De är bra. Inte på det där frustande energirika sättet som en segerrusig underdog kan vara, utan på det där kloka, eftertänksamma, "nu tar vi det lilla lugna"-sättet. Kanske med ett stråk av "sitt nu för fasen still i båten när allt tuffar på så bra". Inte ens envist debatterande medlemmar i MUF (moderaternas ungdomsförbund) lyckades skapa någon riktig förändrastämning på Moderaternas stämma i Västerås. Där har den politik partiet ska gå till val på lagts fast under helgen. Fredrik Reinfeldt och de andra i ledningen har partiet i sin hand.

Och vill man bli en ny Tage Erlander (en man som ägnade 24 år av sitt liv åt att styra Sverige) eller åtminstone en svensk Tony Blair (med tio år vid makten bakom sig) är det inga revolutioner eller systemrevolter som ska föreslås. Svenskt samhälle byggs med små steg. Men får man 24 år på sig kommer man ganska långt även om man går försiktigt fram.
I stämmans inledningstal beskrev Fredrik Reinfeldt svensken. Vi är lite försiktiga och avvaktande personer som gillar trygghet och välfärd, ordning och reda, och mest av allt vår svenska natur. Det är den svensken Fredrik Reinfeldt skapar sin politik för.

Jag tror honom. Jag tror statsministern menar vad han säger. Jag tror på Anders Borg också när han inleder lördagens debatt om bland annat arbetsrätten med att berätta hur väl alliansen har tagit hand om finanserna trots att världen runt omkring stormat. De har en klar idé om vad de vill göra. De inger trygghet och ansvar. Problemet för den svenska borgerligheten är inte moderaterna. Problemet är de andra partierna i alliansen. De skulle behöva argumentera för en politik som förde den svenska debatten åt höger. När nu moderaterna är på väg mot att bli ett stort brett mittenparti borde kristdemokraterna, centern eller Folkpartiet förflytta sig längre ut på högerskalan för att kunna förse alliansen med nya tankar.
Nu dväljs i stället alla de tre små partierna, svårt trängda, på precis samma plats som moderaterna står. Det är synd. Det finns utrymme för politiska tankar vid sidan av moderaterna.

Stämman i Västerås visade vad framgång gör med människor. Den skapar trygghet. Moderaterna är ett parti som för första gången verkar känna sig tillfreds med tillvaron. Att vara moderat är inte längre något apart, något utanför det normala, något som gör att man för evigt är utestängd från makten. Nu är det precis tvärtom. Det märks. Och på många sätt är nog ändå de nya moderaterna nya. Arbetsmarknadsministern Littorin svarade med ett leende att hans lite märkliga skägg är ett ramadanskägg. Vare sig det är sant eller bara ett skämtsamt svar på en kanske fånig fråga är det nog inte många av de gamla moderaterna som hade vetat ens när ramadan inföll. De nya moderaterna är moderna, självsäkra och har äntligen fattat att för att vinna val måste man lära sig att gilla sitt lands befolkning och dess åsikter.