR BURMA

Efter att ha läst ytterligare några artiklar om demonstrationerna i Burma går jag med i gruppen ”Support the Monks' protest in Burma” som medlem nummer 36 975. Under eftermiddagen ökar gruppens medlemsantal lavinartat.
När jag loggar ut från datorn på jobbet vid halvsex räknar jag ut att mellan 2 000 och 2 500 facebookare i timmen går med. Stödgruppens profil berättar om demonstrationer över hela världen och att man kan bära något rött under fredagen för att visa sympati. Vid lunchtid nästa dag är vi över 80 000 medlemmar.

28 SEPTEMBER 10.54: HAR JAG NÅGOT LIV?

Jag beskär min profilbild en aning, så att jag ska se ännu argare ut, och ändrar samtidigt min statuslinje till ”Lars Lindström is staring at you”.
Inser att det inte är bra att ändra statusraden så ofta.
Folk kan tro att jag inte har något liv.